Bevara biblioteken!

Det tog alltså inte slut vid 40 trots allt. Det finns ju fortfarande saker som är värda att upptäcka i livet. Men tänk att det skulle ta mig 42 år att upptäcka detta magnifika påhitt som kallas bibliotek.

Idag har jag varit på bibliotek. Märsta bibliotek. Oj, vilken upplevelse! Jag är helt imponerad och nästintill euforisk! Jag har verkligen varit en idiot som köpt alla dessa böcker som nu bara samlar damm överallt i huset och skapar irritation hos oss alla. Följande meningar hörs nämligen med jämna mellanrum i vårt hus: ”Helle, kan vi inte åka till tippen med alla j-a pocketböcker?” ”Näää, inte än, jag vill gå igenom, kanske barnen vill läsa, vi kan ge till nån”…”Men Henke, har du köpt nya böcker – igen? Du har ju inte läst den och den och den!” ”Åhhh, vad jag vill läsa, men jag hinner ju inte!!” Typ.

 

Men nu har alltså en helt ny värld öppnat sig och det kommer dröja länge innan jag köper en bok. Man kan ju t.o.m. låna magasin och veckotidningar!

Och vilket lugn. Tysta människor strosar omkring bland hyllorna, några ambitiösa ungdomar sitter med sina datorer och skolböcker, en och annan äldre farbror bläddrar i en tidning och kvinnor med slöja tittar på när barnen läser i barnhörnan.

Men hur kommer det sig nu att jag sökte mig till biblioteket just idag? Jo, jag har en ny läxa. En läxa som jag slarvat med – nu igen. Jag har blivit rekommenderad att läsa en bok för att må bättre. En bok som inte finns att få tag på på nån bokrea eller i nån billighetsbokhandel. En bok som kostar 350kr och som jag vet att jag inte kommer att läsa ordentligt.

Jag har fått frågan flera gånger nu. ”Har du köpt boken?” Och varje gång tidigare har jag svarat att jag glömt det. Jag HAR glömt det, eller kanske rättare sagt, förträngt det och kommit på det när jag suttit där. Men sist, drabbad av en släng av värre sinnesförvirring än på länge, hör jag mig själv säga ”nu har jag åtminstone beställt boken”  – innan jag ens fått frågan! Varpå jag får till svar ”bra, då kan du välja nåt kapitel som vi diskuterar nästa gång”. Sådärja, snacka om att måla in sig själv i ett hörn.

Igår insåg jag plötsligt att jag snart ska dit igen och jag har ingen bok att välja ut nåt klokt kapitel ur. Jag har inte beställt nån bok och jag vill inte ha bokeländet. Men jag har sagt ”ja, det blir bra, jag väljer nåt kapitel som vi kan diskutera”. Vad gör man i det läget? Åker dit och erkänner? Näh, inte jag inte. Besöker bokus, adlibris, cdon mm och våndas över priser (och leveranstider nu när jag inser att jag knappt hinner få boken innan jag ska diskutera kapitel) och plötsligt slår det mig – bibliotek!

Där har ni anledningen till att jag hamnade på Märsta bibliotek idag.

Men jag är så glad över det! Och jag var, som sagt, nästintill euforisk när jag strosade runt där och träffade en av de mest sympatiska människorna jag träffat på länge, bibliotekarien Åke. Han hjälpte mig att hitta bokeländet och tipsade om fler böcker inom samma ämne, men de tipsen tackade jag vänligt nej till och sa att jag hellre tittade runt en stund för att se om jag hittade nåt roligare. Åke insåg att jag var nybörjare på det här med bibliotek och berättade att jag måste ha leg för att få låna något innan han släppte iväg mig bland hyllorna.

Ganska fort hittade jag en trave böcker som jag släpade omkring på en stund innan jag insåg att det skulle ta mig ett par år att läsa igenom alla. Jag lämnade tillbaka alla utom en.

”Kor – en kärlekshistoria”. Ni som känner mig förstår. Hur skulle jag kunna lämna en sån bok?

Tänkte först sitta där i tystnaden och lugnet en stund och läsa den på plats. Men där gick gränsen. Jag satt still ett par minuter med boken framför mig innan det började krypa i kroppen och jag tänkte att det var bäst att plocka fram leget och besöka Åke igen.

Åke är min nye idol. Han förklarade extremt pedagogiskt hur man gjorde med lånekortet och när han såg min adress sa han försiktigt ”du vet att det finns ett bibliotek i Rosersberg också?”. När han hörde att jag bor typ 30 meter ifrån det vände han dataskärmen mot mig och visade hur man kan välja böcker för avhämtning i Rosersberg, berättade att jag kan lämna mina böcker där och gav mig ett kort med öppettiderna.

Det var länge sen jag kände mig så nöjd och tillfreds. Åke made my day!

Om någon nu så mycket som andas om att minska anslagen till biblioteken återupptar jag allt politiskt engagemang och tar upp kampen – Åke och biblioteken ska vara kvar. De har precis fått en ny stamkund.