Helle Nyman Ahlqvist

Idag fyller Henke 38 år.

Eftersom han numera vaknar först i familjen fick jag idag ställa klockan på väckning kl. 08.15 för att väcka barnen och väcka honom med skönsång. Det hela var snabbt avklarat och sedan somnade vi om fort…

Vi firar mer ordentligt ikväll när det kommer goda vänner på middag. Då ska vi bjuda på gotländska hamburgare som vi grillar på murrikkan och förhoppningsvis kan vi sitta ute på verandan länge och njuta av gott vin.

Henke är en underbar man som är väldigt duktig på att njuta av livet. Han är däremot inte så duktig på att leva efter ordet lagom, allt han gör är alltid mer än lagom eller, i vissa fall, mindre. Men jag gillar det och jag älskar att bara vara med honom. Vi har två helt underbara barn och vi är alltid överens om att barnen kommer i första hand och att de alltid ska ha det bra. När vi är tillsammans hela familjen njuter vi av stunden och tar ofta dagen som den kommer. Vi är nog alla lite av livsnjutare och därför har vi det alltid så bra på våra resor och semestrar.

Tack, Henke, för att du är en så fin man och en så underbar pappa till våra fina barn. Utan dig hade vi inte varit en så bra familj som har ett så bra liv och som får uppleva så mycket.

Hoppas att din dag blir som du vill ha den och att vi får många långa år tillsammans och att vi aldrig slutar njuta av livet!

Jag älskar dig!

Dagen började något mulet, men ändå varmt. Vid frukosten kom jag på att jag ju skulle besöka det nyöppnade muséet i Västergarn. Det är ett litet, mycket litet museum som det gotländska bandet Smaklösa öppnat i en gammal pytteliten bensinmack. Det har endast öppet varje onsdag kl 10-12 och eftersom jag har semester och ingen som helst koll på vilken dag det är, men det kändes verkligen jättemycket som onsdag idag och jag åker ju hem på söndag, så det var idag jag behövde åka dit för att hinna innan jag ska åka hem. Jag konstaterade kl 10.50 att vi skulle hinna dit innan det stängde och sa till Henke att jag skulle dit och att  han kunde följa med om han ville. Det ville han, så vi satte oss i bilen och åkte ett par km innan han sa: men vaddå, är det inte torsdag idag? Suck, jo, det var det visst. Så hela muséebesöket sprack. Jag får helt enkelt rekommendera alla er andra att besöka muséet i Västergarn och hoppas att ni prickar in onsdagar kl 10-12 bättre än vi gjorde. För er som inte vet, så är Smaklösa är ett gotländskt band med fantastiska texter och urusel musik men grymt roliga och underhållande på scen. Alla som besöker Gotland behöver nån gång se och lyssna på dem. Håll utkik efter deras spelningar om ni besöker ön!

Dessutom är jag lite imponerad över lokalen som de valt. Det är en av de lokaler som jag åker förbi varje år och undrar varför ingen tar hand om och gör nåt kul av. Jag har länge haft en brilliant idé för just den lokalen…

När vi insett att det inte var onsdag, åkte vi vidare till en butik som jag brukar tycka om att besöka. Det är inredningsbutiken Todej i Västergarn. Jag brukar beöka det varje år och även rekommendera släkt på Gotland och andra ö-besökare att åka dit,  men tyvärr tyckte jag att det nu har tappat sin charm och är inte längre vad det varit.

Gillar ni butiker och fina miljöer är det ändå värt att stanna där, men det är långt ifrån lika charmigt som det var för några år sedan. Ska hon stänga igen kanske?

Efter denna onödiga bilfärd hamnade vi på altanen och dividerade om det var för blåsigt att besöka stranden nu när solen ändå sken från klarblå himmel. Henke och Aksel tyckte det, men jag och Matilda tyckte det absolut var värt att chansa och åkte därför till stranden.

När vi kom fram var det var helt underbart, vindstilla och 21grader i vattnet och det ÄR varmt för att vara på Gotland! Vi badade riktigt länge och byggde sandslott på stranden. Sandhamn är en bra badplats. Släken kan man gå förbi tack vare en bra badbrygga och sedan är det fin mjuk sandbotten blandad med släta kalkstensskivor.

