Vad betyder en klapp?

 

Jullov. Årets jul- och nyårshelg är lång och ledig. Hela elva dagar är jag ledig och kan strunta i att ställa klockan för väckning. Familjen är också ledig och vi har inga planer på nånting förutom att ta det lugnt, läsa böcker, spela spel och äta gott.

De härliga, lediga dagarna inleddes med vackert vinterväder, tjock snö och sol som trängde igenom de snövita trädtopparna. Dagen innan julafton tog jag en skön långpromenad och njöt av den vackra naturen. Jag funderade på alla de lediga dagarna som jag hade framför mig, på klapparna som jag köpt till man och barn, på maten vi skulle äta och på hur mycket jag skulle ta det lugnt.

Men jag funderade också på nåt helt annat. Jag funderade på vilken annorlunda upplevelse jag haft dagen innan och vilka djupa spår den hade satt i mig.

En del av klapparna

På lördagen hade jag, tillsammans med Olov Holst, Nya Moderaternas oppositionsråd i Sigtuna, lämnat över drygt 100 julklappar till Kvinnojouren i Sigtuna. Klapparna som omtänksamma och givmilda människor i kommunen tagit sig tid att lämna till moderaternas kansli under den hektiska veckan innan jul.

Initiativet för insamlingen var mitt och jag är stolt över det. Jag är rörd över responsen och antalet klappar. Visst hade vi kunnat samla in ännu mer om vi haft mer tid och kommit på idéen tidigare, men det var ändå långt fler paket än jag vågat hoppas på.

När jag gick där på min promenad och funderade över de kommande lediga dagarna med min fina familj, alla klappar som vi köpt till varandra och hur fin gran vi fått tag på i år, slog det mig hur olika livet kan se ut för människor. Tankarna gick tillbaka till lördagens klappöverlämning då vi fick träffa några av de kvinnor och barn som skulle få fira julen 2012 i Kvinnojourens lägenhet i skydd från sina män och/eller andra familjemedlemmar.

Skulle dessa kvinnor någonsin få uppleva det lugn och den frihetskänsla som jag känner under mina promenader?

 

När vi kom till lägenheten möttes vi av ett litet barn som tittade med stora ögon på alla påsarna med klappar. Vi valde en klapp som vi trodde kunde passa och lämnade över den till barnets mamma direkt, men de övriga påsarna gömdes undan för överlämning på julafton. Det fanns en gran i lägenheten och lite julpynt här och där. Lägenheten var jättefin och fräsch.

Barnet tog sig fram i en gåstol över golvet, tyst och lugnt. Mamman satt vid köksbordet och drack kaffe. Hennes blick kändes lite kontaktsökande, men samtidigt avvaktande och jag kände att jag inte riktigt visste hur jag skulle möta den. Var hon glad över att vi var där? Tyckte hon att vi klampade in i hennes ”gömställe”? Kunde hon känna glädja över nåt så banalt som julklappar från främmande människor?

Marie Unander-Scharin, från Sigtuna kommun och Kvinnojouren, berättade om många tragiska livshistorier, hur Kvinno- och tjejjourens verksamhet är uppbyggd och hur många det är som behöver deras hjälp. Det var tufft att lyssna på, det är självklart alltid tufft att höra om människor som har det svårt, men just den här gången var det så påtagligt och extra tungt. Att stå där, två dagar före julafton när de flesta i ens närhet planerar ledighet med sina nära och kära, när familjen väntar hemma med pepparkaksbak och granpynt. Att då stå där och se det lilla barnet, den unga mamman, tonårstjejen och de övriga kvinnorna som skulle fira julen 2012 i skydd från någon som vill dem illa, gjorde ont. Det kändes banalt att komma med klapparna och tanken att klampa in i deras liv på det här sättet gjorde mig osäker på att det verkligen var rätt. Borde vi inte göra nåt mer, nåt mer långsiktigt och ”rejält”?

Men vi pratade ett tag till och Marie försäkrade oss om att klapparna skulle tas emot med stor glädje på julafton. Och hon underströk flera gånger hur glada och tacksamma de engagerade i Kvinnojouren var över initiativet.

Med hennes försäkran och ord i minnet kunde vi åka därifrån och känna att vi faktiskt gjort skillnad för några som har det svårt. Jag vill tacka alla som tog sig tid att lämna julklapparna till vårt kansli. Nästa år gör vi det igen! Och ni ska alla veta att era klappar fyllde platsen under granen med råge – tillsammans gjorde vi en tuff och ledsam jul lite bättre.

 

 

 

 

En fröjdefull jul?

 Snart är det jul. Jag gillar julen och vår familj gillar den. Vi pysslar, lagar mat och bakar. Vi har gran och vi köper julklappar.

Så har det alltid varit.

Jag önskar att alla, åtminstone de som vill, kunde ha det så, men vet självklart att det inte är så. Det finns många som tycker att julen är en hemsk tid med många ensamma stunder och ledsna tankar. Föräldrar som inte kan köpa julklappar, koka kola eller pynta en gran, tycker nog att julen är en av de svåraste tiderna på året.

