Ska det vara såhär? Ska det det?

Jag måste berätta om förra veckans fullmäktigemöte.

Om fler ”vanliga” människor skulle sett det, lyssnat på politikerna, tänkt sig in i ärendena, är jag övertygad om att många skulle fundera över vilka som egentligen är våra politiska företrädare.

Och med detta syftar jag inte bara på mina politiska motståndare.

Jag menar att många i församlingen borde tänka om. Även jag själv. Skillnaden på mig och många av de andra är nog att jag faktiskt gör just det – tänker om. Om och om igen. Är jag verkligen skapt för politik?

Jag hade laddat ordentligt för detta första fullmäktigemöte och läst på ärendena, försökt sätta mig in i kommunens årsredovisning och  förberett ett inlägg. Flera av mina politiska kollegor har ofta sagt att det är viktigt att man går upp i talarstolen första gången man är där och det hade jag också tänkt göra.

Det jag aldrig nånsin kunnat tro var att mitt första inlägg i kommunfullmäktigesalen hade kunnat bli ett då jag faktiskt höll med sossarna och kommunstyrelsens ordförande. Men det var faktiskt vad jag hade tänkt göra i samband med en interpellation från vänsterpartiet.

Vänsterpartiet är – som vanligt – helt ute och cyklar! 

Interpellationen gick ut på att de tycker att kommunen ska ta ansvar för ungdomarnas fritid eftersom ”föräldrar har svårt att hinna med” och ”föräldrarnas ekonomiska ansvar är för stort”.

STÖN. Kan inte vuxna människor lära sig att ta ansvar för sina egna och sin familjs liv istället?

Det är ju faktiskt så att nuvarande majoritet har satsat på ungdomarnas fritid och det finns en hel del för ungdomar att göra i Sigtuna kommun. Visserligen kan man ha synpunkter på fördelningen av satsningarna mellan de olika kommundelarna och idrotterna, men det var inte det som var problemet i vänsterns värld.

Kommunstyrelsens ordförande svarade bl.a. att man hade satsat på ungdomar och att  ”kommunledningens viktigaste uppgift de kommande åren är att förbättra skolorna”. Japp! Precis, efter många års blundande har de alltså äntligen förstått det. Det är väl ingen annan än vänsterpartiet som tycker annorlunda? Men det klart, är man emot läxor och inte anser sig ha tid med sina barn, är det ju viktigare med fritidssysselsättning än kunskapsfokus och tydliga krav från skolan.

Hursomhelst. Jag hade alltså tänkt gå upp i talarstolen och hålla med sossarna.

Men. Det sprack. Det bar mig emot att ge den självgoda ledaren cred.

Kommunens nuvarande majoritet ägnar sig nämligen åt att berätta om hur extremt duktiga de är och hur mycket bra de gör istället för att respektera dagordningen med 27 punkter. Klockan var ca 22.30 när ärendet kom upp och vi hade 12 ärenden kvar. Men i majoritetens värld är det viktigare att i nästan två timmar visa powerpoint-presentationer med sina skrytbyggen istället för att gå igenom de medborgarförslag och synpunkter som inkommit. Man har också mage att säga att privatpersoner som lagt ner en massa tid på att lägga fram nya konkreta förslag i nybyggnadsärenden inte vet vad de pratar om och att man inte är intresserad av att gå igenom förslagen.

Jag vet att det inte är vad normala människor gör, men fler borde ta del av fullmäktigemötena i Sigtuna kommun. Jag är, som sagt, säker på att fler skulle fundera på sitt val och vilka som är kommunens makthavare.

Som t.ex. alla de som röstat på SD.

I torsdags yrkade en av deras ledamöter på återremiss, men i voteringen röstade båda ledamöterna emot sitt eget yrkande…

Deras inlägg är så oförberedda och ogenomtänkta att man blir mörkrädd.

Jag har lust att säga som Sverker – ska det vara såhär? Ska det verkligen det? Nej, fram med soptunnan!

Rosers forever

Oj, va det var svårt att blogga nuförtiden. Men jag tänker inte oja mig för det igen, det har jag gjort tillräckligt i de senaste inläggen. Jag får helt enkelt acceptera att det blir längre och längre mellan inläggen och hoppas att det vänder snart. Har jag några läsare kvar är det toppen…

Som jag nämnt i mina tidigare inlägg har jag tänkt mycket på vad jag prioriterar och hur mycket jag orkar göra efter jobbet och undrat hur jag kunnat bli så trött. Samtidigt har jag funderat mycket på mitt politiska engagemang och  – inte bara efter vänsterpartiets idiotiska idéer – tog jag ett beslut härom månaden. Det beslutet tänkte jag skriva lite om ikväll.

Beslutet innebär att jag ska börja delta i fullmäktigearbetet igen och dessutom ansvara för en moderat Rosersbergssektion. 

Moderaterna i Sigtuna kommun har jobbat hårt med att analysera valförlusten och diskuterat möjligheterna för partiet. Vissa partimedlemmar säger att det inte var en stor förlust och att vi egentligen gjorde ett bra val eftersom det var så många som röstade M i riksdagsvalet, men jag kan inte känna så. Vi gjorde ett katastrofval i kommunen. Och jag var valledare. Det känns. Och det känns surt. Jag gillar inte att förlora.

Efter valet har ett antal ambitiösa personer lagt ner massor med tid och energi på att hitta nya, bra och spännande sätt att få partiet på fötter igen. Själv har jag inte deltagit i arbetsgruppen, men har ändå lagt mig i lite grann och kommit in med mina synpunkter. Bl.a. har jag slagits för något som jag tror stenhårt på, nämligen att vi måste bli mer lokala och visa att vi har planer för vår kommuns olika delar. Vi är inte längre ett gubbigt Sigtuna-parti, utan har representanter i hela kommunen och vill lyfta frågor i alla kommundelar. Jag tror också – och hoppas – att fler vågar ta steget in i politiken om de vet att det gynnar just deras egen kommundel eller deras eget intresse.  Vi måste inse att kommunpolitik inte i första hand är ideologisk politik. Det är mycket viktigare om man får korsningen eller rondellen, idrottsplatsen eller äldreboendet, hundrastgården eller parkeringsplatsen.

Jag önskar bara att våra kommuninvånare inte hade glömt att man faktiskt också påverkar innehållet i våra skolor, äldreboenden, förskolor och hur skattepengarna används genom att rösta på rätt parti även i kommunvalet.

Läs gärna mer om mina tankar om den nya moderata sektionen i Rosersberg och hör av dig om du vill framföra din åsikt eller ställa nån fråga.

Jag ska försöka återkomma inom kort med en recension från förra veckans kommunfullmäktigemöte. Mötet var mitt första ”riktiga” fullmäktigemöte och jag kan tyvärr inte påstå att jag blev glatt överraskad. Vi behöver bli fler som vill förändra politiken och politikerna i den här kommunen!