Efter att ha legat där en stund åkte vi hem via en av mina favoritplatser på ön. Djupvik. Det är en liten gammal fiskehamn som nu fått ett mycket snyggt hotell med restaurang. Det är så snyggt, ligger så idealiskt, har så underbar pool, så att jag skulle vilja vara där hela tiden. Jag skriver om det nu, för jag vet inte om jag kommer hinna dit innan jag åker hem. Har ju lite svårt med dagar och tider och inser att semestern tar slut snabbare än man tror. Tyvärr är bilden inte den bästa, den är tagen i farten när jag kör med en stressig turist i hälarna , men besök hemsidan, den är toppenfin! Och om jag får som jag vill, kommer vi att äta lunch där på lördag och då kommer jag se till att det blir finare och bättre bilder upplagda efteråt.

Efter en strålande slapp dag på stranden med en avslutning som ni ser på bilden här bredvid har jag faktiskt inget mer spännande att rapportera.

Sov gott - återkommer imorgon!

Det här är vår utsikt idag Det som tyvärr inte framgår av bilden är att det är så vindstilla att vindkraftverken stannat helt…Stranden – here we come!

Som ni såg i förra inlägget började dagen med moln och trist väder. Eftersom jag känt rastlösheten börja krypa i kroppen och nästan börjat känna att det skulle vara okej att börja jobba snart, hade vi redan igår bestämt oss för en utflyktsdag idag.

Vi hade tänkt åka till Lojsta slott och paddla kanot, men vädret var grått och regnet hängde tungt i skyn, så det kändes inte alldeles lockande. Vi satte oss i bilen på vinst och förlust och siktade på en fika på Lojsta istället och sedan en bilpromenad till Stafva gård och deras fantastiska ostar.

Jag har under flera år velat åka till Stafva gård och köpa ost, men är man gift med en gotlänning får man inte åka på sånt som andra ö-besökare får chansen till. Det man får höra är ”äh, det där är bara för dumma turister…” det spelar liksom ingen roll att man försöker få honom att fatta att vi numera ÄR dumma turister när vi är på ön.

Hursomhelst lyckades jag till slut få med honom och familjen på en bilpromenad idag. När vi kom till Lojsta var det dock så mulet och grått att ingen av oss hade lust att kliva ur bilen, så vi fortsatte till Stafva direkt. När vi kom fram dit, var vi något misstänksamma till att det var rätt gård. Gårdsbutiken (på bilden) som jag läst så mycket om och som också fått så mycket beröm i media var väldigt mycket mer oansenlig än jag någonsin trott. Det som imponerade mig mest var kaffemaskinen… Precis den har jag velat ha i min badrumsbutik!

Det ni ser på bilden är alltså självbetjäningskassadisken i gårdsbutiken med exklusiva tryffelmarmelader och ostar som smakade ljuvligt! Jag plockade åt mig ostar och en t-shirt för totalt ca 500kr och ångrar mig fortfarande över att jag inte tog en ost till…Den Lummelundsgrotte-lagrade blåmögelosten var helt fantastisk! Ni som kommer till Gotland –  eller förresten, alla ni också som är bofasta, svälj er stolthet och tro inte att den är en turistfälla -  prova och upplev den – den är helt ljuvlig! Hade jag inte haft det vanliga problemet på Gotland, dvs inga kontanter, hade jag definitivt köpt fler!

 När vi sedan skulle leta oss hem igen över ön och hitta ett bra fikaställe på vägen, fick jag än en gång uppleva att Henke mer och mer acklimatiserar sig som turist. 

Efter att ha åkt den extremt trista vägen från Visby till Klintehamn via Stenkumla (för att slippa alla turister längs Toftavägen), så var det nämligen första gången på sjutton år som jag fick honom att stanna på det här  krukmakeriet som sett ovanligt lockande ut under alla år, men som jag aldrig fått stanna på tidigare. Idag, när Henke var på nåt slags apatiskt turist-humör, stannade han,  till min och hela familjens förvåning och lyfte t.o.m. självmant på en kruka som han tyckte var snygg! Jag är fortfarande helt chockad! Det var t.o.m. nära att han sa att vi skulle köpa den!

Den så mulna, och till en början så trista dagen, slutade sedan med att himlen sprack upp och solen sken återigen över ön. Det blev vindstilla och vi kunde avsluta dagen på stranden med grill, färsk fisk och trevligt sällskap.