I år vill jag försöka göra en insats för åtminstone några av dessa människor. Därför har jag tagit initiativet till följande pressmeddelande från Nya Moderaterna i Sigtuna:

P R E S S M E D D E L A N D E

Nya Moderaterna i Sigtuna kommun
2012-12-14

Tillsammans gör vi skillnad

Nya Moderaterna uppmanar till insamling och stöd till Kvinnojouren i Sigtuna kommun

Om några dagar är det julafton. En efterlängtad tid för många, men också en tung och ensam tid för andra. Runt omkring oss pågår förberedelser. Media öser ut julklappstips och recept på julkola. Samtidigt kämpar bl.a. Musikhjälpen i radio och TV med insamling för rent vatten till barn i fattiga länder och slum. Röda Korset skramlar med sina bössor och de sociala medierna fylls av olika typer av välgörenhetsprojekt.

- Nya Moderaterna vill att det ska vara möjligt för alla och enkelt att hjälpa utsatta människor. Därför har vi i år valt att stödja initiativet ”Lets make a difference” som bl.a. syftar till att hjälpa behövande mammor och barn i samarbete med Alla kvinnors hus och kvinnojourerna runt om i landet. Vi är många som har saker hemma, leksaker, vinterkläder/kläder, böcker etc. som vi inte använder och som knappt är använda. Varför inte slå in något av det i ett fint paket och glädja någon annan? Under hela nästa vecka har du möjlighet att lämna julklappar på Nya Moderaternas kansli för vidare distribution till Kvinnojouren i Sigtuna kommun, säger Helle Nyman Ahlqvist (M).

Hur ska julklapparna se ut?
De ska vara fint inslagna och märkta med information om de passar en kille eller tjej samt lämplig ålder, eller om det är till en mamma. Om Ni ger bort kläder – märk då också vilken storlek det är.

Var och när lämnas de in?
Lämna julklapparna på Nya Moderaternas kansli i Märsta, Södergatan 22 (vid kommunhuset) v. 51 (mån-fre) kl. 10-17 för vidarebefordran till Kvinnojouren i Sigtuna kommun.

Inget att ge bort, men vill hjälpa ändå?
Om du inte vill ge bort en julklapp är alla ekonomiska bidrag, stora som små, också välkomna på Kvinnojourens bankgiro: 5906-0962. Du vet väl om att Alliansregeringen gjort det lättare att ge ekonomiska bidrag genom att införa avdragsmöjligheten deklarationen för gåvor på upp till 6 000kr/år?

För mer information:
Helle Nyman Ahlqvist (M), tel. 070 608 70 09
Robert Skölin, politisk sekreterare, tel. 073 327 74 40″

Gör en insats du också! Du städar säkert lite extra inför julen och hittar saker som bara ligger där och som du aldrig använder. Slå in nåt i ett paket och lämna till oss eller sök upp en plats närmare dig på Lets make a difference’ hemsida .

Du kan göra någons jul väldigt mycket bättre på det enkla sättet.

 

 

Rör inte min pepparkaka eller negerboll

Det ska tydligen mycket till för att jag ska kunna blogga igen. Och nu har det kommit mycket till. Idag känner jag att jag bara måste skriva ett inlägg. Om jag inte gör det kommer jag kanske spricka eller bli galen – på riktigt.

Jag har skrivit om det i en light-version förr och trodde nog att det tog stopp då. Men istället har det eskalerat och frågan verkar dyka upp i de mest otänkbara tillfällen, vilket gör att jag bara måste skriva om det igen.

Det handlar om förbudet mot skolavslutningar i kyrkan och att fega svenskar bestämmer vilka saker som kan anses stötande av vissa folkgrupper.

Idag vaknade jag, tog min vana trogen fram min iPhone för att läsa nyheter, twitter och facebook i sängen innan kroppen orkade resa sig. Hamnade på den här länken och fick hejda mig för att inte hoppa upp ur sängen och skrika! Hur urbota korkad kan man bli!

Det här är nog inte heller politiskt korrekt…kanske är det en förklädd palestinier som är ute efter judarna??

Förbjuda pepparkaksgubbar och pepparkakor! Jag är fortfarande inte säker på att det hela inte är ett skämt eller ett missförstånd, men tyvärr tror jag inte det.

Det går verkligen utför för svenska samhället i den här frågan!

Jag vill att mina barn och kommande barnbarn ska få uppleva skolavslutningar i kyrkor, jag vill att de ska få sjunga ”Den blomstertid…”, ”Stilla natt, heliga natt…”, jag vill att de ska få vifta med svenska flaggor när de vill det (och estniska också förstås!), jag vill att de ska ha bra religionskunskap i skolan och få besöka olika religioners kyrkor och lokaler. Jag vill självklart att barnen i skolorna ska få vara pepparkaksgubbar och sjunga ”Vi komma från pepparkakeland” och jag vill säga negerboll!

Snälla, rara inskränkta och rädda svenskar – vi måste ändra vår inställning till invandring och integration. Det är inte invandrarna som är problemet, det är vi själva när vi är så här dumma och fega och fattar helt fel beslut.

Ajajajaj, hur ska denna bild tolkas?? Vad kan de två 12-åriga pojkarnas armrörelse betyda? Borde jag kanske anmält dem?

Tack och lov läste jag nu att skolan säger att det var ett missförstånd och att man ska tillåta pepparkaksgubbar ändå. Hoppas, hoppas ALLA är pepparkaksgubbar i det luciatåget i år. Eller nä, vänta, kanske kan skolan kvotera in en lucia också? Men helst en manlig sådan, annars bryter det väl mot könsreglerna och jämställdheten.