Krav – vän eller fiende?

Krav.

Ett litet, kort ord som kan vara så tungt.

De senaste veckorna har jag brottats med det lilla jobbiga ordet.

Jag träffar det på jobbet, i hemmet, i familjen, på fritiden, i tvättstugan, i politiken, på facebook, på bloggen, hos doktorn, hos terapeuten. Det är helt enkelt ett litet odrägligt ord som gör mitt liv besvärligt.

Men så ändå…vad vore livet utan ett och annat krav?

Jag avskyr nederlag och ska vinna kampen mot ordet. Därför har jag tagit ett beslut.

Jag ska minska antalet krav i min värld.

Kraven i hemmet har redan fått ge efter rejält för andra krav, så där är det svårt att göra några större förändringar.

Chefens krav är ju också dumt att ifrågasätta alltför mycket…så de får nog stå kvar ett tag till.

Kundernas krav är extremt jobbiga, men det är ju också de som gör att min lön kommer varje månad.

Bloggkravet är jobbigt, men inte alls omöjligt att övervinna. Det är ju ändå mitt eget satta krav och min ventil för känslor och funderingar. Som ni märker har jag övervunnit just det kravet ganska bra och tiden mellan inläggen blir allt längre. Nu längtar jag istället efter att blogga och går inte omkring och funderar över vad som ska vara dagens ämne och hur jag ska få till det så att många läser, kommenterar och trycker ”gilla” på fejjan.

Doktorns krav är för min egen skull och det handlar antagligen bara om att bita ihop.

Då var det det där med politiken.

Vad är det för kategori av krav? Mitt eget? Partikompisarnas? Väljarnas? Svårt att förklara för er som inte drabbats av detta krav, att det faktiskt kan upplevas som ett krav.

Jag vill vara perfekt. Jag vill ha svar på allt, inte behöva säga ”jag vet inte”. Jag vill kunna förklara allt för alla. Jag vill ha koll. Det är mina krav på mig själv och de lyser just nu starkast i politiken. För att jag ska vara den duktiga, ansvarsfulla och pålitliga politiker som jag vill, måste jag ha ungefär 48 timmar på veckans alla dygn, inte behöva sova, alltid orka läsa alla handlingar som delas ut kvällen innan mötet med nämnden eller kommunstyrelsen, ha läst alla insändare, artiklar, bloggar, alltid vara alert med blogginlägg, insändare och fälla pålästa och genomtänkta kommentarer på nämndmötena.

Dessa krav går inte att förena med familjen, hemmet, jobbet och hälsan. Därför har jag beslutat att jag inte ska ställa dessa krav och att jag faktiskt inte behöver vara med överallt.

Alla 195 personer som satte ett kryss framför mitt namn på valsedeln har ställt ett krav. Men det kravet är smickrande och taggande, så det behåller jag. Jag ska försöka leva upp till era och mina förväntningar och göra ett bra jobb som ledamot i Sigtunas kommunfullmäktige. Men jag kan inte ta fler krav. Därför är jag nöjd med min plats i kf och hoppas att andra hungriga och duktiga moderater blir riktigt obekväma och ifrågasättande mot majoriteten i de nya nämnderna och styrelserna.

En person i min politiska närhet sa härom veckan att ”du är lite som en politisk periodare”…ja, kanske, men just nu är kravkvoten fylld och jag börjar känna mig bekväm med det.

Be Sociable, Share!

Kommentera