Det är inte alltid kul på Gotland…

Dagen började molnigt. Första dagen på min semester som började med ett tjockt molntäcke över stugan och vindkraftverken. Det gjorde inte så mycket för jag hade bestämt att jag skulle gå på auktion i Klintehamn med några kompisar. Sånt finns det ingen chans i världen att jag får med mig Henke på.

Det kunde bli precis hur som helst. Och det blev det. Jag har alltid trott att auktioner på Gotland är nåt för turister och blev därför väldigt förvånad över alla gotlänningar som bjöd på de totalt värdelösa lådorna med ”tömma vinden”-skräp. Ingenting, faktiskt verkligen ingenting lockade mig på auktionen. Och vilken tid det tog! Thage, som auktionsförrättaren heter, är världsberömd i hela Klintehamn och tyckte själv att han var det roligaste som fanns. Snabb var han åtminstone och när han inte tyckte att buden var bra kunde han säga sånt som ”äh, skit i´t då, då ska ni int ha´at”.

Jag och min ena kompis stod ut en timme, min andra stannade lite längre för hon har köpt ett hus inte långt ifrån auktionslokalen och hade fått syn på en lampa som hon var beredd att sätta en 50-lapp på. Hon fick den, men fick även en annan hemsk lampa på köpet. Den lämnade hon i lokalen. Sån nivå var det på sakerna.

För att inte komma hem helt tomhänta gick vi en sväng på loppmarknaden vägg i vägg med auktionslokalen. Efter att ha mötts av den här skylten, tänkte jag att det var nog okej ändå att komma hem tomhänt…

Utan varken kamel eller packväskor slutade dagen ändå underbart med uppsprickande molntäcke och strålande solsken som kunde avnjutas på verandan med färska räkor och aioli från fiskvagnen i Klintehamn.

Släktkalas på Gotland.

Ni som inte har upplevt ett har missat nåt. Ja, det är faktiskt en tillställning som man skulle kunna skriva en hel bok om.

Idag har vi firat Henkes faster Carin och hennes man Rogers 50årsdagar. Solen sken från klarblå himmel, det fläktade lite småkallt när man kom i skuggan, men trädgården var mycket vacker och trädgårdslandet välordnat.

När man kommer till festen hälsar man glatt och säger att det var länge sen man sågs. Sen följer konversationen ungefär enligt följande; när kom ni till ön? hur lång semester har ni? är ni här hela semestern? oj, va stora barnen blivit! på vår sida av ön var det allt varmare. I år spetsades samtalen med tilläggen; kom ni med båten som krockade? hur kunde det hända? jag har länge trott att det ska hända när de kör så nära osv osv.

När hälsningsproceduren är avklarad går männen ut på åkern med sina varpor och kvinnorna stannar på gården. Några fixar fram maten och andra sitter och pratar loppmarknad, auktioner och vad man har för projekt i stugan i år. Det här är så komiskt. För jag känner inga andra så feministiska kvinnor som de gotländska och ändå är det på Gotland jag upplever könsfördelningen mest.  Det spelar ingen roll vilken ålder det är på festdeltagarna, det är så i alla sällskap.  Männen kastar varpa eller stöter stång och kvinnorna står bredvid och hejar på. På ett eller annat sätt ska männen alltid leka eller mäta sin styrka.

För nåt år sedan hade vi en lite större födelsedagsfest för Henke i stugan och i vanlig ordning började den med varpakastning. Som brukligt är höll jag mig i köket och när jag sedan skulle ropa in männen till middagen var de plötsligt borta. Det visade sig att de hade tvingat en av de nyktra (förstås!) kvinnorna att köra dem till Klintehamn för att där mäta vem som var starkast genom att lyfta betonglamm…

Jag försöker febrilt hitta samma upplägg på festerna hemma och en motsvarighet till denna könsfördelning. Men jag vet inte, det närmaste jag kommer är att det hemma är vanligt förekommande att männen står i köket och tävlar om vem som kokar godast sås och har coolast köksknivar, medan kvinnorna sitter och dricker bubbel och undrar när maten är klar.

Undrar vilket som är mest feministiskt korrekt egentligen?

När vi är på Gotland åker vi då och då till ”storsamhället” Hemse för att handla mat. I år besökte vi Labans affär för första gången. Laban är mannen som uppfann dinkel – nä inte riktigt, men han är åtminstone en av de största marknadsförarna av dinkel och dinkelprodukter från sin kvarn på Faludden. Det finns inte mycket som är så gott som dinkelmannagrynsgröt och hans dinkellimpor.

