Samhällsinsats

dont drink driveJag har en vän som var dum nog att sätta sig bakom ratten och köra bil efter en kväll på krogen.

Sven-Inger – som vi kan kalla vännen – körde inte alls långt, egentligen bara ett par hundra meter. Sven-Inger ”skulle bara” flytta bilen ett kvarter p.g.a. städdag på gatan. Runt hörnet stod polisen och väntade.

Domen blev hård. Grovt rattfylleri och indraget körkort. Tack och lov slapp Sven-Inger fängelse, men är dömd till skyddstillsyn och kontraktsvård. Kontraktsvård innebär i det här fallet att Sven-Inger förbinder sig att genomgå ett nykterhetsprogram och regelbundet träffa en övervakare som kontrollerar nykterheten.

Efter att ha deltagit i nykterhetsprogrammet och gjort regelbundna utandningsprover i tre månaders tid kunde Sven-Inger välja att träffa en lekmannaövervakare istället för att besöka en frivårdsinspektör. Denna lekmannaövervakare är jag.

Jag fick frågan av Sven-Inger om jag kunde tänka mig att ställa upp, vilket för mig var självklart. Kriminalvården skulle därefter godkänna mig efter intervjuer och säkert en rad registerkontroller. Det gick bra och jag är numera förordnad övervakare.

Vi ska träffas med 2-3 veckors intervaller och jag ska bedöma Sven-Ingers förmåga att hålla sig nykter och se till att risken för återfall elimineras samtidigt som blodprov tas var 8e vecka. Jag tror det kommer att vara ett lätt uppdrag. Sven-Inger känns väldigt ångerfull och bedrövad över sitt brott. Med all rätt.

Jag har under de senaste veckorna läst på om lekmannens uppdrag och får intrycket av att det är ett väldigt bra upplägg och klokt sätt att arbeta med dömda. Man beskriver uppdraget ur ett samhällsperspektiv och ett individperspektiv. Tanken med samhällsperspektivet är bl.a att det ska bidra till en human kriminalvård och ge lekmännen insyn i rättsväsendet samt ökad kunskap om dömdas sätt att leva. Individperspektivet syftar bl.a till att ge påföljden ett medmänskligare innehåll samtidigt som den dömdes sociala nätverk långsiktigt kan stärkas och risken för återfall minskas.

I Sven-Ingers och mitt övervakningsförhållande är individperspektivet grundläggande, men jag tycker att samhällsperspektivet i uppdraget är viktigt att framhålla. I foldern och informationsmaterialet som jag fått understryks värdet av att berätta för sin omgivning om möjligheten att göra en samhällsinsats genom lekmannauppdrag.  Sverige är tydligen unikt genom att ha en så stor mängd lekmän engagerade i verkställigheten av påföljder. Uppdraget visar sig förstärka det positiva nätverket för dömda samtidigt som fler medborgare än enbart kriminella och brottsoffer får insyn i hur stort samhällsproblem brottsligheten verkligen är. Som i de flesta fall visar det hur viktigt all typ av information och dialog är.

Jag tror det här är en mycket viktig del i arbetet med att bekämpa brott. För Sven-Ingers del är det ett sätt att genomgå sitt straff på ett humanare sätt de sista månaderna, men det har också varit ett straff i sig att behöva berätta för mig att domen finns och be om min hjälp. Tar man det steget är man stark i sin vilja att ta sitt straff och få hjälp med att inte återfalla i brott. Hoppas jag.

Be Sociable, Share!

Kommentera