Helle Nyman Ahlqvist

Idag känns det som om det kan bli en underbar dag!

Solen skiner och jag är ledig! L  E D I G!!! Kan ni förstå? Det är länge sedan jag hade en ledig dag för mig själv utan en massa måsten. Visserligen har jag en rad måsten idag, men det är roliga måsten som att shoppa, besöka festlokalen och fixa inför helgen. Känns inte särskilt betungande.

Ska snart ta tåget till stan och strosa runt i affärerna som jag inte besökt på nästan ett helt år. Jag ska promenera längs Skeppsbron och ta en kaffe i solen nånstans. Tänk om jag har så mycket tid att jag kan slinka in på nåt museum också! Då vore dagen helt fulländad.

Men jag tror att jag är lite väl tidsomptimistisk nu…Innan jag kan åka har jag ju några måsten som inte är lika roliga. Typ tvätta, städa, bädda gästrummet för svärföräldrarna och svägerskan som kommer i helgen och så måste jag ju också jobba lite innan jag kan vara helt ledig…

Ska bara, sa Helle och Alfons…

    Henke blev sjuk och missade Lidingöloppet igår. Han har tränat som en galning och verkligen sett fram emot att springa de tre plågsamma milen. Att då bli dålig och inte kunna ställa upp var en katastrof för honom och han är givetvis jätteledsen. Jag tycker riktigt synd om honom och förstår självklart vilken frustration det måste vara.

Men! Just nu är det ändå mer synd om mig! Jag håller på att bli lika dålig som han har varit och det får inte hända eftersom min fest närmar sig med stormsteg!

Nej, det är inte svininfluensan. Nåt mycket märkligare. Vi är yra, illamående och extremt trötta både i huvudena och kropparna. Henke har haft ont i lederna och öronen, men det har jag inte fått än. Men jag är yr, illamående, helt slut och svettas och fryser om vartannat.

Snälla alla goda makter och alla andra som kan påverka min hälsa – låt det gå över! Denna vecka är helt fel vecka för mig att vara sjuk!

Kan nån spärra in Claes Borgström???

Idag har jag varit på utvecklingssamtal med min dotter Matilda.

Matilda har en fantastisk fröken som heter Ingela. Storebror Aksel hade också förmånen att ha henne i femman/sexan på Råbergsskolan, så vi vet att hon är alldeles fantastisk.

Båda barnen har haft oturen att gå igenom flera lärarbyten under sina år på Råbergsskolan, men i slutändan har båda fått det bästa man kan få när man går i mellanstadiet. Ingela Junered Rosén.

Ingela är en glad och öppen person med stort hjärta och stora mängder humor. Hon kan skämta med barnen, hon håller suveräna avslutningar/terminsstarter och hon är bestämd i sin ledarroll och ställer krav på eleverna (och föräldrarna!).

Båda barnens klasser har fungerat mycket bra och kommunikationen med Ingela har alltid varit god. Har nåt problem uppstått har vi fått höra det omgående och hon har efterlyst vårt engagemang när det har behövts.

Tänk om alla fick uppleva en sådan fröken! Då skulle de allra lataste och mest uttråkade eleverna få ny energi och inse värdet av att satsa på skolan. Föräldrar skulle känna trygghet med barnens skolgång, men också känna att man måste vara närvarande i den.

Hur kan det vara så olika? Jag har mött lärare som man undrar varför de är lärare och inte står vid ett löpande band på nån fabrik nånstans. Jag har också mött lärare som jag inte under några som helst omständigheter vill ska ha hand om mina barn och vara vuxenförebilder. Vissa lärare är helt främmande för tanken att de är förebilder i allt de gör och kommer att prägla barnen under en lång tid.

Sån är inte Ingela. Hon har den bästa möjliga kontakten med sina elever och hon hanterar föräldrarna på ett föredömligt sätt.  

Tack Ingela för att du är ”vår” fröken!

För er som undrar kan jag berätta att Matilda fick enbart goda omdömen och den enda anmärkningen förstår jag mycket väl…Det beteendet – som jag inte avslöjar – vet jag liksom var det kommer ifrån…äpplet faller inte långt, om man så säger:-)

Som jag nämnt tidigare är jag kraftigt emot kvotering och tycker det är löjligt att tjata om könstillhörighetens betydelse.

