Sommarprat del fyra

Arga unga män har statsministern kallat dem. Arbetslösa, lågutbildade och boende på landsbygden sägs det ofta i pressen. Dessa vilsna, ilskna människor som tror att de visar sitt engagemang genom att slå sönder rutor, bränna bilar eller rösta på ett parti som man inte kan nämna på nätet utan att bli uthängd, om man inte sympatiserar med dem förstås. Och det gör jag inte.

Jag tänkte berätta för er om hur jag blev trakasserad och kränkt på nätet. Av folk från det där partiet vars namn jag inte tar i min mun, eller i mina tangenter på nätet iallafall. Jag har gjort det i ett tidigare inlägg, men det tog jag bort nu. Jag tog bort det för jag vet hur vidriga, hemska och på riktigt obehagliga de kan vara.

Twitter är fantastiskt när man snabbt vill nå nyheter, det senaste och hålla sig uppdaterad inom just det man är intresserad av. Jag läser numera väldigt ofta nyheter via Twitter, dvs. följer människor och nyhetskanaler som lägger ut länkar till TV, tidningar och radio som jag sedan läser. Ibland läser jag bara rubriken, ibland hela artikeln och ibland stannar det på twitter-flödet.

Den här gången läste jag hela artikeln och skrev därefter en tweet om personen som artikeln handlade om och som företräder det där partiet som jag inte skriver om på nätet. Jag kommenterade surt att han står för en politik som inte vill ha fler utlänningar till Sverige, men själv gifter han sig med en ryska som givetvis ska få komma hit och omedelbart få ta del av det svenska samhället. Kanske var mitt ordval klantigt, det blir lätt så på 140 tecken som man kan använda på Twitter, kanske borde jag tänkt till en extra gång innan. Men det gjorde jag inte. Jag skickade tweeten och somnade om eftersom jag var hemma och var sjuk med feber och snurrig skalle. När jag vaknade igen hade jag plötsligt en rad nya följare på Twitter. Alla från ett och samma parti, ja just det, där partiet som man inte ska nämna på nätet om man vill ha ett privatliv kvar. T.o.m. deras partisekreterare, pressekretare och riksdagsmän ville plötsligt följa mig. En av dessa var för övrigt senare frekvent förekommande i media angående hans eventuella inblandning i det superintelligenta (?) forumet Avpixlat. Samma forum som hängde ut mig med namn, bild, adress mm.

Efter att ha vaknat till liv och gnuggat bort gruset ur ögonen, läste jag tweetsen som var riktade till mig. Först var jag ju lite omtumlad ”Såhär många tweets till mig! Wow!” Sen fattade jag ganska fort att det inte var så mycket att bli stolt och imponerad över…Tweetsen handlade om mitt utseende, min intelligens, eller det förstås, min fula utseende och min brist på intelligens, hur illa de skulle göra mig, hur jag skulle akta mig för att röra mig i vissa områden och hur glad jag skulle vara för att jag var så ful så ingen skulle vilja våldta mig…

Det stannade inte vid tweets. Plötsligt var även min mailbox full av helt galna mail med både hot och bara galet svammel. Jag kunde inte låta bli och sökte mig in på dessa sajter som de alla nämnde i sina mail och tweets. Jag trodde inte mina ögon.

Det som först var en obetydlig, oskyldig tweet ang. partiets snedvridna politik hade fört med sig regelrätta hot och integritetskränkning mot mig, min man och mina barn.

Jag mindes plötsligt att jag hört ordet ”nätsoldater” och att det är nåt som det här partiet använder sig av för att snabbt sprida sin snedvridna världsbild. Jajjamän, det är precis så de jobbar. På så kort tid finns det inte annars en sportslig att hitta en sådan tweet om man inte har en drös med människor som sitter och bevakar nätet hela tiden.

Är det ett vettigt sätt att pumpa ut sina inskränkta åsikter? Och om det nu skulle vara vettiga åsikter, skulle det då vara rätt sätt att sprida dem? Är det något som vi i Nya Moderaterna borde ta efter? Så fort någon skriver något elakt om någon av våra företrädare, så kastar vi oss på personen och dennes utseende, intelligens och barn.

20130712-003859.jpg

Nu när jag skriver detta, läser jag samtidigt Twitter och får se detta.

Jag säger inte att den personen nödvändigtvis är från det partiet, men vad är det för person som skriver nåt sånt? Ute efter att provocera, sätta fart på andra likasinnade, mobilisera hatet? Det är bland det vidrigaste jag sett.

Jag vägrar tillåta samhället att ta den här vändningen. Men vad kan vi göra åt det?

 

 

Jag heter Helle Nyman Ahlqvist. Tack för att du läser del fyra av mitt sommarprat 2013.