Normala tankar

Jag börjar så smått vakna upp ur det märkliga vakum som la sig som en bubbla över mig efter valet.  

Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle reagera på det sätt jag gjorde och jag hade heller aldrig kunnat tro att man kunde bli så trött och urladdad. Totalt utmattad för att vara exakt.

Men nu är det dags att återgå till ett normalt liv med normala tankar. Exakt vad det innebär för mig vet jag inte idag. Jag har mina planer och funderingar, men inget är helt klart.

 Istället för att planera kampanjaktiviteter och brottas med politiska funderingar fylls  mina tankar med planer och drömmar om vår kommande semester.

På julaftonsmorgon kl. 06.05 lyfter planet och vi börjar vår 25 timmar långa resa till Big Island, Hawaii, USA.

Det ska bli alldeles, alldeles underbart! Hoppas jag… :-)

Hawaii känns speciellt och har alltid lockat mig. Vet inte varför. Kanske för att det är nåt som jag alltid tänkt som ett paradis och som en lugn plats som ligger långt bort från verkligheten. Min verklighet och min vardag.

Kanske för alla filmer, sånger och myter. Kanske för att det inte är lika uttjatat som Thailand och Maldiverna.

Hursomhelst ska det bli väldigt, väldigt spännande!

Jag googlar, köper böcker och fantiserar om Hawaii. Jag längtar efter värmen och solen. Jag drömmer om alla böcker och magasin jag ska läsa vid poolkanten. Jag ser fram emot valsafarin, kaffeodlingsturen, chokladfabriken, vulkanutflykten (hoppas att nåt litet askmoln lägger sig över flygplatsen när vi ska hem….). Jag längtar efter hotellfrukosten som vi ska äta med underbar utsikt över havet och jag längtar efter det salta vattnet.

Men framför allt ser jag fram emot en underbar jul- och nyårsresa med min familj.

PESD

Post election stress disorder…

Jag är glad över att moderaterna gjort ett fantastiskt val på riksplan och att den ende rätte statsminsterkandidaten får fortsätta leda landet. Tack alla kloka medborgare som röstat på moderaterna.

Jag är däremot helt förtvivlad över resultatet i Sigtuna kommun. Förtvivlad, knäckt och illamående.

Återkommer när det gått över.

Härliga valrörelse!

Dessa dagar är som ni förstår bråda dagar för oss politiskt aktiva. Helt galet bråda.

Men också väldigt, väldigt roliga.

Idag har jag arbetat min sista ”riktiga arbetsdag” innan valet, dvs.  en sista arbetsdag i Comfort-butiken. Nu tar nämligen det andra arbetet över – kampanjarbetet. Visserligen blir det med ett litet avbrott för Comfort-kedjans årliga kick-off som äger rum i InfraCity fredag kväll – söndag morgon och som jag givetvis ska vara med på och ser fram emot. Men annars blir det kampanjer för hela slanten de närmaste dagarna.

Igår inleddes min vecka med pendelkampanj i Rosersbergs station. Det är ett mycket bra sätt att starta dagen på och jag tycker verkligen det är kul att dela ut material och, som igår, bjuda på en liten juice. De flesta blir glada och tar tacksamt emot det vi delar ut. En del säger ”ja, men jag har ju redan röstat…” och tror att de då inte har rätt att ta emot nåt. Andra säger vänligt nej tack och springer förbi. Några enstaka ser sura ut och på dessa få, väldigt få i Rosersbergs station, lyser det en liten sosselampa i ögonen…

Tack och lov var det verkligen få såna lampor som lyste igår. Färre än ena handens fingrar faktiskt.

Däremot var det många som glatt tog emot och meddelade att de redan hade röstat på Alliansen, att vi hade deras röst säker och att moderaterna är det enda rätta för föregångslandet Sverige.

Hur måndagsmorgontrött jag än var, blåste tröttheten fort bort och valspurtglöden blossade upp till en intensiv eld.

Dagen fortsatte med valledningsmöte, möte med Sigtuna stads föräldraförening och praktiska arrangemang inför kvällens valmöte med Rosersbergare och landsbygdsboende.

Mötet med Sigtuna stads föräldraförening var också en liten extra dos av tändvätska för elden och min iver för att få ta tag i det märkliga regelverket kring skolskjutsar och trafiken runt våra skolor väcktes till liv. Jag vågar garantera att den frågan står högt på min agenda när vi tar över. Vår utspridda kommun med många lantliga småvägar behöver ett vettigare system och om trafiken och kommunikationerna t

.o.m. får elever att välja bort skolor som de helst går på, är något fundamentalt fel.

