Mitt bästa sommarlov :-)

Jag vill faktiskt fortsätta berätta om hur bra jag har haft det. Ni som inte vill läsa om någon annans sköna semester kan sluta läsa nu, ni andra får gärna ta del av mina härliga, lata och lediga dagar denna sommar. Det är liksom det här som är finessen med bloggen – jag skriver och det är upp till dig om du vill läsa.

Jag känner att jag behöver skriva det här nu och ha det som nåt att läsa igenom de mörka, regniga och dystra novemberdagarna.

Det är nämligen så att jag är väldigt nöjd med mig själv. För en gångs skull lyckades jag gå ner i varv ordentligt och verkligen ta vara på ledigheten. Trots den grava söndagsångesten, känns det ändå, nånstans väldigt långt därinne, ganska ok att börja jobba på tisdag. Som varje vinter/vår, sa jag ett par gånger till familjen i våras att i sommar vill jag göra nåt annat än att åka till Gotland. Jag vill se nåt annat. Jag vill uppleva nån annan del av Sverige eller Europa. Men som varje år hamnar vi här ändå. I år t.o.m. tjatade jag med mig Matilda och hennes kompis en vecka tidigare än planerat.

Men Gotland har verkligen varit bra för mig i år och – även om jag vet att många inte tror på det – så har jag inte haft en enda dag med regn, en och annan natt har det regnat och det har varit lite kallare luft, men solen har varit framme varje dag. 

Och jag har bara varit. Jag vet att det är ett fånig klyscha, men man måste lära sig att bara vara. Och det har jag lärt mig denna sommar. I början av sommaren tänkte jag att jag skulle motionera dagligen, läsa sjuttioelva böcker, blogga, skriva insändare och t.o.m. jobba lite. Jag har även lovat fundera lite på en del politiska ärenden och komma tillbaka med synpunkter, men oj, vad jag inte har gjort det!

Och jag är nöjd. Mycket tack vare alla roliga upplevelser och trevliga människor som jag haft runt omkring mig. Jag vill t.ex. fortsätta berätta lite om Fårö. Ett outtömligt ämne…

Vår kompis och Matildas gudfar Andreas, tog hand om oss på sitt allra bästa sätt. Under flera år har han berättat om sin jetski som han åkte omkring med när han var några år yngre, hade lite mer hår och vägde kanske nåt kilo mindre ;-) – och i år var det dags för oss att få se den. Han grävde fram den ur ladan, mekade, fixade nytt batteri och körde den till stranden…på ett känt Fårö-sätt.

Han hann med en kort runda innan den la av…

Men som tur är, har vi fler goda vänner med prylar :-) på Fårö, som den ständigt glade och snälle Tom, som var en klippa och hämtade sin windsurfing-bräda och lät Aksel testa den bland proffs-kite’arna på VÅR strand. Aksel blev såld och var jätteduktig.

Ju mer jag tänker på det, desto lyckligare blir jag av att veta vilka dagar vi haft i år, tidigare år och vad vi kan se fram emot nästa sommar igen. Vi behöver inte åka nån annanstans på sommaren. Vi har ju ett eget paradis.

Men till jul kan jag gärna tänka mig Hawaii…

 

 

Söndagsångest i dagarna tre

Min underbara semester närmar sig sitt slut och sedan igår morse har jag haft starka känningar av den sk söndagsångesten.

Ångesten kom krypande redan i torsdagskväll när Henke och jag var på konsert med Lars Winnerbäck på Gutavallen. Jag har nämligen sett fram emot konserten sedan i våras och tänkt att det blir ju inte förrän i slutet på sommaren…och nu är det alltså dags för slutet av sommaren.

Konsertdagen var en av sommarens finaste och Henke och jag passade på att njuta av en god middag på tu man hand i Visby innan det var dags för Kung Lasse med sitt band. Oj, va bra det var! T.o.m. en icke-Winnerbäck-frälst Henke tyckte det var toppen.

Som sagt. Konserten var ju i slutet på sommaren och på måndag åker jag hem till en igenvuxen trädgård och ett dammigt hus i Rosersberg. Nu gäller det att ta vara på de två dagarna som jag har kvar här i vårt lilla sommarparadis. Solen passar på att skina från molnfri himmel idag också och det är nästan vindstilla, så stranden känns som ett bra alternativ. Till kvällen blir det nog grillning på stranden eller kanske en rejäl Murrikka-omelett vid stugan.

Igår var hela familjen på middag i Visby och såg på Othello på Romateatern. Vi åt på Lås och Bom, gamla fängelset i Visby och maten kan varmt rekommenderas, men servicen var kass. Tur att vi åt innan middagsrusningen, annars hade vi nog missat föreställningen i Roma. Och det ska man inte missa! Pjäsen var mycket bra, spännande och underhållande. Men det bästa är ändå miljön och scenen i ruinen. Föreställningen börjar kl. 20 när himlen fortfarande är ljus, fåglarna kvittrar och flyger över scenen, ibland nästan överröstar de skådespelarna och mot slutet av kvällen är allt kolsvart, utom scenen och nattfjärilarna som lyser upp i strålkastarljuset. Magiskt!

Oj, nu har familjen vaknat och stranden kallar! Jag får försöka dämpa ångesten med ett dopp i Östersjön. Hör av mig senare.