Helle Nyman Ahlqvist

Jag har ett grymt kontrollbehov. Alla ni som också har det vet hur jobbigt det är.
Idag, och sedan ett par dagar, har jag fått våndas lite extra mycket p.g.a. inventering på jobbet. På tidigare arbeten har jag varit inventeringsledare och haft totalansvar för allt från personal, utförande och resultat och haft järnkoll på att allt görs som det ska i tid. Nu är jag ny på jobbet, har inte haft möjlighet att lära mig allt i systemet än och blir tillsagd av mina kollegor att de sköter inventeringen och att jag ska släppa det den här gången. Jag har därför ingen koll alls och det stör mig alldeles otroligt mycket! Både igår och idag har jag varit lättirriterad och grinig, och det har i huvudsak berott på att jag inte har kontroll över läget. Inventeringen har dessutom inte heller gått bra, vilket gör hela situationen ännu mer outhärdlig. Mina kollegor kämpar med datasystem som inte fungerar och helpdesk som inte har koll och de säger samtidigt åt mig att jag ska ta det lugnt och avvakta deras besked om hur vi går vidare. De berättar också att min företrädare inte alls var delaktig i inventeringarna, utan åkte och klippte sig under själva inventeringsdagen! What! Hur är man skapt då? Jag är helfrustrerad över att gå bredvid och inte veta vad nästa steg är eller hur vi ligger till tidsmässigt. Det tar på mina krafter och jag får ingenting gjort. Jo, jag har faktiskt tagit ett beslut: vi måste utvärdera dessa dagar och sätta upp en rutin för nästa inventering. Jag ser ingen annan utväg att jag gör den och presenterar den för kollegorna.
Har man kontrollbehov så har man…

Idag har vi försökt reda ut hur vi ska hantera det nya ROT-avdraget. Vi får se om vi lyckas, det verkar inte helt lätt.
Jag tycker det är jättebra att avdraget finns och jag är övertygad om att det är ett bra sätt att få fart på de vita jobben, men jag undrar om skatteverket verkligen vet hur de och hur vi som säljer tjänsterna ska kunna hantera det. För mig känns det oroväckande likt perioden när Försäkringskassan införde strängare regler för sjukskrivningar och inte klarade av att hantera sjuka människor med respekt. Jag har personlig erfarenhet av hur fel det kan gå när en försäkringsläkare försöker tolka nya regler och inte tar hänsyn till det enskilda fallet. Tack och lov gick det bra i mitt fall till slut, men det var en obehaglig upplevelse och kändes direkt förnedrande att inte bli trodd av en läkare som man inte ens träffat.
Långsökt inlägg kanske, men jag kan inte låta bli att se likheten mellan skatteverkets och försäkringskassans beteende redan nu. Vi, som företagare, har hittills fått olika besked varje vecka om hur vi ska hantera ansökningarna och det känns långt ifrån genomtänkt. Samma otydlighet upplevde jag i kontakterna med handläggaren på försäkringskassan, som ständigt hänvisade till deras nya regler och riktlinjer som hon inte klarade av att tolka.

Med tanke på att de nya ROT-reglerna ska börja gälla den 1 juli känns det oroväckande.

Idag har jag haft glädjen att ha med mig mina båda barn på jobbet. Aksel inventerade på lagret och räknade rördelar i sex timmar. Han var måttligt road, men det gick lite lättare när han fick veta lönen
Matilda var mest med mig i butiken och hejade glatt på alla kunder och ”prislappade” allt hon kom åt. Det är så kul att se hur hon trivs med att vara med mig på jobbet och hur hon tar sina uppgifter på allvar. Hon hittade en tvålpump som hon hoppades få chansen att rekommendera om nån kund skulle komma in och fråga efter ”en bra tvålpump för sin lilla dotter”. Det blev inte så idag, hoppas hon får möjlighet imorgon.
Efter arbetsdagen med tryckande värme och helt andra tider än vad hon är van vid så här mitt i sommarlovet, undrar jag varför inte hon är lika trött som jag nu på kvällen. Hela vägen hem satt hon och sjöng högt i bilen och väl hemma satte hon igång att leka kontor. Själv somnade jag i soffan i gillestugan, det enda stället i huset där temperaturen är behaglig.

