Trafikidioter

Idag hade jag planerat skriva om campande asfaltsläggare som irriterat mig de senaste veckorna och som omnämndes i bl.a. SvD i morse och som vi i vår kommun har stora problem med, men istället måste jag få avreagera mig över trafikidioter!

Jag har extremt svårt för folk som inte tar hänsyn till trafikregler eller visar minsta trafikvett. Det är t.o.m så att mitt engagemang för trafikfrågor gjorde att jag blev politiskt aktiv för några år sedan. Kan ju verka lite motsägelsefullt eftersom jag kuggade min första uppkörning med kommentaren ” ja, du kan ju köra bil, men du har inget trafikvett alls!”  Då tyckte jag att kontrollanten var petig, men med åren har jag, tack och lov, fått mer vett och inser vikten av att följa vissa regler och angivelser och undrar nu istället hur folk som kör bil på våra vägar är funtade. Tyvärr gäller det inte bara vägarna, utan handlar även ofta om hur folk parkerar. Det är det som idag är anledningen till att jag måste skriva om trafikidoter istället för asfaltsmarodörerna. När hela familjen idag åkte till Upplands Väsby Centrum för att shoppa tappade jag fullständigt humöret över den här bilen på parkeringen:

DSC00534

Den enda ursäkten till att parkera så, kan möjligtvis vara att man är blind. Jag hoppas dock att så inte är fallet och undrar istället hur man tänker man när man parkerar så? Att man är den enda personen i världen, att ingen annan ska få bestämma hur just jag ställer min bil, att de vita strecken är nåt som nån har målat för skojs skull? Jag fattar verkligen inte. Sånt gör mig helt tokig och jag kan få hela dagen förstörd om det vill sig riktigt illa. Idag var det inte riktigt så, men jag blev grymt upprörd och när hela familjen inser min reaktion, stönar och säger unisont att ”det ska du väl blogga om?” så kan jag ju inte låta bli. Dessutom har det här med trafik varit nåt som jag tänkt skriva om en tid, men ur en annan synvinkel. Det handlar nämligen om det här med rondeller. Jag kör numera ca 10 minuter till jobbet varje morgon och passerar tre rondeller. Det verkar som om jag är den enda bilisten som vet hur man ska köra igenom dem och jag blir lika arg varje morgon. Nu är det säkert nån som tänker att jag inte vet vad jag pratar om, men eftersom jag fick köra upp tre gånger, varav ena gången i Brommaplan med 17 rondeller på 15 minuter, så vet jag faktiskt det. Jag fick nämligen inte körkort den gången heller, eftersom den kontrollanten inte gillade att jag körde mot rött i en av rondellerna och tyckte att jag skulle ta ett antal lektioner till innan jag försökte få kortet igen…Jag som bara hade kört privat med en kompis och mina föräldrar, tyckte att det var ju jobbigt att behöva gå i körskola bara för att få ett körkort, men insåg att det nog inte skulle gå annars och anmälde mig därför till ett par kompletterande lektioner. Efter första lektionen konstaterade min lärare att vi skulle koncentrera oss på just det här med rondeller och filbyten. Jag fick rita pilar i tecknade rondeller, köra runt och blinka hit och dit och väja och byta fil ett par dyra lektioner och till slut gick det bra och jag fick mitt körkort.

Det verkar inte som om de andra bilisterna på väg 263 har haft förmånen att rita eller köra igenom så många rondeller som jag innan de fick sina körkort och har därför väldigt svårt att veta i vilken fil de ska ligga när de nu bränner igenom rondellerna för att tjäna en halv minut eller så.

Be Sociable, Share!

2 reaktion på “Trafikidioter

  1. Pingback: » Den är tillbaks! Helle Nyman Ahlqvist

  2. Pingback: Hur svårt kan det va? | Från och med Helle

Kommentera