Det är också fundamentalt fel att föräldrar envisas med att köra sina barn ett par hundra meter för att ”de är så stressade”. Låt barnen gå eller cykla till skolan. Arrangera vandrande skolbussar och se till att trafikmiljöerna blir barnvänliga – inte bilvänliga. Det är bra för alla – barnen, miljön och de stressade föräldrarna. Det är bara vanorna som måste brytas.

Tack, Karin, Anna och Anne, för att ni bjöd in mig till detta möte. Jag lovar ta tag i detta så fort jag får chansen.


Den fullspäckade kampanjmåndagen fortsatte med en kampanjbilstur med Sigtuna kommuns näste kommunalråd – som faktiskt var riktigt duktig på att köra lastbil :-) – och min dotter Matilda som fnissade sig igenom sin första riktiga insats i valrörelsen. Hittills har hon mest klistrat M-dekaler på juicepaket och påskägg.

Kvällen avslutades med ett valmöte i Rosersberg. Av misstag och helt utan avsikt hade vi råkat boka en lokal alldeles för nära förtidsröstningslokalen och blev tvungna att flytta.

Tack och lov verkar även väderguden vara moderat och lagom till att vi parkerade den mobila valstugan i Rosersbergs station tittade solen fram efter en regntung och kall dag och vi kunde hålla ett utomhusmöte.

Tack, alla ni som kom och tog en kopp kaffe med oss och ställde frågor om den politik som vi tänker förbättra vår kommun med efter valet.

Imorgon, eller rättare sagt om ett par timmar, fortsätter jag kampanja och se till att vi vinner valet!


Vissa vågar tänka

Ni som läser min blogg lite då och då vet att jag uppskattar människor som tänker utanför ramarna och inte följer strömmen jämt och ständigt.

Ni vet säkert också att min son går på den – just nu – bästa skolan i  Sigtuna kommun, Skolan Bergius.

Som ett litet avbrott i den ilskna och stressiga ton som jag haft i de senaste inläggen, måste jag få berätta om en händelse som är värd all positiv uppmärksamhet och som tydligt bekräftar att de som vågar tänka fritt och vägrar följa gamla hjulspår i allt de gör oftast når framgång och möter uppskattning.

På Skolan Bergius läser man vissa ämnen i block i perioder av 2-3 veckor. Detta innebär att eleverna vissa dagar enbart har ett enda ämne och att de under dessa 2-3 veckor kan fokusera på detta ämne.

Just nu har Aksels nionde klass bild i block. Konsthistoria.

Blockläsningen medför också att klasserna slipper inställda eller lärarlösa lektioner. Det finns alltid någon lärare ”ledig” som kan rycka in och vikariera. Det händer också att rektorn Thomas Borg får rycka in och vara i klasserna. Det är bra. Rektorn ska vara närvarande i undervisningen.

Förra veckan inträffade det olyckliga att bildläraren var sjuk då klassen skulle ha bild – hela dagen. Rektorn ryckte in.

Oj.

Rektor Thomas är nog inte den första man tänker på när man tänker på en konsthistoriker. Snarare när man tänker på en hejarklacksledare för Bajen…

Men. Rektor Thomas är nog en av de första jag tänker på när det gäller att tänka utanför ramarna. Detta gav han också belägg för förra veckan.

Rektor Thomas tog emot klassen på  morgonen och meddelade att han själv inte kan tillräckligt mycket om konsthistoria för att kunna undervisa i det en hel dag.

Istället för att sätta dessa tjugo 15-åringar – som säkert hann tänka ”Yes! en ledig dag!” – med dammiga konsthistorie-böcker i ett instängt klassrum en hel dag och försöka få dem intresserade av ämnet, tog han med sig dem till Stockholm och besökte Nationalmuseum, Moderna muséet och Östasiatiska.

DET är att tänka utanför lådan.

DET är att hitta nya lösningar.

DET är ta ansvar.

DET är ett smart sätt att få en hel nionde klass – säkert måttligt konstintresserade –  att minnas konsthistoria längre än till det kommande provet.

P R E S S M E D D E L A N D E


S BRYTER UPPGÖRELSE

Moderaterna i Sigtunabygden

2010-09-06

De politiska partierna i Sigtuna kommun träffade i våras en överenskommelse kring affischeringsreglerna i kommunen. Detta innebar bl.a. att respektera varandras affischer och hjälpas åt vid eventuell skadegörelse.

