Lugn måndag

Idag ska jag på mammografiundersökning. Jag är en av de 40+are som blivit kallad. Är det nån som förstått urvalet? Jag fyllde 40 i oktober och blev kallad redan nu, men jag har flera kompisar som är ett par och i vissa fall t.o.m. flera år äldre och aldrig har blivit kallade. Märkligt.mammografi_53294786

Jag har dessutom gjort det för några år sedan p.g.a att det finns bröstcancer i släkten och jag ville göra en extra koll. När den sköterskan slet i mig och i det som skulle röntgas konstaterade hon krasst att det definitivt måste ha varit en man som uppfunnit mammografi-apparaten och att männen aldrig skulle tillåta nåt liknande instrument för deras undersökningar…


Hursomhelst, passar jag på att ta lite kompledigt innan jag ska till KS. Igår hade jag en skön ledig söndag och fick mersmak för att vara ledig…Mina lediga dagar är inte så många nuförtiden och för mig är det viktiga inte att ligga på soffan och äta praliner, utan att få göra vad jag vill i den takt jag vill, när jag vill.  Och det fick jag igår.

Henke åkte till Uppsala kl.07 för att åka Vikingarännet och jag kunde lugnt vända på mig och somna om för en välbehövlig sovmorgon. Det lyckades mycket bra och även om hela kroppen värkte när jag vaknade, så var det mycket skönt och efterlängtat att få sova tills kaffesuget tvingade upp mig ur sängen.

Resten av dagen ägnade jag åt tvätt, städning, tidningar, planering och att bara vara. Inga måsten! Såna dagar behövs! Tänk hur stressande det kan vara med alla dessa bestämda tider och klockslag. Det kan verkligen få mig att bli panikslagen! Jag behöver fler dagar utan tider…det är för lite med en sån dag i veckan. Men jag får försöka tänka lite på vad min terapeut sa för nåt år sedan och prioritera efter bästa förmåga. Allt jag vill göra är ju så kul!

Go Alliansen Go

Valår.

Igår fick jag tidningen Medborgaren. Det är Moderaternas medlemstidning och ett år som detta handlar det mesta givetvis om valet.

En artikel handlade om Alliansens arbete för en gemensam valplattform.banner4

Jag är en av de personer som gläds mycket åt Allians-samarbetet. Ett par gånger har jag faktiskt försökt bli folkpartist, men det gick inte…Men även om jag är en övertygad moderat och numera inte kan tänka tanken att rösta på nåt annat parti, tycker jag att det är viktigt – faktiskt helt avgörande – att vi har ett gott Allians-samarbete och respekterar de olika partiernas åsikter.

I vår kommun, Sigtuna, är det lite speciellt. Centern valde redan innan valet 2006 att de skulle stå utanför Alliansen och efter valet valde de att – hör och häpna! –  samarbeta med socialisterna! Suget att regera var större än förnuftet.

För mig är det obegripligt att ett parti med en så förståndig partiledare kan ha grenar i landet som väljer att samarbeta med socialister, kommunister och miljöpartister.

I årets val är Sigtunacentern därmed inte heller en del av Alliansen. De företräder en politik som vi kritiserar och de har hittills inte visat några tecken på viljan att föra en borgerlig politik.

Alliansen i Sigtuna består av Moderaterna, Folkpartiet, Samling för Sigtuna och Kristdemokraterna. Vår grundsyn är gemensam, vi strävar efter att vinna valet gemensamt och våra företrädare har inga problem att samarbeta. Vi upplever alltid att vi kan diskutera med högt i tak och framför allt respekterar vi varandras åsikter, även om de ibland skiljer sig åt på detaljnivå.

För att kunna leda en grupp människor, ett företag eller en kommun krävs samma sak – att man har en gemensam grundsyn.  Det har Alliansen i Sigtuna. Man måste också ges möjlighet att sätta spelreglerna gemensamt. Det gör Alliansen i Sigtuna. Man måste känna lagandan bland sina medspelare. Det gör vi i Alliansen i Sigtuna.

Har någon märkt att S och C skulle ha en gemensam grundsyn? Har någon märkt att det är fler än en person i nuvarande kommunledning som sätter spelreglerna? Har någon upplevt lagandan i kommunmajoriteten?

Om Sigtuna kommun ska kunna förbättra sina resultat i skolan, säkra sin ekonomi och höja servicen till kommuninvånarna behöver ledningen bytas ut i höst.

