Som du är idag, är du hela 2014

20131231-161108.jpgNyårsafton. Ett laddat ord och en laddad dag. Ett ord och en dag som betyder mycket för många. En av årets viktigaste dagar, roligaste, mest omtalade och mest ångestladdade.

Med risk för att låta bitter igen – men jag gillar inte nyårsaftnar.There, now I´ve said it.

 

Jag gillar inte hysterin inför, jag gillar inte känslan av tvång att hitta en fest, ett sällskap, en vän att fira med. Och det ska firas länge, massor med timmar och massor med pretentiösa maträtter och fina viner ska skakas fram. Det är näst intill olagligt att lämna en fest före tolvslaget och nåde den som vill säga nej till en nyårsfest utan att ha en riktigt, riktigt bra anledning.

Jag gillar fester, jag älskar att klä upp mig i fina kläder, njuter mycket av mat och dryck, tycker om att sitta runt middagsbordet och diskutera med vänner och bekanta och skulle kunna leva på champagne, så egentligen vet jag inte varför jag känner denna motvilja mot nyår. Det är nåt ödesdigert med det hela som skrämmer mig. Och stressar mig. 20131231-161243.jpg

 

Nyårsafton 2010/11 var vi i paradiset, dvs. Hawaii. Med tolv timmars tidsskillnad i kroppen hade vi inte lyckats hålla oss vakna längre än till 21 någon kväll och plötsligt skulle vi absolut, självklart, fanns inget att diskutera, vara vakna i tre timmar till. Det gick sådär för Matilda…och vi andra höll oss åtminstone till hotellrummet, men somnade gott utan tolvslag. Och – hör och häpna – det kom ett nytt år ändå!

 

När jag var liten skrämde mina syskon och föräldrar alltid upp mig med att: ”du vet väl att som man är på nyårsafton kommer man vara hela det efterföljande året. Så om du är sådär sur kommer du vara sur i ett år.”

Nu är jag faktiskt inte sur, det ska bli gott med svärfars goda mat och jaja, det ska bli kul att se om Henke kommer att lyckas sabrera bubblet som han tjatat om den senaste månaden. Förresten! Vad är det är för boom i år – sabrering? Alla pratar ju om det överallt. I morse vaknade jag av ett återkommande klingande ljud, slår upp ögonen och möts av sabrering på Youtube…Henke försöker in i det sista förstå hur han ska göra om ett par timmar.

Nej, jag är inte sur på nåt sätt, försöker bara analysera varför jag har denna märkliga känsla inför denna årets sista och mest uttjatade dag. Lyckas sådär och struntar i det nu. Nu är det nämligen dags att piffa håret, putsa skorna och ta fram glitterögonskuggan, för nu är det nyårsafton 2013.

Gott Nytt År, må nästa år vara ett härligt år för oss alla. Och oroa er inte, somnar ni innan tolvslaget kommer det ändå vara 2014 när du vaknar.

 

Och du, snälla, bespara mig kommentarerna om att om jag är bitter idag, kommer jag vara det hela 2014…

 

 

Vad komma skall

Två dagar kvar på året som jag inte minns. Eller vill minnas? Jag vet inte. Hursomhelst spelar det väl egentligen ingen roll. När man har levat så många år spelar det väl ingen roll om man inte minns alla.

Jag vet däremot att jag kommer minnas nästa år. 2014 kommer säkerligen vara ett år som många av oss kommer att minnas. Min son kommer att minnas det som sitt studentår. Min dotter som det året hon fyllde femton. Sverige kommer minnas det som supervalåret.

Till skillnad från bitterheten mot 2013 ser jag med glädje fram emot 2014. Det ska bli jätteroligt att vara en stolt studentmamma och ordna studentmottagning för Aksel. Det ska bli spännande att se min lilla dotter fylla femton och börja nian. Det ska bli intressant att ta del av utvecklingen av företaget jag arbetar på. Och det ska bli spännande att vara en del av supervalåret.

20131229-205750.jpg

Supervalår. Känn på den. För alla oss med minsta politiska intresse, eller faktiskt bara intresse av vad som pågår runtomkring vår egen lilla hemmavärld, ligger ett viktigt år framför oss. Man måste inte vara politiskt insatt, man måste inte ha bestämt sig för vilket parti som ska få ens röst, man måste inte veta vem man vill ska vara statsminister de kommande fyra åren, men man måste visa intresse. Man måste sätta sig in i de val man har att göra. Man måste ta ställning. De nyfikna måste vinna över de nöjda (enl. Viggo Cavlings naturlagar).