På flera platser runt om i kommunen kan vi nu se ett återkommande mönster. Moderaternas och Alliansens affischer ligger på marken medan Socialdemokraternas står orörda.

-  Självklart kan det finnas undantag då skadegörelsen beror på rastlösa ungdomar, men det här är något som skett systematiskt. Att våra affischer dessutom är nerlusade med klistermärken från Socialdemokraternas Ungdomsförbund, SSU, gör bara misstankarna ännu starkare, säger en besviken Helle Nyman Ahlqvist, Valledare och kandidat till Kommunfullmäktige.

-  Den här typen av agerande är inte förenligt med det som vi beslutat. Moderaterna har följt överenskommelsen och det kommer vi att fortsätta göra, avslutar Helle Nyman Ahlqvist.


För mer information:

Helle Nyman Ahlqvist, 076 – 800 03 34

Spelets regler?

Nu är jag så förbannad att jag inte riktigt kan hantera mina känslor eller vad jag skriver. Trots det ska jag nu försöka skriva ett blogginlägg, men jag kan inte garantera att det blir det bästa inlägget hittills…

Men vad gör väl det. Spelets regler är totalt utsuddade ändå.

Vilket spel menar hon nu, kanske ni undrar. Jo, val-spelet i Sigtuna kommun. Nu är det inte längre en valkampanj med överenskomna spelregler. Nu är det tydligen djungelns lag som gäller.

För er som inte är engagerade i valarbetet och inte exakt vet vad som gäller när det handlar om affischering o dyl vill jag berätta att alla partier i kommunfullmäktige i Sigtuna  (utom Sverigedemokraterna som aldrig visar sig när det väl gäller) har gjort en överenskommelse som innebär att man affischerar på utvalda ställen, vid utvalda tidpunkter och om något partis affischer blir nerslagna tar man hand om dessa och sätter upp dem igen eller kontaktar resp. parti och informerar om skadegörelsen. Detta har vi i Sigtunaalliansen följt noggrant. Vi var lite konfunderade när S var sena med sin affischeringstart och vi undrade vad som hänt (trots våra misstankar som känns väldigt troliga med tanke på deras ständiga smutskastning mot oss moderater), men att det som nu inträffat skulle komma hade jag verkligen hoppats slippa.

Tyvärr är alla mina värsta fördomar och tankar om S numera bekräftade.

I vår kommun var Folkpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet ute den helgen som man hade nationell affischeringsstart och prydde kommunen med partiernas valaffischer. S och C lyste till en början med sin frånvaro, men började så smått förra veckan.

Men så i natt har S alltså visat sin rätta sida. Överallt i Märsta har nya S-affischer dykt upp. På staket och lyktstolpar längs vägar där inga tillstånd finns. På de överenskomna platserna där de andra partiernas skyltar redan satt har S-skyltar poppat upp och de andra partiernas skyltar slagits ner. Är ens sossarna så korkade? Jag är illamående och mörkrädd.

En gång tidigare har jag varit på väg att flytta från kommunen. Nu är det nära igen. Sigtuna kommun är den sista kommuniststaten…

Detta bekräftas också vid Märsta station. Alla som anländer med tåg eller kör bil via stationen får se den värsta skylten jag någonsin sett i svensk valrörelse. Tankarna för mig direkt till sovjettidens Leninaffischer eller Saddams väggmålningar. Skrämmande! Det man kan hoppas på är att de gräver sin egen grav. Ingen – inte ens den största S-anhängaren – kan väl tycka att detta är sunt? Särskilt inte med tanke på att det med allra största sannolikhet är deras egna skattepengar som går till denna skylt eftersom kommunens bilar setts hantera uppsättningen.

Japp, detta vågar jag påstå. Särskilt efter dagens alla invigningar som det flinande kommunalrådet åkt skytteltrafik emellan. Vid en av invigningarna som han närvarade på som kommunalråd – inte som s-politiker i valrörelsen – skänkte han nämligen 150 000kr till verkamheten. Varifrån kom dessa pengar? Är det ett beslut i kommunstyrelsen – nej. Är det ett beslut fattat av kultur- och fritidsnämnden – nej. Hur kan då kommunalrådet skänka dessa pengar till en verksamhet som han inviger i sin roll som kommunalråd två veckor före valet? Vem har tagit beslutet – i vilken roll – med vilket syfte? Varför dyker pengarna upp nu när de inte funnits vid tidigare tillfällen under mandatperioden när verksamheten bett om pengar?

Jag mår illa.