Teknikens framsteg

Tekniken har utvecklats fort. Minst sagt. Jag minns när man var imponerad av fenomenet fax-apparat.

Kommer t.ex. ihåg när jag bodde i Tallinn och jobbade på Sveriges Ambassad och fick födelsedagsfax från släkt och vänner hemma i Sverige. Det här var kanske inte under faxens allra första år, men den fanns definitivt inte i var mans hem och användes inte heller dagligen. Jag minns hur stolt jag var och hur häftigt jag tyckte det var att få teckningar skickade till mig på det sättet – ända fram till mig på andra sidan Östersjön!fax1020efrontpc

Idag känns det som om jag levt på stenåldern…Mailtrafiken går i 290 dygnet runt världen över – t.o.m. min mamma har börjat maila! Och har det t.ex. gått en enda dag den senaste månaden utan att man hört ordet sociala medier? Och ja, jag erkänner att jag är klart beroende av min dator och är en social medie-nörd med både Facebook, blogg och Twitter. Faxen känns däremot grymt ute.

Men i morse fick jag återigen en tankeställare ang. min ålder och kände plötsligt att jag nog närmast är en dinosaurie.

10-åriga Matilda satt och läste en adressruta på baksidan av en tidning och frågade fundersamt:  ”Mamma, vart kommer man om man ringer fax?”

Denna dag – en måndag

Denna dag har verkligen varit en måndag.

Vaknade extremt stel och med känslan av att jag precis hade gått och lagt mig och bara vaknade till med ett sånt där ryck som man får när man drömmer att man faller precis när man somnar.

Jag var så stel att jag inte kunde vända på mig för att se klockan. Det är hemskt! Ska det vara så nu bara för att jag har fyllt 40? Knät är stort som en handboll och cystan i knävecket stort som en mandarin, eller satsumas, eller som min ena doktor sa när han skulle beskriva storleken på en sådan cysta – ”de brukar kunna vara stora som stora vindruvor, men din är som en mandarin, eller kanske satsumas – äh, jag lär mig aldrig vilken som är vilken, det kanske är clementinen som är störst?” 040-cartoon-clementine-joke

Hursomhelst har jag nu haft mer eller mindre problem med knät i över ett år. Det räcker nu! Jag skulle fått komma till en ortoped imorgon, men då har han lyckats skada sig i en skidolycka! Borde inte läkare veta bättre?

För att jag inte ska bli galen snart måste jag få komma till en doktor som gör nåt åt knät så att jag kan börja gå ordentligt, ta långpromenader i det galet vackra vädret – som jag inte kunnat njuta av på hela vintern!, gå uppför trappor utan att snubbla, jogga, vända på mig i sängen utan att behöva lyfta benet och framför allt – ha klackar igen!

Ok, det är inte klackarna som är viktigast…jag förtydligar det, så att ni inte upplever mig som redan galen :-)

Efter att jag släpat mig ur sängen i morse och varit allt annat är energisnål med tanke på duschvärmen, lyckades jag också få liv i barnen och kom till slut iväg till jobbet. Det kändes som ett helt oövervinnligt uppdrag att klara av en hel arbetsdag med alla uppgifter som jag visste låg i högar på mitt bord. Men jag är en person som har väldigt svårt att ge upp och ge efter bara för att jag är trött, så jag tog mig på nåt sätt igenom dagen och har hela tiden, med varje atom i kroppen, känt att det är måndag.

42233Det är inte det att jag inte vill jobba, eller att jag tycker att jobbet tar emot, eller att jag längtar efter ledighet. Jag är bara helt slut i kroppen och jag vet att det är det eländiga knät som gör det!

Det är tur att jag har ett så bra jobb med så trevliga arbetskamrater och roliga uppgifter. Jag vågar knappt tänka på hur det skulle varit om jag varit kvar på mitt förra jobb en dag som denna! HU!

Nu har jag fått skriva av mig lite och det känns redan mycket bättre. Det känns också väldigt bra att det bara är en måndag i veckan.

Jag har redan valt

17566_337520703635_666853635_4959907_3688644_sNu känns det verkligen att valet närmar sig med stormsteg!

