Efterlysta älgar på Gotland och underbar vår i lilla Rosersberg

Det har varit ett par underbara våriga dagar i lilla Rosersberg. Jag har varit ledig, njutit av solen och den friska luften och än en gång insett att jag verkligen behöver ljus och värme för att må bra. Jag har promenerat långt varje dag och sett blåsippor, tussilago och hört fåglar kvittra som galna. Och jag älskar det!

Igår promenerade jag till Rosersbergs slottspark, ett av mina favoritpromenadställen alla årstider, och fick efter en stund sällskap av Matilda och Henke som tagit ut cyklarna för första gången i år. Vi följdes åt de sista kilometrarna och njöt tillsammans av en av 2012 års första riktiga vårdagar. Vi såg blåsippor och diskuterade om de var fridlysta här eller på Gotland och Matilda berättade att ”på Gotland finns det inga älgar. För att de är efterlysta där…”

Jaha, det är därför! :-)

När jag den senaste tiden har haft möjlighet att promenera längre än tidigare, på nyupptäckta stigar och vägar runt om vårt lilla Rosersberg, har jag inte bara upplevt nya fina ställen, utan också känslan av att verkligen vara långt ifrån storstad och folkmassor. Jag brukar tänka ”jag går inte igenom samhället, jag vill vara för mig själv och orkar inte träffa folk” och väljer istället gångvägen mot slottet eller den lilla landsvägen genom Krogsta. Det är bl.a. det här som är tjusningen med Rosersberg. Det lilla samhället som egentligen ligger bäst till i hela Sverige. Lagom långt från Stockholm, Uppsala och Arlanda, med utmärkta kommunikationer till och från Stockholm, hyfsade möjligheter att ta sig till och från Uppsala och nära personal-parkeringen på Arlanda, men ändå så lugnt och naturnära. En av Sveriges härligaste slottsparker med ett kungligt slott. Samhället med den starka bykänslan, på både gott och ont, men för de flesta säkert på gott eftersom det ger en trygghet som är svår att uppnå i opersonliga områden med stor in- och utflyttning. Det lugna bostadsområdet med de idylliska villatomterna som visserligen störs av de lågt flygande planen som är på väg att landa på flygplatsen, men som samtidigt också försörjer en stor del av de boende i husen.

Nu finns det också ett mastodontstort industriområde som medför ny rörelse i det lilla samhället. Massor med människor kliver av tåget och går till sina arbetsplatser i området bredvid järnvägen. Det hade man aldrig kunnat tänka sig när jag växte upp i 80-talets Märsta och tyckte att de som skulle kliva av tåget i Rosersberg kunde väl ”dra i snöret” eller nåt. Annars behövde väl inte tåget ens stanna där…

Det är ju det här som är tjusningen med lilla Rosers. Lugnet, bykänslan, alla känner alla, RIK och ändå närheten till stan. Helt enkelt den bästa kommundelen i den snart sönderexploaterade kommunen.

Men hur länge till? Sigtunas kommunledning verkar inte nöja sig med att bygga sönder Sigtuna stads lugna charm och Märstas alla grönområden, utan är nu också på väg att sabotera den sista lugna kommundelen. Att man vill bygga fler bostäder väster om järnvägen tycker jag kan vara okej, men att bygga industrier norr om Krogsta som skulle binda ihop Rosersberg med Brista sopområde är helt förödande. Det räcker med det enorma industriområdet söder om Rosersberg, det ligger bra där det ligger och har medfört massor med nya arbetstillfällen och, inte en dag för tidigt, snart även en motorvägsanslutning.

Men, som sagt, nu börjar det räcka. Rosersberg får inte bli ett industrisamhälle, sönderbyggt med ännu fler fula plåtbyggnader, trafikerat med tunga lastbilar hela dagarna och öde och otäckt på kvällar och nätter.

Låt Rosersberg bevara sin charm och bykänsla. Det finns inte mycket kvar av det i Sigtuna kommun.

Be Sociable, Share!

Kommentera