Ledande moderat funderar

Trots elände med trasiga ben och armar inleddes åtminstone denna vecka med en trevlig kampanj och lansering av Moderaternas framtidsprogram. Hoppas många av er tar er tid att läsa den och inser att vi har en tydlig vision för vår kommun och vill mer än dagens rödgröna visionslösa och snedprioriterande majoritet.

Den röda delen av majoriteten har denna vecka ägnat sig åt att analysera mitt inlägg om Valsta och Märsta Centrum. De har på sitt vanliga smutskastarmanér fått det till att jag vill lägga ner Valsta Centrum och därmed inte vet vad jag pratar om.

Ja, man kan kanske säga att jag vill lägga ner Valsta Centrum och faktiskt även Märsta Centrum. Det ni! Men det är som dessa två centrum ser ut och används idag. Det handlar om två nedgångna centrum som ser ut att höra hemma i en fattig förort på 70-talet. Inte i vår fina växande kommun med nästan 40 000 invånare.

Gång efter gång läser vi i våra lokala medier att ungdomsgäng hänger i ett öde Valsta Centrum och vandaliserar och skrämmer övriga besökare och t.o.m. centrumväktarna hotas. Vi möter nästan varje gång vi besöker Märsta Centrum skyltar som säger: ”allt ska bort – butiken upphör”.

Vem i vår kommun är stolt över dessa centrum som de ser ut idag? Inte många, inte ens de försoffade socialisterna och deras knähundar i majoriteten. Så därför har de hafsat ihop förslag på nya centrumlösningar – det ena ska kommunen köpa och det andra ska man pumpa in en massa pengar i. En hel del med förslagen är bra, men det mesta känns ogenomtänkt och förhastat såhär inför valet.

Jag vågar och vill tänka mer långsiktigt och med större visioner för vår kommun och utan panik inför det stundande valet. Jag använder dessutom denna blogg för att ventilera mina personliga åsikter och tankar. Alla funderingar är långt ifrån förankrade i den kommunala budgeten och verksamhetsplanen. Därför blir det komiskt – men trevligt för besöksstatistiken :-) – att man väljer att lägga upp det som att ”ledande moderat vill lägga ner” och därmed lockar hit nyfikna.

MEN – än en gång – JA, vi måste göra nåt åt våra sorgebarn Valsta och Märsta Centrum. Och än en gång – JA, jag tycker att man skulle knyta samman Märsta station med Märsta Centrum, vid stationens nuvarande läge, i andra änden av en förlängd perrong eller om man väljer att flytta stationen närmare centrums nuvarande plats är inte sagt. Och JA, jag tycker det är märkligt att vi ska ha två centrum så nära varandra som Valsta och Märsta nu ligger.

När jag skriver att man skulle ”bygga bort” dessa centrum och möjligtvis kunde ha en livsmedelsbutik på varje plats, menar jag att vi i Valsta t.ex. bygger attraktiva bostäder, trygg parkmiljö med kanske en damm som kan isbekläs på vintern för skridskoåkning och en lekplats – som istället för att skötas av kommunen kan drivas av nån företagsam person som vill utveckla lekmöjligheterna i Valsta. Vi erbjuder de lokala handlarna som vill fortsätta sin verksamhet och ICA att göra det i nya fräscha lokaler. Om det kallas att ”lägga ner”, så är det vad jag tycker.

 

Vad gäller Märsta Centrum är det också en rejäl ansiktslyftning som krävs. Majoritetens förslag kan på många sätt vara bra, men det som skrämmer mig rejält är, som jag också nämnde i mitt tidigare inlägg, att man ser det som viktigare att ordna plats för bowling och konst än för den framgångsrika skolan Bergius. Det är under all kritik att kommunens majoritet vägrar inse att Bergius finns, lockar elever och driver sin skolverksamhet på ett föredömligt sätt och istället för att samarbeta med skolan försöker tiga bort den. Gör en rejäl satsning på Märsta Centrum, men se till att Bergius erbjuds lokaler som passar deras verksamhet. Att det viftas bort som en fråga mellan skolan och fastighetsägaren är nonchalant.

Att kommentera mina idéer och funderingar på min privata blogg som ett bevis på att vi i moderaterna inte vet vad Valstaborna vill ha är så löjligt att man bara blir trött. Det är såna kommentarer som får mig att fundera vad det är för fel på politiker.

Avslutningsvis och än en gång – varför kan Sollentuna och inte Sigtuna?

 

Fredag den 13e – hela veckan???

Det har hänt en hel del sedan jag skrev senast och jag ska nu försöka få till ett par någorlunda nyktra och sammanhängande inlägg för att inte ha ett alltför långt glapp i bloggandet igen.

Det kommer inte bli lätt. Morgonen efter förra inlägget vaknade jag nämligen med ett ben som var så svullet och spänt att jag trodde att det skulle sprängas. Smärtan var olidlig och jag kände paniken växa. Det skulle vara min första arbetsdag efter semestern och hela veckan var fullspäckad med jobb och politik. Men istället för att åka till jobbet fick jag alltså bege mig till doktorn igen. Domen blev starka smärtstillande piller, krycka och sjukskrivning…

Suck. Alltså inte alls vad jag tänkt mig denna vecka. Doktorn som opererat mina knän är tillbaka på måndag och då hoppas jag få nåt besked om vad som kan göras. Just nu är det olidligt och att fortsätta tugga smärtstillande piller i all evighet känns inte som nån bra lösning.

 

Sen var det ju fredagen den 13e igår och det fick vår familj verkligen känna av. Till att börja med värkte mitt ben en aning mer än dagen innan, humöret var botten och stressen för allt som jag inte hann med gjorde sig påmind. Vi försökte göra det bästa av situationen och köpte hem goda köttbitar och en fin fransk alkoholfri cider från Percys i Norrviken (om jag så mycket som luktar på alkohol nu kan det bli allvarliga fel i systemet!) för att ändå kunna njuta av en god grillmiddag i den varma sommarkvällen. 

Så på eftermiddagen när vi slappade i värmen på trädäcket en stund kommer Matilda gråtande tillbaka från en cykeltur. Hon hade ramlat och hade superont i armen. Efter en stunds klämmande, gråtande och konsulterande med Närakuten fick vi rådet att åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Så Henke och hon åkte iväg och en stund senare fick vi beskedet att armen var bruten och att hon skulle gipsas.

Aksel och jag satte oss i vår utesoffa och väntade på att de skulle komma hem och efter en stund blev Aksel getingstucken.

Sen satte jag mig framför tvn och vägrade röra mig ur fläcken. Inte ens datorn vågade jag röra, den kunde ju lägga av eller nåt…