Det är inte okej att säga: ”jag bryr mig inte”, ”jag förstår inte politik”, ”politiker bara ljuger”, ”EU rör inte mig”, ”Vadå EU-val?”, ”jag tänker inte rösta för det spelar ingen roll”. Inte för någon är det okej att säga sånt, inte på något sätt. Så nöjd kan man bara inte vara. Och är man så nöjd ska man för all framtid hålla tyst, aldrig klaga eller yttra någon kritik mot samhället eller de beslut som fattas. Alla röstberättigade i Sverige har en röst att använda och det bör ses som en skyldighet att göra det. Ingenting man slarvar bort av ren slöhet eller nöjdhet.

20131229-205727.jpg

Veeeeem kan ha sparkat ner skyltarna? Inte nån anhängare av den röda skylten väl???

Valåret 2010 är ett år jag minns. Det var ett tufft år, men också väldigt roligt och lärorikt. Kanske var det lite väl roligt, så roligt att jag inte märkte hur tufft det var när jag var mitt i det. Nu kommer jag vara fyra år klokare (?) och vara med i valrörelsen på ett mer lagom sätt. Lagom är bra, det har jag lärt mig under de senaste åren. Faktiskt.

Så med all erfarenhet och ny kunskap går jag ett spännande nytt år till mötes och ser fram emot ett 2014 med massor av politik. Lugn nu alla som inte tycker att jag ska hålla på med det och är rädda för att jag tar på mig för mycket igen – jag har koll! Tycker bara det är så himla kul med val!

Ett år i högen av levda år

2013. Tjugohundratretton. Ett år som snart också är förbi. Ett år i högen av alla levda år. Vad kan sägas om 2013? Vad ska stå överst i min årskrönika?

20131228-213033.jpg

Jag vet inte. Men jag kan få hjälp med det. Facebook kan berätta för mig vad jag har gjort under året. Tack, Facebook, vad skulle jag göra utan dig?

Jag klickar på ”Visa en tillbakablick på ditt år 2013″. Det första som kommer upp är en bild på min man när han äter frukost på Fotografiska i Stockholm i januari 2013. Det andra är en förskräcklig bild som min bror lagt upp på mig när jag var typ 14 och blev attackerad av PacMan-gubbar…Oklart om dessa två händelser är något jag skulle ta upp i en årskrönika.

20131228-215438.jpg

Nästa inlägg däremot, dvs. som Facebook tycker är värt att uppmärksamma, är vårt underbara återbesök på Hawaii i februari. Och det har definitivt en plats i mitt 2013.

Sedan följer oklara händelser som jag valt att dela med mig av på Facebook och jag förstår ju självklart hur de valts ut för att få vara med i en tillbakablick på mitt år. Det handlar oftast inte om hur viktiga de varit för mig, men hur mycket ni gillat dem. Ja, det kan ju också vara ett sätt att göra en årskrönika och faktiskt inte helt ointressant.

20131228-215627.jpg

 

Jag förstår ju absolut att Hawaii-bilderna (och även den katastrofala filmsnutten när jag försöker surfa) är med och bilden på min man i TV-rutan en av gångerna som han fick berätta om kryssningsrekordåret 2013 fick ju också många likes.

 

20131228-215427.jpg

Att den härligt somriga bilden på Nya Moderaternas partisekreterare Kent Persson tillsammans med oppositionsrådet Olov Holst och ordföranden Mats Weibull, Nya Moderaterna i Sigtuna, på plats i Almedalen är med, kan ju få symbolisera den lyckade Almedalsveckan 2013 som jag tillbringade bl.a. med dessa kloka män.

De ljuvliga bilderna från Furillen, raden av firanden i familjen och självklart de stämningsfulla bilderna från mina promenader i Rosersbergsparken är också ganska självklara inslag i mitt år 2013. Men är detta det som ska kallas höjdpunkterna under ett helt år? Ju mer jag tänker på det, desto mindre gillar jag året 2013. Jag ogillar det inte direkt, men det verkar verkligen inte ha haft något speciellt att komma med.

Oj, jag låter bitter! Det är inte min mening, absolut inte. Jag vill bara hitta ”det” med år 2013.

Jag vill hitta det där extra som jag kan tänka tillbaka på om en massa år och säga ”ja, det var 2013 som det hände, det vet jag alldeles säkert.”

Jag hittar det inte.