Sommarprat del tio – sista delen

20130831-112656.jpgVad jobbar du med? Vad gör han? Vad sysslar hon med? Vad har du gjort tidigare? Vad ska du bli när du blir stor? Vad gör dina barn?

Hur ofta hör man dessa frågor? Hur ofta ställer man dem själv? Är hela tillvaron byggd på arbete och vad människor väljer att syssla med?

Ja.

Och det vore väl konstigt annars. Det är ju människors sysselsättning som utvecklar samhället. Förstås. Alla jobb är viktiga och nödvändiga. Inget jobb är viktigare än ett annat. Inget jobb är mer rätt och inget jobb kan vara fel. Jag tycker om att veta vad folk gör, vad de arbetar med, vad de pluggar till eller vad de har gjort i livet. Jag tycker också om att scrolla runt på jobb-sajter för att se vad det finns för arbeten på marknaden. Och hur spännande är det inte att följa sina egna barns utveckling och planering för vad de ska göra med sina liv.

Även om man ibland arbetar som ett nödvändigt ont, så är det fantastiskt att arbeta. Vissa dagar kan man visserligen ha mer jobbångest än andra och det känns tungt att släpa sig iväg till jobbet. Men glädjen och styrkan som ett jobb ger är ovärderlig. Att vara ofrivilligt arbetslös är fruktansvärt och det är hemskt att vi måste brottas med en hög arbetslöshet i ett så modernt och utvecklat samhälle. Tack och lov ser man en ändring i positiv riktning och om vi alla röstar rätt i nästa års viktiga val så kan Sverige fortsätta i rätt riktning och skapa arbeten för alla.

Jag är så innerligt glad över mitt arbete. Jag trivs, jag har trevliga arbetskamrater och en bra chef, jag har nära till jobbet, en bra lön och fin bil. Mina arbetsuppgifter är nästan alltid stimulerande och jag möter utmaningar dagligen. Förr, på tidigare jobb, kände jag ofta den alltför ofta omtalade söndagsångesten, men den infinner sig väldigt sällan nuförtiden. Jag är helt enkelt nöjd med jobbet.

Efter en sådan här underbart skön svensk sommar med lång vila och ledighet är jag helt redo för en höst med mycket jobb och spännande möten. Och det känns helt rätt att avsluta ett sommarprat så här en söndag, den 1 september, när hösten försiktigt anfallit Sverige med fallande löv och kallare luft. Jag kommer fortsätta blogga, men nu funkar inte ett sommarprat längre.20130901-204720.jpg

Jag heter Helle Nyman Ahlqvist. Tack för att du läst och hittat hit. Här slutar mitt sommarprat 2013.