Snabba cash

Idag tröttnade jag på soffläget och tog med mig Aksel och hans kompis Tobbe på bio. Vi åkte till Kista Centrum och såg Snabba Cash.

Tobbe fyllde 15 förra helgen och Aksel, ja, han är nästan 15…Jag som har läst både Snabba Cash och Aldrig fucka upp funderade på om det verkligen var den mest lämpliga filmen för dessa grabbar, men de ville verkligen se den och jag ville ju också det.

80663_1116231_jpg_311927dRedan efter andra scenen och innan filmtiteln ens visats, blundade jag första gången och sneglade oroligt på Aksel för att se om han också blundade eller åtminstone såg äcklad ut av det brutala slagsmålet. Jag tänkte än en gång på hur grabbarna skulle reagera när de hemska scenerna som jag mindes från boken skulle komma och började tycka att det var en dum idé att se filmen med dem.

Men sen, filmen var ju inte alls lika brutal och vulgär som boken. Istället var den känslofylld och hade flera riktigt gripande scener. Visst var den grym och otäck, men också mycket välgjord och verklig. Känslorna fanns med hela tiden och jag verkligen led med den naive JW. akseltobbe

Kunde inte låta bli att snegla på Aksel och Tobbe då och då och utifrån deras miner tycker jag nog att jag kunde se att de var minst lika tagna som jag när filmens karaktärer betonade en efter en hur illa behandlade de blivit av sina pappor och hur de aldrig skulle bli som dem, hur alla bara tänker på sig själva och hur lätt man blir lurad. Det var bra. Det var långt ifrån sånt som jag tror lockar två livshungriga grabbar i 15-årsåldern. Hoppas jag…

Skola för livet

skola

 

Sedan ett par månader är jag ledamot i barn- och ungdomsnämnden. Det har länge varit ett av mina mål med mitt politiska engagemang och det är verkligen jättekul att äntligen få vara med i den så viktiga nämnden. Skolfrågorna har alltid legat mig varmt om hjärtat.

De senaste nämndmötena har handlat om styrkorten som kommunen nu ska börja tillämpa på samtliga verksamhetsområden. Vi har haft ett par mycket bra diskussionsmöten med fokus på hur styrkortsmålen ska formuleras.

Det är svårt att inte bli engagerad i den diskussionen och fundera på hur vi ska sätta mål för att få till den bästa skolan för våra elever. Särskilt när Sigtuna kommun just nu ligger på 272 plats av 290 i skolrankingen. Hur kan vi ha hamnat så lågt?

Ett svar är bristen på kunskapsfokus i våra kommunala skolor. De ställer inte krav på eleverna och uppmuntrar inte till lust att lära. Informationsbristen mot föräldrarna är påtaglig. Eleverna glider igenom de lägre klasserna på ett bananskal och förstår inte vikten av att lära sig för livet. Plötsligt, när de äntligen börjar få betyg, upptäcker de och deras föräldrar att de missat viktiga grundläggande delar, men då är det för sent för många. Då har de ett år kvar innan de ska ha godkända betyg för att söka vidare till gymnasiet.

Istället för att låta eleverna – och i många fall även föräldrarna – tro att de lägre klasserna är nån slags förvaring, måste skolan våga börja ställa krav tidigare och uppmuntra till lärande. Eleverna måste få känna sig sedda och deras behov måste tillgodoses tidigt. Om nån elev är duktig i skolan, får han eller hon inte glömmas bort. Då förlorar de all lust till fortsatt lärande väldigt fort.

Jag har förmånen att ha två duktiga barn som gillar skolan. När Aksel gick i åk 4-6 tyckte han ibland att det var för lätt och han upplevde inte att han behövde göra sina läxor. Med oro för att han skulle bli uttråkad och börja nonchalera skolan påtalade vi det för hans lärare och han fick då lite svårare läxor och mål, vilket gjorde att han inte tappade lusten att lära. Tyvärr tror jag att många föräldrar kan missa sånt och vet inte heller att de kan ha den dialogen med skolan. Skolan måste vara mycket tydligare både mot elever och föräldrar. Men föräldrar får inte heller släppa ansvaret helt och förlita sig på att skolan tar över allt ansvar tills barnen är myndiga.

