Lässvårigheter

Jag älskar att läsa böcker. Jag älskar böcker. Böcker är avkoppling, njutning och glädje. Böcker kan vara vackra och väcka intresse och läslusta. Böcker kan se tråkiga ut och författaren kan avskräcka mig från att läsa genom att ha sagt nåt dumt i nån intervju nån gång. Det är viktigt att läsa böcker. Man blir klok av bok.

Under perioder av stress och för mycket jobb kan jag inte läsa. Det är extremt frustrerande. Som ett handikapp. Jag vill läsa, jag köper böcker, jag klämmer på böckerna och bläddrar på bladen. Men jag kan inte läsa. Jag får ångest när andra pratar om böcker som de läst. Jag känner mig dum och efter, om jag inte läst de böckerna som jag också skulle vilja läsa.

När jag håller i en bok som jag längtat efter att läsa, är det som att stirra på en godispåse med favoritgodiset i, utan att nå fram till den. Det går bara inte. Jag blir svettig, nervös och panikslagen när jag ser alla sidorna som jag ska läsa igenom. Så mycket tid som det ska ta att läsa alla dessa sidor, har ju inte jag. Om jag ändå försöker och börjar läsa är det helt meningslöst och bortkastat. Jag tar inte in nåt att av alla orden på sidorna, jag minns ingenting och är knappt medveten om att jag läser.

Just nu funkar det lite bättre. Jag kan läsa och det går riktigt bra. Tur är det, eftersom jag fick ett par böcker i julklapp som jag verkligen vill kunna läsa. Hittills har jag klarat av en.

Rikitikitavi av Rikard Wolff.  

Jag gillar Rikard Wolff. Han är en intressant och spännande person som jag gärna skulle känna.

Jag visste ingenting om boken, men när min mamma bad om tips på böcker att köpa till mig i julklapp googlade jag runt en stund och hittade den. Det var en snygg bok och jag gillar Rikard, så det fick bli den på önskelistan.

Nu tänker säkert flera av er – ni som är pretentiösa och kulturmedvetna – att ”vaddå snygg bok?” Men jag håller fast vid att man kan välja bok efter utseendet. Står man där i bokhandeln innan semestern eller kanske i Pocketshop på flygplatsen innan den trista tjänsteresan och känner för en ny bok, men helt utan en aning om vad man vill ha, utan att känna till en enda författare i hyllan, så väljer man efter bokens utseende. Du tar ju boken som ser spännande ut, som har ett omslag som tilltalar dig eller väcker intresse. Kanske är det titeln, men – ärligt – hur ofta säger boktiteln verkligen vad boken handlar om? Nej, boken måste också vara snygg. Eller sticka ut på nåt sätt. 

 

Precis på samma sätt som när jag väljer vin. Ska jag inte köpa nåt specifikt vin eller känner till flaskorna på hyllan, så väljer jag efter etiketten. Se den här t.ex. Visst undrar man hur det vinet smakar?

Rött abborrvin.

 

Vinet har jag inte smakat än, men Rikitikitavi kan jag rekommendera er som vill läsa om en liten pojkes tuffa och speciella uppväxt. Den delen tyckte jag mycket om, delen om Rikards karriär var inte lika intressant. Det kändes verkligen att han ville berätta om sin uppväxt och sin familj. När han, en bit in i boken, nådde kärriären var det på nåt sätt inte lika viktigt för honom att berätta alla detaljer och känslor och det blev mer som en snabbspolning. Men tankarna, känslorna och upplevelserna i hans uppväxt, både som litet barn, tonåring och i samband med insikten om homosexualiteten, beskriver han med största inlevelse och känsla. Det känns som om jag kände honom då.

Ska nog försöka se hans föreställning ”Falling in Love again” på Operan i slutet på mars. Den snygga boken väckte intresse. Jag visste det.