I vår lokaltidning, Sigtunabygden, fanns v 37 en insändare om att moderaterna i Sigtuna kommun skulle vara ett reservat för män och skribenten undrade hur partiet kan driva bra jämställdhetspolitik.

Jag kände direkt att jag bara måste svara på ett så inskränkt inlägg. Jag blir så trött på folk som ”whine´ar” – som min tonåring skulle sagt och som jag tycker är ett fantastiskt uttrycksfullt ord och som bör införas i SAOL - om att männen är i vägen för kvinnorna och att kvinnorna skulle stå på kö utanför och inte blir insläppta.

Så är det definitivt inte i moderaterna i Sigtuna kommun. Vi kvinnor är mer än välkomna och föreningen tar emot oss med öppna armar.

Alla som visar intresse för politiken och en vilja att vara med och påverka, får ett varmt välkomnande – kvinna som man. Även de som bara är lite nyfikna och vill veta mer är välkomna till oss. Oavsett  kön erbjuds vi intressanta utbildningar, temakvällar och uppdrag . Vi bereds möjlighet att engagera oss på just de specifika områden som ligger oss själva närmast. 

Vi blir däremot inte uppraggade och påtvingade uppdrag för att vi är kvinnor, utan för att vi söker oss till politiken och visar intresse för frågorna. Det är väl ändå en förutsättning? 

Att andelen kvinnor i politiken är för låg är tyvärr ett faktum och jag ser gärna fler kvinnliga politikerkollegor i mitt parti, men att männen skulle bromsa oss är helt fel. Vill vi, kan vi. Fler borde våga prova och jag hoppas se  många av er i valarbetet under det kommande året.

Igår blev det officiellt att min svärfar Ulf blir ny VD för Destination Gotland. GRATTIS!

Jag tror att han blir en mycket bra VD. Inte för att jag har arbetat med honom och kan ge några referenser, men vi har diskuterat en del eftersom vi berört varandras branscher när jag varit i kontakt med olika logistikföretag och han varit distriktschef för Schenker.

Ulf är en respektingivande person (nåja, kanske inte alltid  ) och har mycket bra erfarenhet av logistikbranschen och ett stort intresse för svenskt näringsliv. Han ger ett lugnt intryck tack vare sitt stora kunnande och sin allmänbildning och diskuterar gärna aktuella samhällsfrågor. Det gillar jag.

Han är också en otroligt bra farfar, eller faffa som vi säger, och barnen är stormförtjusta i honom.  Hans sociala förmåga är fantastisk och en fest är sällan tråkig när han är med. Sen finns det ett och annat drag som man kan bli galen på men det är inget som kommer att påverka hans förmåga att vara VD

Hoppas bara att han tar tag i serviceutbudet ombord, ser till att erbjuda trådlöst nätverk, förbättrar matkvalitén, sänker priserna och höjer serviceinställningen hos personalen. Då kommer jag inte förstöra alla släktmiddagar med klagomål framöver…

Jag önskar faffa all lycka till på nya jobbet och ser fram emot trevliga båtresor med hög service till ön!

 Denna vecka börjar jag mitt nya liv.

Lite i taget åtminstone. Jag har en del att ta tag i just nu och för att få allt under kontroll igen och slippa den märkliga nack- och ryggsmärtan som jag haft de senaste veckorna, har jag  valt att börja med lätt motion.

Men då är ju frågan – när ska jag hinna med det? De 24 timmarna varje dygn är ju redan fulltecknade. 

Efter noga övervägande har jag kommit fram till att det går nog att sova lite mindre. Därför har jag klivit upp kl 05.50, dragit på mig träningskläderna och tagit en ordentligt rask promenad innan jag duschar, väcker barn, fixar frukost och åker till jobbet.  Det har funkat två dagar. Just nu känns det som om det borde funka imorgon också, bl.a. eftersom jag skriver om det här, men när klockan börjar lysa och radion börjar prata är det lätt att tänka om och ligga kvar i sängens värme. 

Då gäller det att vara stark och tänka på hur skönt det är när man väl har slitit sig upp ur sängen och morgnarna är som idag. Då är det lätt att njuta och var nöjd resten av dagen.

Om ett år är det val. Jag tror att svenska folket kommer att göra rätt och se till att alliansen får fortsätta sitt arbete med att göra Sverige till ett bättre land att leva i. Siffrorna som idag visar att oppositionen har ett litet försprång kommer att ändra sig och om inte innan valet, så kommer vi se det på valnatten. Reinfeldt kommer att sitta kvar.

