Ingen midsommar

I år blir det ingen midsommar i Rosersberg.

Jag har bott i Rosersberg sedan 1997. Varje år, och givetvis flera år innan vi flyttade hit, har Rosersbergs IK arrangerat bl.a. midsommarfirandet i vårt lilla samhälle. Rosersberg är ett litet samhälle med en stark ”bykänsla” och en aktiv idrottsklubb som hälften av alla invånare är medlemmar i. Jag är själv inte alls van vid ett så starkt engagemang i en idrottsklubb, men har med barnens uppväxt blivit mer och mer indragen i olika typer av arrangemang. För mig är det ett sätt att bidra till en traditionsrik, trevlig och inte minst en trygg uppväxt för mina barn. Vi är vana vid att det hålls en julgransplundring i hallen, då tomten kommer med godispåsar. Vi är vana vid att det finns en valborgseld som tänds efter att scouterna gått sitt fackeltåg från Orrgården. Vi är vana vid ett midsommarfirande i lekparken där man träffar klasskompisar, gamla dagisvänner, föräldrar till barnens kompisar, grannar och andra som man bara känner igen.  Och de flesta av oss tycker att dessa tillfällen är trevliga och behövs. Men tyvärr förutsätter de flesta att någon annan håller i arrangemangen och att allt bara ska ske av sig själv. Jag har under ett antal år varit med och arrangerat alla dessa tillställningar och är varje gång lika förundrad över hur få som ställer upp. Varje gång man ställer frågan om någon kan bidra på det minsta vis, lyser majoriteten med sin tystnad. Andra kommer med halvdana ursäkter och ett fåtal svarar fort med att de tyvärr inte kan hjälpa till den här gången. I de flesta fall vet man i förväg vilka som svarar vad. Varje gång är det samma familjer som ställer upp eller åtminstone överhuvudtaget svarar på förfrågan. När det sedan väl är dags för själva tillställningen, står de flesta där ändå. 

I år blir det ingen midsommar i Rosersberg. Tyvärr har majoriteten som använder sin tystnad och är rädda för att offra en timme eller två, till slut fått de engagerade att ge upp. Midsommarfirandet ställs in. Jag hoppas att ni som inte vågar ställa upp funderar en extra gång när ni får frågor från era barn om varför ni inte ska gå till lekparken och fiska fiskdamm, varför det inte finns nån midsommarstång, varför ni inte träffar alla som ni brukar efter sillunchen och varför ni får sitta kvar hemma utan att småprata en stund med glada vänner i parken. Jag hoppas att ni förstår att det är ert fel att de gamla i Rosersberg inte kan ta den årliga promenaden till parken och köpa en lott och kopp kaffe och bulle samtidigt som de tittar på ringlekarna och lyssnar till Leffes glada sång.

Hur gör man?

Jag har nu börjat hitta runt på WordPress, men hur i hela friden får man till språket i bloggmallarna? Jag har inte kommit så långt att jag kan göra eget tema och letar därför runt bland olika mallar. När jag väl hittar en snygg så blir allt både svenska och engelska…Nu blir det den här ett tag, för här är allt av nån märklig anledning på svenska. Layouten är väldigt lik en av mina favoritbloggar , men det får ni ta tills jag lyckas få till en egen.

Äntligen

Efter sju månader har jag nu äntligen kommit ut i löparspåret igen! Underbart, även om regnet vräkte ner och jag var dyblöt efter bara några meter. Jag har haft problem med knäna och inte kunnat springa, men idag var det då äntligen dags igen. Mannen har tränat som en galning de senaste månaderna, sedan han slutade snusa för att vara mer tydlig. Han är en extrem person som inte har ordet lagom i sitt vokabulär. Han har snusat sedan högstadiet och inte ens varit i närheten av att sluta tidigare. Men så för några månader sedan när han var på tjänsteresa i Lettland, så tappade han bort sin snusdosa och bestämde sig därmed att sluta snusa. Han var olidlig de första dagarna, grinig, sur och tvär. Han sov inte och tyckte att om han inte sov så skulle minsann inte jag göra det heller. Efter ett tag släppte det lite, men istället tog träningsnarkomanin  över och han är helt galen! Tränar nästan varje dag och tjatar om det ena loppet efter det andra. Jag är inte sån. Jag är långt ifrån sån faktiskt. Jag joggar för att kunna äta…eller ja, jag gillar alltså att äta god mat och för att jag ska kunna äta mycket god mat, måste jag röra på mig för att inte bli stor som ett hus. Dessutom tycker jag att det är meditativt att springa. Det rensar tankar och hjärna på ett behagligt sätt som får mig att må bra och bli energifylld. Idag var ett nytt startskott och det kändes toppenbra. Hoppas nästa gång också gör det. Andra gången när man kommer igång med löpningen brukar vara tung, men jag hoppas att jag kan skjuta undan den känslan och fortsätta. Jag behöver verkligen det nu. Både som träning och meditation.

Regn, regn, regn

Oj, va det regnar. Trodde inte att det fanns så mycket regn samlat i molnen den här tiden på året. Undrar hur denna sommar kommer att bli? Vad har vädertysken sagt?

Istället för att vara ute i trädgården och rensa rabatter och fixa krukor, som man borde göra en ledig söndag i juni, så får denna dag ägnas åt bloggfixande, tvätt och städning. Ikväll kommer storasyster med fästman på middag och vi hoppas kunna ta ett dopp i badtunnan. Bara inte vattnet kylts ner av det kalla regnet.

Välkommen

Välkommen till min nya blogg.

Jag har skaffat en egen domän och försöker få ordning på min nya blogg. Det är inte lätt när man har ett tålamod som är lika långt som en myras ögonfransar. Har försökt få hjälp av min brorson som ska vara en riktig datanörd, men han är ju så grymt seg och upptagen med flickvänner och annat, så han får ju aldrig tummen ur. Därför ska jag nu ge det en chans och försöka få ordning på det själv. Det kan ju vara en bra sysselsättning nu när sommarvädret är lika roligt som om det vore oktober.