Helle in hell on earth

sten

Idag åker familjen till Gotland. Jag måste jobba lite till och åker efter på tisdag. Det ska bli alldeles underbart! Jag går fullständigt ner i varv i vår stuga och kan koppla av på ett sätt som jag inte trodde var möjligt längre. På Gotland känner jag ingen stress för tvätt, disk, dammråttor eller att man ska vara nånstans en viss tid. Jag känner inte att jag måste höra av mig till nån eller bjuda hem nån på middag. På Gotland kan jag verkligen bara vara.

För att inte totalt tappa greppet och bli alltför lata, ska vi i år fixa lite i stugan och bl.a. måla möbler. Jag har tänkt göra det sen vi fick stugan för sju år sedan…Hoppas att det ska kunna bli av i år.

Vi har också köpt en hel hög platta paket på IKEA och hoppas nu att det är rätt saker i paketen.  Om det är det, kommer det att bli så fint! Om det inte är det, kommer jag bli vansinnig. Ulf Lundell skriver i ”Vargen söker sin flock” (om jag inte blandar ihop böckerna?!) att helvetet på jorden måste vara IKEA. Det är så sant och jag instämmer helt. Men tyvärr har de ju hittat ett bra koncept och man behöver deras prylar när man inte vill lägga ner en förmögenhet på enkla förvaringsmöbler. I måndags åkte jag därför direkt efter jobbet till IKEA Uppsala för att handla det som vi valt ut till stugan. Vi visste i princip exakt vad vi ville ha och jag räknade ut att jag skulle hinna med allt innan stängning. Väl inne i helvetet måste man ju dock traska runt 15 km innan man fattar vilket håll utgången är och för att få hjälp med att hitta alla 1200 delar till ett skåp måste man ändå stå i kö en kvart innan man får en lapp med 18 olika hyllnummer. I mitt fall skulle hälften plockas på ”ta själv”-lagret och resten hämtas ut i varuutlämningen. 

Efter att ha sprungit runt i gångarna på ”ta själv”-lagret och bytt vagn två gånger för att hjulen var sneda och rasade när jag fyllde vagnen, var jag till slut framme vid kassan ca kl.19.58. Svetten rann och jag var så hungrig att det hade övergått till svältkänsla.

Tjejen i kassan var lika trevlig som de brukar i sina blaskgula tröjor: ”visa streckkoden så går det lite snabbare, vi stänger faktiskt nu…”. Hmmm, jag bet ihop och lyckades komma till varuutlämningen kl. 20.04 för att mötas av: ”jaha, nu får du vänta, vi har verkligen inte hunnit plocka ihop de här delarna eftersom vi har stängt”. Ok, tänkte jag, då kan jag ju gå till bilen med den första vagnen och komma tillbaka, eftersom det skulle vara väldigt svårt att köra två vagnar ensam. Jag var ju trots allt den sista kvar där och det skulle inte vara svårt för killen att hålla reda på mig, men: ”Nej, det går inte, vi har ju stängt, så då kommer du inte in igen”….

Suck, han var den elakaste smådjävulen i helvetet den dagen.