Stolt som en tupp!

Ni som inte klarar av att läsa om andras lycka ska sluta läsa nu. Ni som tycker det är fult och opassande att vara stolt över något man gjort bra och att man helst inte ska berätta om sånt, ska kanske sluta läsa min blogg helt. Jag är nämligen starkt övertygad om att det är viktigt att man vågar berätta om det man tycker man presterat bra, det man lyckats med i livet och sånt man är nöjd över. Det är inte fult att vara duktig och stolt!

Jag tänker därför ägna detta inlägg åt att berätta om hur otroligt stolt, lycklig och glad jag är över mina duktiga och kloka barn.

Jag kan liksom inte förstå att jag, jaja, med lite hjälp av Henke förstås, har åstadkommit något så ofantligt klokt, fint och bra. Henke och jag är ju i och för sig också ganska lyckade, men de här två slår oss med hästlängder ;-)

En av sakerna som förvånar mig mest är hur kloka och duktiga i skolan de är. Där ligger både Henke och jag ordentligt i lä.

Eller så kan det hänga ihop med att han och jag växte upp på 70-talet. Vi växte upp på flumtiden i flumskolorna där myshörnor med kuddar och fruktstund var viktigare än lektioner med läxförhör och betyg. Jag minns hur man inte ens skulle prata om betyg, hur man skulle släta över sina bra resultat på proven och lärarna fick nästan sparken om de ville ge någon elev en guldstjärna i skrivboken.

 

 

På bilden här bredvid ser ni hur deprimerade jag och mina syskon var :-(

Efter att ha läst dessa rader undrar ni säkert hur det egentligen står till med mig och vad det är jag vill säga med det här inlägget. Jo, det är såhär. Jag fick idén att skriva om mina duktiga barn igår när jag var på Aksels första utvecklingssamtal på gymnasiet.

På pendeln satt jag och funderade på om jag hade några särskilda frågor till hans lärare, om jag oroade mig över hans studier eller hade synpunkter på för svåra eller otydliga uppgifter. Det hade jag inte. Istället satt jag och njöt över att vara så trygg med hans skolgång. Han går första året på samhällsvetenskapliga programmet, med all undervisning på engelska, på Kungsholmens gymnasium.

Under samtalet berättar läraren att flera av Aksels betyg är A eller lutar åt An. ”He has made great progress, he is always happy and polite, all the teachers like him a lot. His test results are very good, almost always excellent” Osv, osv. Jag satt där, stolt som en tupp, och kände hur glädjetårarna nästan började rinna…Det hela späddes på av den märkliga känslan av att sitta tillsammans med min son och en svensk lärare i en svensk skola i Stockholm och lyssna på hur min lille son pladdrar engelska som ett rinnande vatten med utmärkt uttal. Själv fick jag, som faktiskt känner mig trygg med mina språkkunskaper, ändå snabbt bläddra genom orden i hjärnan och de grammatiska termerna för att få till nån vettig mening utan att låta alltför tillgjord och svensk.

När Aksel gick på högstadiet hade han massor av läxor, tuffa krav och stark studiemotivation. Han gick inte på en kommunal skola i Sigtuna kommun. Han gick på Skolan Bergius. Det har absolut bidragit tills han starka studieförmåga.

En annan yttre faktor som haft stor roll i båda våra barns studieframgångar är deras lärare Ingela Junered Rosén på Råbergsskolan i Rosersberg. Jag vill egentligen inte erkänna det, men hon har ju antagligen spelat den största rollen i deras framgång i skolan.

Och för rättvisans skull – vi lever ju trots allt i Sverige – så måste jag tillägga att Matilda också är fantastiskt duktig och omtyckt av lärarna. Det har jag redan berört i ett tidigare inlägg.

 Men det kan inte vara allt.

Det kan inte vara anledningen till att de är underbara med varandra och tar hand om varandra på ett fantastiskt sätt. Det ömsesidiga tålamodet mellan den filbunkelugna storebrodern och den Duracell-liknande lillasystern är beundransvärt! Syskonkärleken är verklig kärlek.

Den biten måste åtminstone vara nåt som Henke och jag lyckats med. Tänk om man kunde förstå vad. Tänk va kul det skulle vara om jag kunde skriva en bok ”Hur du lyckas med dina barn” och liksom ha en patentlösning. Kanske en kvällstidningsrubrik kunde vara: ”Gör ditt barn till ett A-barn på fem veckor. Helle & Henke berättar hur” 

Jajjemän. Jag är stolt. Jag är lycklig och glad över mina fina barn. De är de bästa barnen i världen.

Det är fett episkt.