Sommarprat del fem

Idag hade jag först tänkt berätta för er om fler arga och ilskna människor som får mig att bli besviken på mänskligheten. Jag hade tänkt berätta om hur ledarsidan på Gotlands Folkblad, som är ena delen av Gotlands Tidningar, visat sin inställning till svensk politik genom att uppträda i klass med det partiet vars namn jag inte nämner.

Jag hade tänkt berätta att jag brukar läsa gotländska nyheter via bl.a. Hela Gotland och Twitter och har tills för ett par dagar sen följt Gotlands Tidningar, trots att det är blandning av vänster och Fp. Men så härom dagen kom droppen som fick bägaren att rinna över. Den vikarierande ledarskribenten på det RÖDgröna Folkbladet lägger ut, på Gotlands Tidningars Twitterkonto, en rebus som dagen efter ska publiceras i tidningen. Rebusen bildar order Moderaterna och i kanten står texten: ”Rätt svar = borgarsvin”.

Det här är alltså en av Gotlands största tidningar. Ska föreställa en respekterad tidning med politisk bredd. Ledarsidorna brukar vara kritiska mot varandras politik, oftast på en behärskad nivå och inom rimlighetens gränser. Så kommer då detta. Vad tror man att sånt leder till? Ökat politiskt engagemang? Fler sympatisörer? Respekt?

Stolt ledarskribent i Gotlands Folkblad

Stolt ledarskribent i Gotlands Folkblad

Jag kommenterade detta på Twitter och det visar sig att den vikarierande ledarskribenten är stolt över beslutet och meddelar följande (se bild):

Det är alltså Gotlands Fokblads ledarskribent som skriver detta. Nu dock i eget namn och inte med Gotlands Tidningar som avsändare.

Man blir mörkrädd. Visar Gotlands Tidningar sin rätta sida? Då behöver de inte fundera särskilt länge på varför de har färre följare än Gotlands Allehanda.

Tack och hej GT. Ni passar bra i sällskap med Avpixlat och Exponerat.

 

Det här var vad jag först hade tänkt berätta i dagens sommarprat. Men för att lämna er med en positiv känsla istället, byter jag raskt ämne och berättar istället om hur jag tog ett jättekliv utanför boxen härom kvällen.

20130714-101729.jpgJag besökte Klinte kyrka och lyssnade på Gotlandsmusikens Blåsarkvintett. Helt otippat! Jag är totalt omusikalisk och helt tondöv och att ta cykeln, cykla till kyrkan en underbar sommarkväll för att lyssna på gotlänningar som tutar i luren var nåt som jag inte sett i mina vildaste fantasidelirium.

Men man måste kliva ur boxen ibland och göra nåt annorlunda. Och det gjorde jag.

Jag kom till den vackra kyrkan och kände direkt att jag visst missat klädkoden för kyrkokonsert. De chica turistdamerna klev ur sina gotlandsdammiga bilar på höga klackar, i eleganta klänningar och med sina solbrända golftröjeklädda män med lammullströjor över axlarna, i släptåg. Jag ramlade av cykeln i, tack och lov, en ren tröja och vadlånga shorts. Och jag var där kvart i. Bara det är annorlunda för mig. Jag brukar nämligen komma kvart över…

20130714-101644.jpg

 

Eftersom jag var tidig, strosade jag runt på kyrkogården och gick till den gulliga skylten mellan kyrkan och församlingshemmet. Skylten som varnar för springande präst. När jag fotade kom prästen, springande…och sa stolt på klingande gotländska: ”det är mi det föreställer”. Nja, han såg väldigt mycket yngre ut än skylten, så jag tror att han, trots prästskapet, ljög lite.

 

Sedan var det dags att kliva in i kyrkan. Jag gillar kyrkor, miljön är fantastisk, rogivande och mäktig. Jag tog plats ganska långt bak närmast gången för att jag misstänkte att jag kanske inte skulle kunna sitta still hela konserten. Inte för att jag trodde att jag skulle börja dansa, utan att jag kanske bara inte skulle stå ut med tutandet…

20130714-101717.jpg

Det gjorde jag. Det var riktigt bra. Jag förstod visserligen inte ett smack av vad orkesterledaren berättade mellan styckena när han beskrev musiken, men man måste ju inte alltid förstå allt.

Jag njöt av musiken, miljön och mitt beslut att ta detta jättekliv utanför boxen.

 

Jag heter Helle Nyman Ahlqvist. Det här var femte delen av mitt sommarprat 2013.