Hur ska dialogen se ut? Jag tror på tätare kontakt mellan skola och hem, tydliga krav från skolan på eleven och även föräldrarnas engagemang under skolgången, tidigt kunskapsfokus – självklart redan i förskolan, mål och resultat  bör utvärderas, tät information till föräldrar. Rektorerna måste vara tydliga med vad deras skolor står för och ges mer frihet att utforma skolan till vad deras ”kunder” kräver och inte stoppas av politisk detaljstyrning. skolelever_463

Det här är exempel på vad jag hoppas kunna bidra till när Alliansen tar över skolpolitiken i Sigtuna i höst.

Hur ska de ha det?

xl_a_clean_house_is_a_sign_of_a_wasted_life_1180184600

 

Denna vecka har de rödgröna återigen visat att de inte kommer att kunna hålla en gemensam linje i avgörande frågor. Nu gäller det de hushållsnära tjänsterna.

S har flera gånger betonat att avdraget ska bort och därmed visat att de kommer att försvåra för vanliga inkomsttagare att ta hjälp för att hinna med vardagslivet, som så många nu har tack vare både ROT- och RUT-avdraget. Att bara RUT har medfört ca 11 000 nya jobb tar man inte heller hänsyn till.

Plötsligt gick det upp ett ljus hos MP, som deklarerade att de vill ha kvar avdragsmöjligheten för de hushållsnära tjänsterna. Då blev Mona stressad och insåg att Maria återigen kunde knipa åt sig röster och var därför inte sen med att säga att visst skulle man kunna ha kvar avdraget i någon ny form. Snacka om röstfiske utan grund eller övertygelse! Men de har visst glömt att de har en Ohly med i gänget. Och han är inte med på tåget – inte den här gången heller…

 En röst på Alliansen garanterar både ROT och RUT. En röst på den rödgröna röran garanterar otydliga budskap och skilda grundläggande åsikter.

En erfarenhet rikare

Nyopererad, nöjd och tvingad till soffläge ett par dagar tar jag tillfället i akt och sover, bloggar, läser, ser på Oprah och äter praliner, eller Polly åtminstone.DSC01276

Operationen var en upplevelse, eller förresten, det vet jag inte, men sövningen och uppvaknandet var det! Under veckan har jag fått höra lite historier om hur narkosen går till, men att det verkligen skulle gå så fort trodde jag aldrig på. Helt otroligt! Sköterskan lurade mig och sa att jag skulle få en lite fördrink. Det kom aldrig nån smaskig Drajja, istället vaknade jag ca 40 minuter senare i en annan sal, bland främmande människor och med ett nyopererat knä. Märkligt. Undrar om det ens var min doktor som opererade eller om det var nån prao-elev?

Förutom att knät värkte som aldrig förr när jag vaknade, var man sådär skönt trött och hög. Och så fick man kaffe! Underbart! Jag hällde i mig två stora muggar och tiggde till mig en extra macka också. Det var som när man födde barn. Mackan efteråt är den godaste mackan man nånsin ätit…

Men sen funderade jag på hur det överhuvudtaget skulle vara möjligt för mig att klä på mig, komma ur sängen med det fantastiskt sköna täcket, komma ihåg vilken hiss jag skulle ta och hur skulle jag nånsin kunna hålla mig vaken? Efter ett första misslyckat försök, fick jag en halvliter – minst! – dropp och ett par elefantpiller mot värken. Sen dåsade jag en stund till med lite syrgasfläkt i ansiktet och lyckades till slut vakna till liv och kravla mig ur sängen. Och hem kom jag tack vare goda vänner! Ett jättetack till dig, Perra!

Hursomhelst, så har jag nu ett hårt bandage runt knät och ett antal hål som ska läka den närmaste veckan. Sen så! Åhhh, vad jag längtar efter en långpromenad till Fysingen!

Knäskrället ska bli friskt!

Snart ska det ske! Jag ska operera mitt knä idag. Läskigt, men ändå är jag glad för att jag ska få göra det och fick tid så fort.

Det läskigaste är att jag ska bli sövd. Jag har aldrig blivit det tidigare. Ni som känner mig eller har följt min blogg, vet ju att jag har kontrollbehov…hur ska det gå när jag ska sova och låta främmande människor titta in i mitt knä? Vet doktorn exakt var han ska titta, allt har ju gått så fort och jag har kanske visat lite slarvigt? Har jag duschat rätt med desinfektionsmedlet? Tänk om jag har nåt litet sår nånstans som gör att nån elak liten sjukhusbakterie hittar in och smittar mig med nån läskig sjukhussjuka? Kanske gör syster fel och ger mig för stark dos av narkosen?