Idag har jag haft en sådan sommardag som man hade när man var barn och inte får ha alltför ofta nu längre. Vi har förmånen att ha goda vänner som lever efter devisen ”flest prylar när han dör vinner”, vilket ibland kan vara väldigt trevligt även för oss. Som nu t.ex. när de har skaffat en flotte med motor, en enorm vattenskoter och en kanonrolig bananbåt. Med dessa prylar har vi lekt hela dagen. Vi placerade oss på en fin klipphäll vid Mälaren, nånstans mellan Rosersberg och Upplands Väsby och låg där hela dagen. Vi badade, solade, fikade, åkte fort och ramlade av titt som tätt. Solen strålade hela tiden från klarblå himmel och vattnet var 23 grader varmt! Helt ljuvligt!
Nu är vi så trötta och brända, att vi bara klarar av att sitta och flämta. Hoppas, hoppas resten av sommaren också fortsätter så här!

Godmorgon!
Jag känner att det här kommer att bli en bra dag. Men jag känner också att det är för lite att var ledig en dag i veckan. Börjar nu se fram emot semestern även om jobbet är galet kul just nu.
Jag pratade med min vän härom kvällen om hur jag nästan förträngt min tid på det förra jobbet. För er som inte läst min första blogg kan jag berätta att jag var på ett stort företag som säljer bl.a. margarin, glass och deodoranter (då har jag åtminstone inte målat ut det alldeles för tydligt ), men vantrivdes efter ett par månader så pass mycket att jag sa upp mig utan att ha nytt jobb färdigt. Jag tyckte mycket om människorna i min arbetsgrupp och dem saknar jag mycket, men min chef och flera andra kollegor var så osamarbetsvilliga att situationen blev hemsk. Jag sa upp mig och var arbetslös i en månad innan jag fick mitt nuvarande jobb. Det märkliga är att jag knappt minns mitt förra jobb. Det måste vara ett praktexempel på hur medvetandet förtränger sånt som man upplever som riktigt hemskt.
Det slog mig nu, hemska tanke, om jag skulle ha varit kvar på det företaget nu när solen skiner och luften är varm och barnen glada, då hade det inte varit så här lätt att åka till jobbet som det är idag.
Ha en bra dag!

Jag har en vän som heter Jörgen. Vi har känt varandra sen 2002, då vi började arbeta tillsammans på Arlanda. Sedan dess har vi varit arbetskollegor, vänner och t.o.m. ovänner. Fast det där med ovänner berodde nog på arbetet och miljön vi befann oss i och framför allt andra människors inställning till hur vi skulle arbeta. Det var också en kort period och har egentligen bara medfört att vi kan vara ännu mer öppna med varandra.
Jörgen var en av mina chefer på Arlanda och när jag slutade där och började på NK, tipsade jag honom också om ett jobb på samma företag. Det ledde till att han återigen blev min chef, men på ett företag med helt andra förutsättningar än vi jobbat med tidigare. Vi kunde forma vårt jobb som vi ville och hade mycket med oss i bagaget från Arlanda som vi kunde använda som skräckexempel på hur man inte ska arbeta. Det var så kul och vi gjorde ett grymt bra jobb tillsammans!
Under tiden som vi jobbade ihop var vi också goda vänner som delade mycket med varandra. Jörgen hjälpte mig bl.a. under en sjukdomsperiod och var egentligen den som fick mig att förstå att jag var sjuk och behövde vila. Han var den som fick mig att våga ta steget att säga upp mig från mitt förra jobb utan att ha nåt nytt. Han är också den som jag tänker på när jag själv driver personal och håller möten, för hans sätt att inspirera och leda är utomordentligt.
Jörgen och jag har också rest tillsammans och då har vi alltid fantastiskt roligt och i efterhand skrattar vi ofta gott åt våra minnen. Inget blir riktigt som man tänkt sig när vi reser – det blir bara bättre och galnare!
I onsdags träffades vi efter en lång tid när vi knappt haft kontakt med varandra mer än korta sms och ett och annat telefonsamtal. Det var så himla trevligt och varje gång jag träffar honom upptäcker jag hur mycket jag saknar honom. Nu börjar säkert många av er undra vad min man tycker om det här. Men till saken hör att Jörgen är gay och helt accepterad som min gode vän av min man
På bilden i inlägget sitter vi i en liten bil i Schweiz på väg upp till ett fantastiskt SPA längst upp på en alptopp och Jörgen sjunger ”Apologize” ackompanjerat av en iphone. Den bilden brukar jag ta fram när jag är deppig, både hans ansiktsuttryck och minnena gör att det är omöjligt att deppa längre.

