En erfarenhet rikare

Nyopererad, nöjd och tvingad till soffläge ett par dagar tar jag tillfället i akt och sover, bloggar, läser, ser på Oprah och äter praliner, eller Polly åtminstone.DSC01276

Operationen var en upplevelse, eller förresten, det vet jag inte, men sövningen och uppvaknandet var det! Under veckan har jag fått höra lite historier om hur narkosen går till, men att det verkligen skulle gå så fort trodde jag aldrig på. Helt otroligt! Sköterskan lurade mig och sa att jag skulle få en lite fördrink. Det kom aldrig nån smaskig Drajja, istället vaknade jag ca 40 minuter senare i en annan sal, bland främmande människor och med ett nyopererat knä. Märkligt. Undrar om det ens var min doktor som opererade eller om det var nån prao-elev?

Förutom att knät värkte som aldrig förr när jag vaknade, var man sådär skönt trött och hög. Och så fick man kaffe! Underbart! Jag hällde i mig två stora muggar och tiggde till mig en extra macka också. Det var som när man födde barn. Mackan efteråt är den godaste mackan man nånsin ätit…

Men sen funderade jag på hur det överhuvudtaget skulle vara möjligt för mig att klä på mig, komma ur sängen med det fantastiskt sköna täcket, komma ihåg vilken hiss jag skulle ta och hur skulle jag nånsin kunna hålla mig vaken? Efter ett första misslyckat försök, fick jag en halvliter – minst! – dropp och ett par elefantpiller mot värken. Sen dåsade jag en stund till med lite syrgasfläkt i ansiktet och lyckades till slut vakna till liv och kravla mig ur sängen. Och hem kom jag tack vare goda vänner! Ett jättetack till dig, Perra!

Hursomhelst, så har jag nu ett hårt bandage runt knät och ett antal hål som ska läka den närmaste veckan. Sen så! Åhhh, vad jag längtar efter en långpromenad till Fysingen!