 Idag har jag tillbringat dagen tillsammans med vår föreningsordförande Mats på valledarseminarium och vi har lyssnat på förbundets förslag på kampanjupplägg, -material och -fokus. Vi blev alla uppmanade att under valkampanjandet se till att våra öron är större än våra munnar, något som kommer att bli svårt för gubbarna som satt på raden bakom oss…

Hursomhelst, jag är taggad! Mats och jag hade ett par timmar över igår innan middagen och passade då på att sätta ihop en kampanjplanering för föreningen. Det kommer att bli grymt kul att vara med i valrörelsen med alla spännande projekt och aktiviteter.  Vore givetvis ännu roligare om fler moderata väljare i Sigtuna kommun vågade ta chansen att komma med!

Det kommer självklart också att bli tufft och tiden kommer antagligen att gå väldigt fort. Då känns det bra att man själv redan har valt och inte behöver lägga energi på det också :-)

 

Inspiration

rein_1129213wJag har tillbringat hela dagen på Valfokus i Infra City. Vi var ca 750 entusiastiska moderater som hejade på tal av Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Beatrice Ask m.fl.

Jag är återigen väldigt inspirerad och taggad för en hektisk tid med valarbete och kampanjande. Som tur är, är jag också övertygad om att vi kan vinna. Det är svårt att vara nåt annat när man lyssnar på de kloka orden och själv jämför med vad alternativet är.

Ett par konkreta exempel – nuvarande Alliansregering har ökat strafflängden för mord från 10 till 18 år. V vill halvera strafflängden för flertalet brott. Alliansregeringen strävar efter att det ska vara lönsamt att arbeta och skatten bör sänkas. S strävar efter höjda bidrag och höjd skatt. De röda införde flumskolan. Alliansregeringen inför kunskapsskola. Och slutligen – de rödgröna har Mona och Ohly. Alliansregeringen har Fredrik och Björklund.

Vad vill man ha?

Jag vet vad jag vill och i morgon ska jag tillbaka till Infra City för att lära mig hur jag ska få er andra att förstå det också :-)

Sov gott!

Nananananaaa – boktipset

 Jag fick boken ”Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv” av Herta Müller i julklapp av min svärfar.

 När jag öppnade paketet var jag sådär lagom imponerad för jag gillade inte Herta på Nobelfesten. Jag gillade inte hennes tal och jag gillade inte hennes utstrålning. Fråga inte varför, för jag har inte något bra svar på det. Det var bara en magkänsla.herta

 Någon dag efter julafton tänkte jag att jag måste väl ge boken en chans ändå och började läsa. OJ! Nu blir jag tvungen att använda ett slitet uttryck – det gick ju inte att lägga boken ifrån sig! Hon skriver med ett flyt i språket som är helt enormt och historien känns verkligen äkta.

 Boken handlar om diktaturen i Rumänien och hemska förhör hos säkerhetspolisen som huvudpersonen kallades till. Hon beskriver kärlek, vänskap, familj och hur folk försökte dränka sina sorger med sprit. Hon beskriver vägen till förhören med en sådan inlevelse att jag fortfarande ser spårvagnen framför mig, ser de olika personerna ombord och nästan tror att jag var med där. Hennes beskrivningar växlar mellan målande utläggningar om diktatur och om små vardagliga saker på fantastiskt sätt som aldrig gör boken seg.

 Boken har satt djupa spår i mig och jag tror att jag måste läsa den snart igen. Först ska jag skaffa fler av hennes böcker och rekommenderar er alla att läsa ”Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv”.

 Bara titeln är ju perfekt!

Moderat trafik

I lördags var jag på moderaternas kandidatutbildning. Jag har under hösten missat ett par utbildningstillfällen och valde att istället ta hela utbildningen på detta uppsamlingsheat.  Alla som vill ställa upp för moderaterna i höstens val måste genomgå denna utbildning och få en samlad bild av partiets grundvärderingar, valarbetet och kampanjupplägget.

Trots att luften i Landstingssalen på Kungsholmen tog slut och trots att man snålat med kaffet var det en mycket lyckad dag med många intressanta föreläsningar om bl.a. miljö-, arbetsmarknads- , vård- och integrationspolitik. Och även om ögonen inte var helt uppspärrade alla åtta timmarna väcktes många idéer och tankar hos mig.