Tack, Jörgen för att du är min vän och jag hoppas att det inte ska gå så lång tid tills vi träffas igen.

Nu är jag ganska nöjd med framstegen på bloggandet, bilderna dyker upp – om än alldeles för stora, layouten är ganska snygg – men lite tråkig, det mesta är på svenska, men varför i hela friden kommer det senaste inlägget direkt in i arkiv eller längst ner på sidan??? Den som reder ut det åt mig har vunnit första pris!

Idag har det varit en riktig sommarsöndag. Solen har lyst från klarblå himmel, nästan hela dagen iallafall. Det kom bara ett tropiskt skyfall på eftermiddagen. Lagom till att jag städat hela altanen, fixat ena rabatten, vattnat alla nyplanterade krukor ordentligt och lagt ut alla dynor och kuddar. Men nu, nu skiner solen igen och det är helt vindstilla. Nu får det vara så här resten av sommaren.

Årets midsommar blev väldigt annorlunda.
Istället för att tillbringa dagen med midsommarstång och sill kände vi för att åka iväg på en minisemester med bara familjen. Vi tittade runt på olika SPAn och weekendresor, men beslutade till sist att helt enkelt ta en ”hemester” som jag precis lärt mig att det heter eller ”staycation” på engelska. Ja, alltså ”stay home on vacation” eller ”hemma semester”. Nu blev det inte hemma-hemma, men åtminstone i vår egen stad. Jag bokade en natt på Clarion Hotel Sign och vi bestämde oss för en midsommarafton på Gröna Lund. Barnen var helt lyriska och mycket nöjda med det förslaget. Jag var mest nöjd med hotellvalet eftersom det är ett hotell som lockat mig ända sedan det öppnade. När jag jobbade i stan åkte jag förbi med pendeltåget och drömde mig ofta upp till poolkanten som skymtar när tåget rullar in på T-centralen.
Nu gällde det dock att ha is i magen och hoppas att vädret skulle tillåta både en heldag på Grönan och en midsommardagsförmiddag vid poolkanten. Och det gick alldeles utmärkt. Midsommarafton började ganska grått och mulet, men när vi kom till stan sprack det upp och himlen var blå. Vi fick kanske tre droppar regn på oss, men det var också allt. Vi tillbringade hela dagen på Grönan och jag vet inte hur det gick till, men jag åkte den nya berg- och dalbanan Insane. Den var verkligen helt Insane och jag fattar inte hur jag kunde göra det. Så rädd har jag inte varit i hela mitt liv! Man hänger helt löst över vattnet innan man kastas ner och vänds upp och ner och hit och dit och snurrar tills alla inälvor är på fel plats i kroppen. Jag skakade i en timme efteråt och magen var i obalans resten av dagen. Min man vägrade åka och min dotter hade gråtit hela tiden jag var borta för hon trodde att jag skulle få en hjärtinfarkt. Det var nog ganska nära.

På kvällen åt vi en fantastiskt middag på Aqvavit Raw Grill & Bar på hotellet. Allt var suveränt gott och personalen var trevlig. Det finns faktiskt ingenting att klaga på. T.o.m. toaletterna var fantastiska och extremt snygga. Allt i svart, t.o.m. toalettpappret. Jag försökte ta ett foto men det var så svart och mörkt, så det blev inget av det. Ni får helt enkelt åka dit själva.

Midsommardagen vid poolkanten är svår att slå. Solen sken, vattnet var varmt, barnen glada och bubblet kallt.

Jag saknar min gamla blogg. Det skulle vara så himla bra med WordPress, men jag blir tokig på det! Ni får ha lite extra tålamod tills jag får kläm på det här och titta in då och då ändå. Snart ska jag nog få till det.