Våren som försvann

I lördags kände jag för första gången på väldigt länge att jag skulle klara av en promenad. Knät kändes ok och det började finnas barmark att gå på.

Jag jobbade, handlade och hämtade Henke från Arlanda, så jag hann inte ut då, men planerade för en första efterlängtad promenad på söndagen.

När jag hämtade in tidningen på söndagsmorgonen var vädret mycket tristare än i lördags, men det var ändå ok vårluft. Sen plötsligt! Vad händer? Jo, det börjar snöa! Stora, tjocka, fluffiga snöflingor. Såna som man vill ha i december – inte i mars!

Vet ni hur vansinnigt arg jag blev då?images

Nu får det vara nog! Det ska inte komma 15cm ny tung snö i slutet på mars. Man ska hitta tussilagon då. Jag vill ha VÅÅÅÅR!

Om jag inte hade haft barn, jobb och andra förpliktelser, hade jag inte klivit ur sängen idag eller de närmaste dagarna. Jag hade dragit täcket över huvudet och kommit fram när snön smält och tussilagorna  tagit över vägkanterna.

Om nån säger att det är vackert ute idag när solen skiner och den vita snön gnistrar kommer jag att bli ännu argare. Det är inte vackert med snö i mars! Snö är vackert i december och januari, möjligtvis februari också. Men inte nu!

Jag vill ha VÅÅÅÅÅR!

Be Sociable, Share!

Kommentera