Det är så mycket jag vill få ut och det finns så mycket jag tycker är viktigt för mig, min familj, våra kommuninvånare och vårt närsamhälle att jag ibland känner att jag inte vet i vilken ände jag ska börja.rejael_trafik_1

Ett av mina favoritområden är ett kanske något otypiskt moderat område – nämligen miljön. Jag har t.o.m. blivit kallad miljöpartist av en av mina M-kollegor – tack och lov med glimten i ögat, men jag vet att vissa upplever det som väldigt o-moderat att tycka det är viktigt att folk väljer kollektivtrafik istället för den egna bilen och att göra framkomligheten i ett litet samhälle som Rosersberg bättre för gång- och cykeltrafikanter istället för att ge mer plats för fler bilar rakt igenom samhället.

Nu får ingen tro att jag är bilhatare – det är nämligen långt ifrån sanningen. Men med tanke på att vår största miljöbov är just trafiken och att inga undersökningar visar på att den minskar, tycker jag att det är en viktig fråga och något som alla borde kunna tänka på. Många frågar ju också efter konkreta exempel på vad den enskilde individen kan göra för att förbättra miljön. Ett enkelt och begripligt förslag är – framför allt i vårt lilla Rosersberg –  att lämna bilen hemma och gå med dina barn till dagis och skola eller låta dem gå själva när de är så stora att det känns tryggt.

I det större perspektivet – utanför Rosersberg där jag bor – tycker jag absolut inte att vi ska tänka bort bilen, men vi måste sträva efter att kunna erbjuda möjligheten till miljövänliga alternativ samtidigt som vi ska uppmana bilfabrikanterna att producera ännu mer – och fler – miljövänliga bilar. Det kan göras genom stöd till forskning och utveckling av nya tekniska lösningar som ger oss bilar med lägre utsläpp, genom skattebefrielser för biodrivmedel och genom att erbjuda miljöbilar skattebefrielse de fem första åren. Det är klok moderat miljöpolitik i ett modernt samhälle.

Osökt kommer jag in på anledningen till att jag är engagerad i kommunpolitiken. Det hela började nämligen med att jag gick med mina barn till skolan i vårt lilla samhälle och varje morgon svor över alla föräldrar som envisades med att köra sina barn på den lilla vägen med alldeles för många bilar. Rosersberg är verkligen en litet pyttesamhälle och det är inte många som bor så långt ifrån skolan så att det är motiverat att först sätta barnen i bilen, köra en bit i kall bil, lyfta ut barnen, lämna dem och sedan åka tillbaka samma väg innan man själv åker vidare.

Tyvärr handlar ett sånt beteende alltför ofta om tidspress och den enkla tron på att det går fortast med bil. Om fler tänkte efter och jämförde tidsåtgången med den kvalitetstid det innebär att ta en promenad med sina barn på morgonen och samtidigt göra miljön en tjänst, är jag övertygad om att fler skulle välja promenaden.

vandrande skolbuss färg

Nu är mina barn så stora att de tar sig till skolan på egen hand, men under den perioden som jag gick där längs Nyborgsvägen med mina barn och svor över bilisterna, växte idéen om att starta en trafikgrupp på skolan fram och fick också gehör i föräldragruppen. Vi hade full fokus på att få föräldrarna att förstå att det är deras eget fel att barnen inte vågar gå själva till skolan p.g.a den besvärliga trafiken. Vi bad att skolan skulle våga ställa högre krav på föräldrar och personal och uppmana till promenader och vandrande skolbussar. Vi förklarade att både barnen och miljön mådde bra av morgonpromenaden. Vi bjöd in kommunens politiker och visade hur besvärlig situationen var. Politikerna visade blandat intresse, men en del drog på sig reflexvästar och promenerade med barnen under ett par morgnar mitt i vintern.

Även om projektet inte förbättrade hela trafiksituationen runt skolan ledde det åtminstone till att de numera har återkommande hälsoveckor då föräldrar och personal uppmanas att gå eller cykla till skolan, man understryker både miljö- och hälsoaspekten med att lämna bilen hemma och under ett par år – jag är osäker på om den fortfarande är aktiv – arrangerades en vandrande skolbuss av föräldrar som bodde nära varandra och därmed hjälptes åt att hinna med att lämna barnen på morgnarna. Vi har också fått skyltar som visar var det är lämpligt att lämna barn så att de kan gå en liten bit själva och så att trafikmängden åtminstone minskar allra närmast skolan.

Engagemanget och gensvaret som jag upplevde genom denna trafikgrupp gjorde att jag kände att jag måste göra något mer. Kort därefter anmälde jag därför mitt intresse till moderaterna i Sigtuna kommun.

Jag har verkligen inte ångrat det.