Skolstart

Imorgon börjar allvaret och barnens vardag igen.

Aksel börjar i 8an på Skolan Bergius i Märsta. Det är en ny friskola som startade sin verksamhet förra året. Han trivs som fisken i vattnet och pluggar ordentligt eftersom lärarna ställer höga krav som eleverna inte kan smita ifrån. Skolan är liten, personalen kan namnen på alla elever och smyger man in i skolans lokaler tar det inte många sekunder innan man får frågan vem man söker och om man vill ha hjälp. Händer nåt som inte hör hemma i skolmiljö rapporteras det fort och dialogen med lärarna är god.

Matilda börjar 4an på Råbergsskolan i Rosersberg. Det är en liten kommunal åk 0-6-skola som ligger på bekvämt promenadavstånd från oss. Matilda trivs också bra, framför allt nu när hon fått en fantastisk lärare, Ingela. Ingela är en sådan lärare som man vill att alla elever ska få uppleva. Vi har sån tur att både Aksel och Matilda har fått ha henne. Tyvärr har båda två haft alldeles för täta lärarbyten, men nu äntligen känns det som om vi har vi stor chans att få ha Ingela ända tills Matilda ska börja högstadiet.

Råbergsskolan ligger mitt i Rosersberg som är ett litet samhälle och inte många har särskilt långt till skolan. Vi har inte ens en egen busslinje, endast en skolbuss som hämtar och lämnar barnen från landsbygden och som kör tonåringarna till Märsta. För ett par år sedan deltog föräldrarna på Råbergsskolan och de närliggande kommunala förskolorna i trafiksamråd ang. den besvärliga trafiksituationen som råder trots att de flesta barnen skulle kunna gå eller cykla själva till skolan. Vissa kloka beslut fattades och några mindre åtgärder gjordes direkt. Men de tydliga åtgärderna som skulle underlätta för de barn som vill cykla eller gå till skolan lyste med sin frånvaro.DSC00773

I sommar har man påbörjat cykelvägsbygget och det ser ut att kunna bli bra. Men varför ser man till att det är som rörigast just när skolan börjar? Kunde inte det bygget planerats i juni, direkt efter skolavslutningen? Hade jag varit rektor på den här skolan hade jag inte accepterat tidsschemat för bygget. Kan inte kommunala rektorer ställa krav?

Imorgon kväll börjar skolan med upprop och traditionsenlig grillning på skolgården. Då ska det bli mycket intressant att se om folk har vett att lämna sina bilar hemma och ta en promenad eller cykeltur med barnen till skolan. Annars kommer det bli värre än vanligt när det stora antalet familjer väljer bilen i tron om att det sparar nån minut, men egentligen tar det längre tid att krångla sig in på grusplanen för att få plats att parkera och därifrån gå upp till skolgården.

Jag hoppas innerligt att många fler föräldrar än idag förstår att åtgärderna man nu gör vid skolan ska underlätta för barnen att ta sig själva till skolan, gående eller cyklandes. Det är inte åtgärder för att fler bilar ska få plats eller för att bilarna ska kunna köra fortare förbi de cyklande barnen.

Kvotering – nej tack!

Vi har länge varit utan tidning. När vi haft tidning har vi inte hunnit läsa och stört oss på att vi så ofta lämnar oöppnade tidningar i pappersinsamlingen. Nu har vi skaffat  prenumeration på SvD fredagar – söndagar. Perfekt! De dagarna ska vi väl ändå kunna hinna läsa?

Idag har Henke jour och tar emot kryssningsbåtar på löpande band. För att alla ska få plats och alla passagerare ska hinna med ett par varv med buss genom stan, så börjar de lägga till tidigt, tidigt på morgnarna. Henke åkte hemifrån ca kl 05 i morse, så jag har nu haft en lugn, tyst och ensam morgon med kaffe och tidning. Inte för att just Henke väsnas så mycket annars på morgnarna, men jag menar att jag njuter av ensamheten på morgnarna och särskilt idag med både gott kaffe och tidning.

En artikel fick mig att sucka lite extra mycket. Mona Sahlin höll igår sitt sommartal och siktade på vad SvD kallar ”en borgerlig akilleshäl”, dvs jämställdheten. Som jag nämnt tidigare är jag emot allt som har med kvotering och könskamp att göra. Jag är inte feminist och är innerligt trött på tjatet om att dela föräldraförsäkringen. När ska svenskar få tänka själva och planera sina egna liv utan att staten styr? Ingen kvinnas självförtroende stärks av att bli invald i en styrelse p.g.a. sitt kön eller bli tvingad att jobba för att mannen ska var hemma med barnen. Nej, kvinnor stärks av att, precis som männen, visa sin egen förmåga och kämpa för sin karriär, på sina egna meriter och erfarenheter. Däremot är det viktigt att vi istället får alla att förstå att man kommer ingenstans utan att själv ta ansvar för sitt liv och sina framgångar.

Visst är det synd att det är få kvinnor som väljer att engagera sig politiskt och det vore mycket roligare om vi var fler i Moderaterna, men vi kan inte tvinga in tjejer bara för att de är tjejer. När jag nu ska jobba extra hårt för att värva fler kvinnliga medlemmar till Moderaterna i Sigtuna kan jag inte tvinga med vem som helst bara för att hon är tjej. Jag måste fokusera på de personer som jag vet har intresse för olika frågor och är det minsta lockade av att engagera sig för sitt, sin familjs och sin omgivnings bästa. Precis på samma sätt som jag gör med manliga vänner när jag försöker övertyga om att politik är kul.

Valet nästa år handlar inte om att vinna nån slags könskamp, valet handlar om allas bästa och vi måste sträva efter att öka intresset för politiken.

Jag tycker att vår folder ”Fem skäl att bli medlem i Moderaterna” talar sitt eget språk och lägger här in det första skälet:

Frihet och oberoende

 

 

 

 

 

11

”Sverige är ett land med frihet från förtryck. Men Sverige är också ett land där politiken tagit allt för stor makt från människorna.

kelfve-henrik-06För moderaterna är det politiska uppdraget att trygga människors frihet och oberoende. Då måste man satsa på en skola som ger kunskap, bekämpa brottsligheten och se till att det lönar sig att arbeta.

Moderaterna är ett frihetsälskande parti som har kraft och mod att prioritera det viktiga.”

Henrik Kelfve bor på Steningehöjden och är ledare för moderaterna i Sigtuna kommun

5-skal-att-bli-medlem”Om en människa besitter ett rimligt mått sunt förnuft och erfarenhet, är hennes väg att utforma sitt liv den bästa – inte för att den är bäst i sig utan för att den är hennes egen.”

John Stuart Mill