Usch. Jag är nervös. sjukhus-operationDet känns jobbigt att inte ha kontroll över denna dag…

Måndag och -25,6

Hur kan det vara måndag igen? Är det fler måndagar nuförtiden? Vädret och klimatet verkar ju ha ballat ur och antagligen veckodagarna också.

Nåja, idag ska jag – förhoppningsvis – få träffa min doktor och höra domen för knät. Dagen till ära är svullnaden större än den varit de senaste dagarna, så jag hoppas på en snabb dom och helst en akut operation innan jag får åka hem.

Man kan undra varför jag är uppe vid denna tidpunkt en måndag morgon när jag inte måste kliva upp så tidigt. Jo, svaret är OS och hockey. Alltså, jag tittar inte, men Aksel gör det och jag kravlade mig ur sängen som stöd…

Det känns okej eftersom jag gick och lade mig lite tidigare än vanligt igår. Det var helt omöjligt att vara vaken efter en intensiv helg och en sömnig söndag. Eftersom alla andra friska människor kunde vara ute och ta långpromenader i det vackra solskenet, men jag inte kom längre än till brevlådan när Henke hade skottat, så var jag lite extra grinig och trött. Jag försökte ta mig runt huset för att se hur mycket snö det egentligen finns på tomten, men kom inte ens runt innan jag insåg att det var ett orimligt uppdrag för mitt knä.

uteplatsMen jag kom så långt att jag kunde konstatera att det var ett dumt år att glömma städa undan utemöbler och grill innan snön kom…snöstol

Årsmöte med entusiasm

borgIgår hade Moderaterna i Sigtuna årsmöte.

Vi hyrde Skolan Bergius lokaler i Märsta Centrum och fick, pga. tidspressat schema, en kort presentation av rektor Thomas Borg. Efteråt kunde vi konstatera att den var alldeles för kort och vi måste snart försöka få till ett tillfälle när vi kan få mer information om den fantastiskt framgångsrika skolan.  Många hade frågor som de ville ställa och många imponerades av den entusiasm som Thomas visade.

Personligen känner jag ju redan till hans entusiasm över skolan och vet att han också smittar av sig på både personal och elever. Att ha en 14åring som planerar och gör sina läxor, diskuterar provresultat och berättar om sina skoldagar på det sätt som Aksel och hans kompisar gör, är helt oslagbart och imponerar stort.

Jag är så tacksam för att Skolan Bergius startade samma år som Aksel skulle börja 7an!

Efter Borg talade Niklas Wykman, MUFs ordförande. Lika entusiastisk som Borg är över sin skola, är Wykman överDSC01260 politikens möjligheter. Tyvärr var jag dörrvakt, serveringspersonal och alltiallo under kvällen och hade svårt att sitta still och lyssna koncentrerat på föredraget, men det jag hörde var toppen! Att han engagerar ungdomar är inte svårt att förstå. Lyssnar man på honom och hans argument kan man ju inte annat än att bli taggad och sugen på politik!

Efter dessa två entusiastiska personer fortsatte kvällen med årsmöte och efterföljande middag.

Jag blev vald till vice ordförande och passar på att tacka för förtroendet! Det ska verkligen bli jättekul att vara med och driva föreningen och partiet till valvinst.

Det var också jättekul att se så många nya entusiastiska medlemmar som valt att engagera sig ett så viktigt år som detta. Framför allt var det kul att de nya MUFarna var med under kvällen och sprudlade av energi.

Som ni hör var det en lyckad kväll och jag vill också passa på att tacka Nayli på Piccadilly i Märsta för den helt otroligt goda maten! Det var helt omöjligt att lämna kvar resterna och vi nästan slogs om att få ta hem överbliven mat…

Det enda som saknades var rökmaskinerna :-)

Rökmaskiner?


Äntligen har MUF i Sigtuna återuppstått!

mufNär jag gick i skolan för närmare 150 år sedan var min storebror Hendrik och storasyster Katrin väldigt engagerade i MUF.

Jag, som är ett sladdbarn och massor med år :-) yngre och alltid skulle hänga efter mina kloka storasyskon, gjorde allt för att visa mitt stora politiska intresse och blev medlem så fort jag hade åldern inne. Så här i efterhand får jag nog erkänna att min gamle klasskompis Henrik Schyffert träffar väldigt rätt i sin fantastiska nostalgiföreställning, när han säger att man var medlem i MUF p.g.a. rökmaskinerna som fanns på festerna och för de snygga Sigtunatjejernas skull – i mitt fall killarnas ;-).

