Jul utan kontroll

God fortsättning allihopa! Hoppas att ni alla haft en lugn, mättande och glad jul.

 Min jul blev perfekt. Snön ligger tjock, vit och gnistrande överallt, termometern visar minusgrader och solen har tittat fram då och då under de lediga dagarna.

Vi har en alldeles egen julafton då vi bara är vår familj och är hemma hela dagen. Inga diskussioner om var vi ska fira, vilka vi vill fira med, vem som gör köttbullarna eller vem som ska vara tomte. Vi vill njuta av ledigheten och av att vara fDSC01168amilj.

Det enda vi gör utanför huset och tomtgränsen på julafton är att besöka min pappas och min svågers gravar vid  Husby Ärlinghundra kyrka i Märsta.

 I år var det väldigt, väldigt vackert och julefriden riktigt kändes på kyrkogården.

DSC01161

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På juldagen träffar vi min släkt och äter mängder av både svensk och estnisk julmat. Det är en tradition som hållit i sig så länge jag kan minnas. Henkes släkt träffar vi antingen precis innan eller efter jul.

De senaste 5-6 åren har jag haft jobb som gjort att jag jobbar i 290 (mot vanliga 190…) innan jul och Henke har det precis tvärtom. Han går ner i varv i början på december och tar därför hand om alla julförberedelser.

Nåja, nu kanske det inte bara är p.g.a. våra jobb…jag har aldrig gjort köttbullar, kokat skinka eller haft tålamod att bygga pepparkakshus. Men tidigare hade jag åtminstone tid att handla och såg till att hela släkten fick julklappar.

Jag hade järnkoll på vad alla skulle få och vad vi borde köpa till barnen. Jag hade t.o.m. svårt att acceptera att jag inte fick ha synpunkter på vad Henke skulle köpa till mig… Jag styrde över varenda klapp som vi gav och blev döstressad varje julaftonsmorgon när jag insåg att det inte var riktigt rättvist fördelat bland släktens barn eller om jag glömt klappen till moster.

I år hade jag ingen koll på nånting.

För något år sedan bestämde jag mig för att sluta kontrollera julklappsflödet till Henkes sida av släkten. Det kunde ju omöjligt vara mitt ansvar. Kanske var det dags att han tog tag i det själv? Nu kommer säkert någon av er tycka att jag är spydig mot honom, men ack så fel. Det var ju jag som gjorde ett misstag och inte lät honom sköta det. Jag hade redan tidigt under hösten planer på klappar till halva Gotland och gav inte Henke nån chans att ens börja tänka på vad som skulle passa hans syster just det året. Men sen nåt år, minns inte riktigt när, antagligen när jag jobbade på NK och inte hann tänka på nåt annat än rätt varor på hyllan under julruschen, insåg jag hur fånigt det var med mitt kontrollbehov över julen. Henke fick ta hand om ”sin sida” och jag kontrollerade nu enbart våra barn, barnens kusiner, min syster och mamma och några till som jag inte kunde låta bli att ge en liten klapp.

I år har kontrollbehovet helt tappat greppet.DSC01176

I början av december var Henke i USA och passade då på att shoppa julklappar till barnen. Det kändes urjobbigt. Jag visste inte vad han skulle komma hem med och skulle ju inte ha någon möjlighet att byta något om jag inte skulle tycka det var ok! Det visade sig dock vara bra saker och barnen blev mycket nöjda – och jag med :-)

Men så bara någon dag före jul insåg jag att jag själv inte köpt en enda klapp till någon och fick nästan panik! Mamma hade visserligen fått sin julstädning och Henkes klapp var beställd på nätet. Men det kan väl inte vara allt! Jag som brukar ha önskelistor i plånboken och slå in paket på kvällarna flera veckor inför jul, kan väl inte vara helt utan julshopping med tunga kassar, svetten rinnande, paniken i blicken och psykbryten i köerna?

På nåt sätt löste det sig till slut och jag tror att de flesta blev nöjda, även om jag fortfarande undrar hur det gick till och om jag kanske inte glömde någon eller något ändå?