Söndagsångest i dagarna tre

Min underbara semester närmar sig sitt slut och sedan igår morse har jag haft starka känningar av den sk söndagsångesten.

Ångesten kom krypande redan i torsdagskväll när Henke och jag var på konsert med Lars Winnerbäck på Gutavallen. Jag har nämligen sett fram emot konserten sedan i våras och tänkt att det blir ju inte förrän i slutet på sommaren…och nu är det alltså dags för slutet av sommaren.

Konsertdagen var en av sommarens finaste och Henke och jag passade på att njuta av en god middag på tu man hand i Visby innan det var dags för Kung Lasse med sitt band. Oj, va bra det var! T.o.m. en icke-Winnerbäck-frälst Henke tyckte det var toppen.

Som sagt. Konserten var ju i slutet på sommaren och på måndag åker jag hem till en igenvuxen trädgård och ett dammigt hus i Rosersberg. Nu gäller det att ta vara på de två dagarna som jag har kvar här i vårt lilla sommarparadis. Solen passar på att skina från molnfri himmel idag också och det är nästan vindstilla, så stranden känns som ett bra alternativ. Till kvällen blir det nog grillning på stranden eller kanske en rejäl Murrikka-omelett vid stugan.

Igår var hela familjen på middag i Visby och såg på Othello på Romateatern. Vi åt på Lås och Bom, gamla fängelset i Visby och maten kan varmt rekommenderas, men servicen var kass. Tur att vi åt innan middagsrusningen, annars hade vi nog missat föreställningen i Roma. Och det ska man inte missa! Pjäsen var mycket bra, spännande och underhållande. Men det bästa är ändå miljön och scenen i ruinen. Föreställningen börjar kl. 20 när himlen fortfarande är ljus, fåglarna kvittrar och flyger över scenen, ibland nästan överröstar de skådespelarna och mot slutet av kvällen är allt kolsvart, utom scenen och nattfjärilarna som lyser upp i strålkastarljuset. Magiskt!

Oj, nu har familjen vaknat och stranden kallar! Jag får försöka dämpa ångesten med ett dopp i Östersjön. Hör av mig senare.

Be Sociable, Share!

Kommentera