Hos mig växte det sedan fram ett verkligt politiskt intresse och jag har aldrig ångrat att jag gick med. Jag tror att det ofta är så att man söker gemenskap och spänning när man som ung går med i ett politiskt parti, en förening eller nån organisation. Men det är långt ifrån fel att göra så. Man måste ju alltid börja nånstans. Och jag kan inte se var man hittar ungdomar som plötsligt en dag vaknar upp och känner: Nä, om jag skulle ta och bli moderatpolitiker!

muf2

Idag tror jag att möjligheten att uttrycka sina åsikter och tycka till genom de sociala medierna är en stor anledning till att ungdomar drar sig från att bli medlemmar i verkliga föreningar – eller man kanske ska kalla det IRL (mamma – det betyder in real life och man menar i verkligheten, inte på internet…). Många tror att om de går med i facebook-gruppen är allt klart och de upplever att det inte behövs nåt mer. Steget att kliva på ett engagemang i en förening eller politiskt parti känns onödigt stort.

Det är synd. Föreningsliv och politik är givande, lärorikt, utmanande, spännande och framför allt väldigt roligt!

Jag är övertygad om att de kloka ungdomarna som kom på MUF-mötet i tisdags och har valt att engagera sig, kommer att ha stor glädje och nytta av det i sina framtida liv. Både för sin egen personliga utveckling, men också i sina studier och kommande yrkesliv.

Ni som är mellan 12-30år och har idéer och åsikter att förmedla, eller ni som saknar studiero i skolan, har synpunkter på skolutbudet, är irriterade över trånga vägar som inte har plats för både moppar och bilar, saknar ställen att vara på på fritiden, tycker att pendeltågen känns läskiga eller har någon helt annan fråga som känns viktig för just dig och dina kompisar – ta kontakt med MUF Sigtuna!  Vi har ett roligt år framför oss med mängder av aktiviteter och ni behövs!

Passar på att gratulera till ordförandeposten, Amilia och lycka till!

(På bilderna syns medlemstidningen från tidigt 80-tal. Jag tyckte det var kul att visa den om kommundelning och om jag kunnat tekniken, hade det ju varit möjligt att klicka på den för större bild. Men jag kan inte sånt…kanske nån av er ungdomar som gör sånt hela dagarna kan höra av sig till mig??? ;-) )

Demokratileken?

Jag är ersättare i kommunstyrelsen i Sigtuna kommun och har ikväll varit på ett sammanträde som jag länge kommer att minnas.

Vi får sammanträdeshandlingar hemskickade veckan innan mötet, vanligtvis på fredagen när mötet är på måndagen. Alltså har man helgen på sig att läsa igenom alla ärenden.

På dagordningen ikväll hade vi 55 ärenden. Pappersbunten var ca 4cm tjock. Även om jag hade en ledig dag denna helg har jag inte hunnit läsa igenom alla handlingar ordentligt, utan har bara skummat allt på ytan. Det tycker inte jag är ok, det är faktiskt att inte visa ärendena respekt. Detta är något som vi i Alliansen flera gånger har påtalat för majoriteten, men förgäves.

Vi påtalar att de flesta av oss är fritidspolitiker och behöver rimlig tid att förbereda oss när mängden ärenden är så stor. Vi vill visa kommunmedborgarna respekt genom att läsa igenom och ta ställning till deras medborgarförslag. Vi vill inte göra som majoriteten och deras maktfullkomlige ordförande som viftar bort ärendena och kallar dem för ”inte särskilt avancerade”. Vi vill inte skrämma bort politiskt intresserade genom att visa total respektlöshet mot våra motstdemokrati1åndare.

På vårt förmöte ikväll beslutade vi att vi skulle vara tydliga med detta och visa vår ställning samt understryka tidspressen för de viktiga ärendena som fanns på dagordningen. Vi föreslog att 21 ärenden skulle bordläggas för att tas upp vid nästa möte efter mer förberedelser, men möttes av kalla handen. 

Till råga på allt meddelar kommunstyrelens ordförande att ”om vi har synpunkter, kommer de att rösta ner oss ändå”.

Vad är då våra sammanträden till för? Leka demokrati?

Vi i Alliansen tycker inte att det är meningen med kommunstyrelsens sammanträden och valde därför att lämna mötet på punkt 13.

Läs gärna vårt pressmeddelande på Henrik Kelfves blogg och tänk på detta när du funderar på vem som ska företräda dig efter valet i höst. Någon som visar respekt eller någon som leker demokrati?