Det måste bli så. Läs ledaren i SvD idag och känn efter. Det kan inte vara så att svenska folket tror på Sahlin och Ohly. Det är ett skräckscenario! Faktiskt värre än det som händer på bilden här bredvid. En kyss går ju över ganska fort, men om de vinner valet är det kört i fyra långa år.

Sverige kommer att ta stora steg bakåt. Tillbaka till bidragssamhället, minskad valfrihet och försämrad kvalitet på skolor och vårdinrättningar.

Nej, se nu till att förstå att det har blivit bättre att leva i Sverige under de senaste tre åren. Vi har fått mer pengar kvar i plånboken, våra ungdomarna har fått nya möjligheter att välja skola efter intresse och kompetens, rätten att välja vårdplats har ökat och miljösatsningarna står i fokus. Vi måste förstå att mångfald är något naturligt och skapar nya möjligheter och större utbud i samhället om vi hanterar det på rätt sätt. Alla måste ges samma möjlighet att utvecklas och kämpa för sitt eget bästa. Konkurrens och vinstmöjligheter ger nya mål och utmaningar och inte tvärtom.

Jag är åtminstone övertygad – igen.

Jag har inte haft tid att läsa mina favoritbloggar ordentligt de senaste dagarna, men igår kväll tog jag mig tid att läsa ett par inlägg som jag hittills bara skummat igenom.

Ni måste läsa inlägget ”vilsen rödgrön röra” i Henrik Kelfves blogg. När jag läste den ordentligt kom jag än en gång på varför jag är moderat och varför jag har så svårt att förstå den rödgröna politiken. Läs inlägget och fundera en extra gång över hur de tänker.

Deras politik hör inte hemma i 2000-talet när människor förstår att man ska arbeta för sitt eget bästa, att det ska löna sig att arbeta och att bidrag är en sista nödlösning om man hamnar i kläm.

Skolor ska inte drivas av politiker, utan av personer som har en strävan efter att väcka barns och ungdomars studieintresse, viljan att leda lärare och elever mot gemensamma mål och driva en attraktiv verksamhet. Föräldrar måste få välja vad som passar deras barn bäst och lärare måste få ställa krav på eleverna. De socialistiska flumskolorna som jag växte upp med skrämde bort de flesta elevers intresse för studier och målade upp en bild av att vidareutbildning minsann inte var för alla, utan man skulle helst inte sticka ut och vara duktigare än någon annan.

Även i arbetslivet måste vi våga visa oss starka, vi måste ha en vilja att arbeta och vi måste tjäna mer på arbete än bidrag. Det gör man inte med höga skatter eller snedvriden arbetsmarknadspolitik. Varför måste svensken vara så slätstruken och blek? Är det så fult att kämpa för sitt eget bästa, ställa krav och tjäna på sitt eget hårda arbete? Jag tror att de flesta förstått att det inte är det och därför inser att den rödgröna rörans politik är fel.

Jag är åtminstone övertygad.

Sedan ett par månader säljer jag badrum och får massor med frågor om kakel, klinkers, sjösten, stora plattor i små utrymmen, laserskuret, fogar och fix. Hittills har det varit rena grekiskan för mig och jag har blivit livrädd för att få frågor om annat än om vad jag tycker är snyggt. Men nu. Nu är jag fullärd och vill börja kakla, klinkra och fuktspärra själv! Jag riktigt längtar efter nästa kund som vill prata tätskikt.

Under ett antal timmar har jag idag fått utbildning av Kakelcentralen och det var så kul! Ända tills jag skulle visa hur jag räknar ut kvm i vinklade rum…Då fick jag trista flashbacks från mattelektionerna i skolan och blev alldeles svettig när jag skulle förklara hur jag tänkte. Det är liksom inte min grej att förstå mått.

En gång för ca ett halvt sekel sedan hade jag och några kompisar fest med övernattning för ca 60 personer. Jag skulle räkna ut hur många limpor vi skulle köpa till frukosten och kom fram till att om det var ca 20 skivor i varje limpa, skulle vi behöva 15 st…

Jag lovar att använda färdiga kalkylprogram när jag räknar ut kakelåtgången.