Vissa vågar tänka

Ni som läser min blogg lite då och då vet att jag uppskattar människor som tänker utanför ramarna och inte följer strömmen jämt och ständigt.

Ni vet säkert också att min son går på den – just nu – bästa skolan i  Sigtuna kommun, Skolan Bergius.

Som ett litet avbrott i den ilskna och stressiga ton som jag haft i de senaste inläggen, måste jag få berätta om en händelse som är värd all positiv uppmärksamhet och som tydligt bekräftar att de som vågar tänka fritt och vägrar följa gamla hjulspår i allt de gör oftast når framgång och möter uppskattning.

På Skolan Bergius läser man vissa ämnen i block i perioder av 2-3 veckor. Detta innebär att eleverna vissa dagar enbart har ett enda ämne och att de under dessa 2-3 veckor kan fokusera på detta ämne.

Just nu har Aksels nionde klass bild i block. Konsthistoria.

Blockläsningen medför också att klasserna slipper inställda eller lärarlösa lektioner. Det finns alltid någon lärare ”ledig” som kan rycka in och vikariera. Det händer också att rektorn Thomas Borg får rycka in och vara i klasserna. Det är bra. Rektorn ska vara närvarande i undervisningen.

Förra veckan inträffade det olyckliga att bildläraren var sjuk då klassen skulle ha bild – hela dagen. Rektorn ryckte in.

Oj.

Rektor Thomas är nog inte den första man tänker på när man tänker på en konsthistoriker. Snarare när man tänker på en hejarklacksledare för Bajen…

Men. Rektor Thomas är nog en av de första jag tänker på när det gäller att tänka utanför ramarna. Detta gav han också belägg för förra veckan.

Rektor Thomas tog emot klassen på  morgonen och meddelade att han själv inte kan tillräckligt mycket om konsthistoria för att kunna undervisa i det en hel dag.

Istället för att sätta dessa tjugo 15-åringar – som säkert hann tänka ”Yes! en ledig dag!” – med dammiga konsthistorie-böcker i ett instängt klassrum en hel dag och försöka få dem intresserade av ämnet, tog han med sig dem till Stockholm och besökte Nationalmuseum, Moderna muséet och Östasiatiska.

DET är att tänka utanför lådan.

DET är att hitta nya lösningar.

DET är ta ansvar.

DET är ett smart sätt att få en hel nionde klass – säkert måttligt konstintresserade –  att minnas konsthistoria längre än till det kommande provet.