Ledarlöst vänsterexperiment vs allians med stark ledare?

Jag har missat ett par dagar denna vecka, men när jag nu läste DN från i torsdags började det genast klia i bloggnerven och jag måste bara kommentera artikeln om statministerkandidaternafredrikEller förlåt, statsministerkandidaten.

Flera mätningar visar att de rödgröna leder över alliansen. Bedrövligt. Men hur resonerar då de människor som säger att de tänker rösta rödgrönt: ”jag röstar på sossarna, men hoppas att de hittar nån annan än Mona för statsminister-posten” eller ”jag röstar på MP men Maria klarar verkligen inte av statsministerrollen”…

Märkligt.

Jag träffar dagligen väldigt många människor, både blå och rödgröna, men jag träffar ingen som gillar Mona.  Däremot träffar jag många, och jag menar verkligen många, som säger att de inte kan tänka sig Mona som statsminister och att det vore en katastrof för Sverige.

Hur kan det då vara möjligt att vänsterexperimentet ändå leder? De har ingen gemensam ekonomisk politik, de fullständigt saknar utrikespolitisk kunskap och tydlighet, de drar åt varsitt håll inom skolpolitiken och de har ingen ledare som kan styra experimentet. 

Jämför det med alliansen. En ekonomisk politik som hållit Sverige flytande genom krisen, stark och tydlig utrikespolitik, gemensamma mål i skolpolitiken och en tydlig ledare som alla – både blå och rödgröna! – vill ha som statsminister.

Det är ju så självklart som ett val någonsin kan bli.

Comfort_Pelare-3

 

I mitt jobb möter jag nästan dagligen kunder med frågor om ROT-avdraget. Jag får ofta bita mig i tungan för att inte börja prata politik när de undrar om vi vet vad som händer efter valet. Ibland lyckas jag inte och det kan slinka ur någon kommentar om att man bör tänka på hur man röstar om man vill ha ROT och RUT kvar.

Härom månaden nappade en kund direkt och svarade med att det visste han minsann och skulle definitivt rösta för fortsatt alliansregering. Det var lite extra skönt att höra eftersom jag tycker att han och hans fru är ett par ovanligt trevliga kunder.

Mina kunder bor oftast i samma kommun som jag är politiskt aktiv och i det här fallet kunde jag därför inte låta bli att börja fundera på hur man skulle kunna värva dem till moderaterna och föreningens kampanjarbete. Ganska fort kom jag fram till att lägga ner det projektet eftersom jag lovat mig själv att inte blanda politik och jobb.

Därför var det återigen lite extra roligt när kunden ringer mig en tid efter den första diskussionen och plötsligt brister ut i ett flertal kommentarer om hur bedrövad han är över det svenska folket efter den senaste tidens opinionsmätningar och att han får mardrömmar av att tänka på Mona som statsminister. Jag tänker nu på min politiska approach och använder inte de ord han använde, men samtalet ledde osökt in på att jag frågade om han inte var intresserad av att engagera sig i föreningen. Det skulle han tänka på och det vore ett oväntat resultat av en badrumsförsäljning…