Tweet, tweet!

Twitter. Ett mysko ord som dök upp i – nästan – var mans mun för några år sedan.

Jag skaffade ett Twitter-konto då, för länge sedan, när det var ganska nytt, men förstod aldrig riktigt vitsen. Då var så mycket annat mer intressant, som Facebook, iPhone och bloggen t.ex.

Men nu har jag återupptagit twittrandet också. Lite lagom många egna tweets än så länge, men desto oftare har jag börjat läsa andras. Det är ju superkul!

Jajaja, jag vet att jag är lite efter. Det är som med Spotify som jag upptäckte i somras, typ…

Men Twitter. Man kan ju läsa hur mycket kul och intressant som helst. Jag följer väldigt olika typer av människor och har under den senaste tiden lärt mig massor genom att läsa korta tweets. Carl Bildt, Alex Schulman, Magnus Uggla, Maria Abrahamsson, Peter Wolodarski, Niklas Strömstedt, SVTDebatt, Nya Moderaterna, Mark Levengood, Mats Knutsson för att nämna några ”kändisar” som jag följer dagligen. Och så förstås en rad vänner och bekanta som är ungefär lika duktiga twittrare som jag.

Men ni ser, blandningen är brokig och man kan aldrig vara riktigt beredd på vad som kan dyka upp. Och det är ju det som är så kul! Nu ska jag bara lära mig det här med #, RT, @ osv., så är jag med i matchen helt. Än så länge letar jag förtvivlat efter ”gilla-knappen” när det dyker upp bra tweets som jag vill att fler ska se…

 

 

Om ni skulle vilja följa min utveckling i Twitter-världen får ni gärna göra det på @Hellemaria

 Tweet-tweet!