Hauoli makahiki hou! (Gott nytt år på Hawaiianska)

Varför måste tiden gå fort när man har roligt?

Nu har vi – väldigt, väldigt, väldigt motvilligt – lämnat paradiset och hamnat i Los Angeles för ett par dagars shopping, sightseeing och lek på Universal Studios.

Det var en tung dag när vi skulle lämna vår paradisö efter nio dagars underbar semestervistelse. Ingen av oss ville lämna det härliga klimatet, de underbara stränderna, det ljuvligt sköna vattnet i Stilla Havet eller den ofattbara känslan av att faktiskt – på riktigt – vara på Hawaii.

Men, ok, vi får försöka leva på våra minnen och njuta genom foton och tankar på våra fantastiska upplevelser.

Jag fortsätter gärna att berätta lite om våra upplevelser.

Dagen efter vulkanäventyret, var det dags för Aksel och Henke att leta rätt på en surfkurs.

Aksel har babblat om surfkurs sedan vi bokade resan, men eftersom han var sjuk och öronen var helt låsta efter resan väntade vi med surfandet ett par dagar.

När det nu var dags för grabbarna att kasta sig ut bland hajar, valar och stora vågor, vaknade han istället med nackspärr :-(

Men, nu var vi på Hawaii, dagarna började ta slut och det ryckte rejält i surftarmen. Det enda rätta var att glömma nackspärren och ge sig ut ändå.

Sen hade vi tur och träffade på en supertrevlig surfingbrädebyggare som drev surfshopen tvärs över gatan från hotellet och även förmedlade surfkurser. Han gav oss en crash course i surfing och lånade ut två paddle-boards för att vi skulle få testa flyttekniken innan det var dags för den riktiga turen.

Jag tog beslutet att ta hand om handdukarna på stranden…

Efter drygt en timme på paddle-boardsen gick vi upp och träffade surfläraren…mmmmm, kände mig plötsligt en aning tantsjuk eller vad det nu kan heta när en 40+tant nästan drägglar över en yngre mans solbrända kropp :-)  – oooops!

Hursomhelst, han var inte bara snygg, han var trevlig också. Och han tog med Aksel och Henke på en surflektion som de inte kommer att glömma i första taget.

Tyvärr fick jag och Matilda stanna på stranden en bra bit ifrån surfandet och såg inte surfläraren – nej, jag menar Henke och Aksel – särskilt bra under lektionen. Vi njöt istället av att bada på den nya stranden som vi åkt till för att få bättre vågor än de vid hotellet.

En bra stund senare kom två slitna, blöta och lyckliga förstagångssurfare tillbaka och sken som solar! Ytterligare en lyckad upplevelse på paradisön var avklarad.

Kvällen avslutades med två utmattade surfare på Kona Brewing Company. Ett lokalt ölbryggeri med ölsmaker som kokos och passionsfrukt. Båda funkade faktiskt!

Dagen efter surfäventyret var det nyårsafton. Det var svårt, väldigt svårt att förstå. Särskilt för oss som aldrig firat nyår nån annanstans än i ett vinterkallt Sverige.

Istället för att börja nyårsafton med en promenad i ett snöigt och kallt landskap, började vi dagen med en tur till Anaehoolahu Bay. En lång, härlig, vit sandstrand som man mötte efter att ha kört igenom ett kolsvart lavaområde.

Vi badade, solade och njöt av en klarblå himmel samtidigt som vi ringde till våra föräldrar och önskade gott nytt år. Konstigt.

Nästan lika konstigt som det var att ligga på stranden och se valar leka ute vid horisonten…det är alltså inte lögn det som står i turistböckerna om Hawaii. Man ser faktiskt valar från stranden, hotellfönstret och, som Aksel gjorde, från surfingbrädan.

Inte nog med att det stämmer det där med valarna. Sjöborrar finns också överallt på riktigt. Henke både lyckades lyfta upp dem och kliva på dem. Precis som det står i guideböckerna – att man inte ska göra! Men vi har också läst oss till att det tydligen ska vara bra med papaya för att få ut taggarna…

Efter lite efterforskningar som vi hunnit göra bland personer vi träffat på ön, hade vi fått reda på att vårt hotell hade den bästa utsikten för nyårsfyrverkerierna. Och äta god mat kunde man ju göra precis varsomhelst i området, så nyårsmiddagen skulle vi äta på ett ställe som vi varit på första kvällen och som vi därmed visste hade god mat.

Vi klädde oss nyårsfint, drack lite bubbel och läsk och gav oss ut för nyårsfirande.

Ca kl. 21 fick vi nog. Matilda slocknade på restaurangen, Aksel kved, Henke, som blivit smittad av barnens åkommor, mådde uselt och jag gjorde allt för att hålla humöret uppe. Vi gick snart tillbaka till rummet och jag lovade att väcka de andra när fyrverkerierna satte igång…

Vi vaknade alla fyra utvilade och förvirrade den 1 januari 2011. Det är välisolerade rum på King Kamehamehas Beach Hotel…

Aloha & Hauoli makahiki hou!