Vi köpte bl.a. dinkelmannagryn och en underbar fruktdinkellimpa som försvann på kortast möjliga tid och gör oss tvungna att åka tillbaka till Hemse redan innan vinförrådet tagit slut. Det brukar annars vara anledningen till att åka dit eftersom vårt närmaste Systembolag ligger där.

Sen köpte vi ett paket kaffe. Det var det godaste kaffe vi druckit sen, ja, jag vet faktiskt inte sen när. Kan inte minnas nåt annat kaffe med sån smak! Det kommer från Gotlands kafferosteri i Visby och heter ”Rone”. Helt galet gott! Man vill på nåt sätt bara ta stora, stora klunkar och inte sluta dricka. Jag rekommenderar alla som gillar kaffe, och självklart alla som inte gör det!, att prova det.

Det här besöket i Hemse gör att vi måste åka dit igen imorgon eftersom både limpan och kaffet är slut. Helt plötsligt kom Systembolaget på en andra plats.

Idag har vi varit bland stekarna i Visby. Stockholmsveckan var visserligen förra veckan, men det är fortfarande fullt av back-slicks, blonderade tjejer och ”störst båt-vinner” i den gotländska huvudstaden. Det är verkligen en speciell upplevelse att se alla dessa brats på vräkiga båtar som dukar upp Rotari Rosé kl 13 och bara sitter och visar upp sig. Jag håller med den gotlänning som under Stockholmsveckan i en gotländsk tidning sa att det var som på Skansen när man gick runt och tittade på de olika individerna på båtarna i hamnen.

Henke fyller år nästa vecka och har fått en MC-hyra i present av mig i förskott. Han hade en motorcykel, men använde den aldrig och har nu förstått att det går jättebra att hyra en när man har lust att åka. Därför bar det i morse av mot uthyrningen.com i Visby hamn. Där konstaterade jag en ny form av segregering. MC-uthyraren berättade nämligen att om Henke var intresserad av att hyra MC under lågsäsong var det bra att ha den accenten han har för att få bra pris. Så ett tips till alla er som tänkt hyra MC på Gotland under lågsäsong, är att öva på gotländskan…

Det var svårt att välja när den coolaste inte hade ett bra – hmmm, vad heter det på MC-språk? – baksäte och Aksel skulle ju åka med, men hans största bekymmer var nog ändå kläderna…det är svårt att ha häng med läderhängselbyxor och det var måttligt skönt att dra på sig allt när det var 25C varmt ute.

Efter att de åkt iväg på sin efterlängtade road trip, tog jag och Matilda en promenad genom gränderna och flanerade bland mängderna av turister som shoppar i de sommaröppna butikerna. Vi som har förmånen att besöka Gotland och Visby även i november och februari känner inte riktigt igen oss i juli. De lokaler som i november är mörka och igenbommade källarlokaler är just nu ”Surf & Skate-shop” och Acne-outlets.

Gotland är en plats i Sverige som fortfarande använder kontanter och skylten ”vi tar inte kort” är ett återkommande inslag i de korttidsöppna butikerna och kuriosa-ladorna. Jag är en extrem plastkort-människa och om jag vid nåt tillfälle har kontanter i plånboken tror jag att jag har pengar över och gör av med allt direkt…Men efter att ha passerat både glasskiosk, lakritsremvagn och brända mandlar idag insåg jag att vi måste börja med ett besök till Bankomaten på Östercentrum.

Sen skulle vi äta lunch och Matilda ville ha pizza. Jag sa att vi tar första bästa ställe med pizza när vi var på väg tillbaka mot stan. Det blev ett av haken (La Fontana i Hästbacken) som har funnits länge, länge, bytt ägare ofta och haft skyltar som ”året runt-öppna Dallas öppnar igen i början på maj“ och jag var grymt skeptisk. Men det var riktigt, riktigt bra och jag fick en fantastiskt god grekisk sallad med riktiga kalamata-oliver, inte ens läbbiga pizza-oliver. T.o.m. servitrisen var trevlig! Det är tyvärr inte ett vanligt inslag i Visby i juli månad. Det var faktiskt så bra att det var nästan, bara nästan visserligen, ok att de tog 8kr för ett glas isvatten och 30kr för läsken.