Denna dag – en måndag

Denna dag har verkligen varit en måndag.

Vaknade extremt stel och med känslan av att jag precis hade gått och lagt mig och bara vaknade till med ett sånt där ryck som man får när man drömmer att man faller precis när man somnar.

Jag var så stel att jag inte kunde vända på mig för att se klockan. Det är hemskt! Ska det vara så nu bara för att jag har fyllt 40? Knät är stort som en handboll och cystan i knävecket stort som en mandarin, eller satsumas, eller som min ena doktor sa när han skulle beskriva storleken på en sådan cysta – ”de brukar kunna vara stora som stora vindruvor, men din är som en mandarin, eller kanske satsumas – äh, jag lär mig aldrig vilken som är vilken, det kanske är clementinen som är störst?” 040-cartoon-clementine-joke

Hursomhelst har jag nu haft mer eller mindre problem med knät i över ett år. Det räcker nu! Jag skulle fått komma till en ortoped imorgon, men då har han lyckats skada sig i en skidolycka! Borde inte läkare veta bättre?

För att jag inte ska bli galen snart måste jag få komma till en doktor som gör nåt åt knät så att jag kan börja gå ordentligt, ta långpromenader i det galet vackra vädret – som jag inte kunnat njuta av på hela vintern!, gå uppför trappor utan att snubbla, jogga, vända på mig i sängen utan att behöva lyfta benet och framför allt – ha klackar igen!

Ok, det är inte klackarna som är viktigast…jag förtydligar det, så att ni inte upplever mig som redan galen :-)

Efter att jag släpat mig ur sängen i morse och varit allt annat är energisnål med tanke på duschvärmen, lyckades jag också få liv i barnen och kom till slut iväg till jobbet. Det kändes som ett helt oövervinnligt uppdrag att klara av en hel arbetsdag med alla uppgifter som jag visste låg i högar på mitt bord. Men jag är en person som har väldigt svårt att ge upp och ge efter bara för att jag är trött, så jag tog mig på nåt sätt igenom dagen och har hela tiden, med varje atom i kroppen, känt att det är måndag.

42233Det är inte det att jag inte vill jobba, eller att jag tycker att jobbet tar emot, eller att jag längtar efter ledighet. Jag är bara helt slut i kroppen och jag vet att det är det eländiga knät som gör det!

Det är tur att jag har ett så bra jobb med så trevliga arbetskamrater och roliga uppgifter. Jag vågar knappt tänka på hur det skulle varit om jag varit kvar på mitt förra jobb en dag som denna! HU!

Nu har jag fått skriva av mig lite och det känns redan mycket bättre. Det känns också väldigt bra att det bara är en måndag i veckan.