Hösthelg på öjn

Ibland behöver man verkligen bara få vara. Som jag har varit den här helgen.

I fredags efter jobbet tog vi båten till Gotland för ett par dagars välbehövlig vila och hösthelg i stugan. Jag stressade som en galning hela dagen på jobbet och hann inte ens äta lunch. När vi satte oss i bilen var jag så hungrig så att det nästan hade övergått i svält. Jag gjorde allt för att fokusera på annat och såg fram emot att komma fram till Nynäshamn i tid för att hinna njuta av en god middag på Restaurang Kroken i hamnen.

Men nej. Alla andra stockholmare med bil var också ute på vägarna och i vägen för oss, så vi kom lagom till att ställa oss i incheckningskön. Suck. Det jag hade att se fram emot var en svampig räkmacka på det trista mattorget trängandes med hundrasjuttioelva andra fredagströtta barnfamiljer.

Jag har under flera år klagat på maten ombord på gotlandsbåtarna och har varit lika olycklig varje gång vi fått klämma i oss den svampiga räkmackan eller den totalt smaklösa pastan med skinksås. Sedan nån gång i våras har vi lyckats komma iväg i tid och hunnit äta på Kroken, vilket visat sig vara en riktig lyckträff. Oj, vilket ställe! Alla som har vägarna förbi Nynäs bör åka dit.

 

Fast den här gången behövde jag ändå inte bli alltför olycklig. Destination Gotland har äntligen insett att man kan ha god mat även ombord på en gotlandsbåt. Numera finns en gourmetburgare och -biff från Ejmunds gård och salladen har fått sig en rejäl ansiktslyftning och var riktigt god. Fortsätt så Destination Gotland!

Resten av helgen har varit alldeles lagom slapp. Vädret har varit grått, men ändå höstigt skönt. Vindkraftverken har snurrat, men den bitande gotländska snålblåsten har lyst med sin frånvaro.

Igår åkte Henke och jag till Hemse för att besöka Labans affär och fylla på förrådet med Rone-kaffe. En av världens godaste kaffesorter.

Det var ungefär det enda vi gjorde på hela dagen…

Idag vaknade vi och insåg att vi fått en timme extra. Vädret var grått, men väldigt skönt och en kort stund tvingade sig solen fram genom molnen. Men då hann jag aldrig ut. Det tar alltid lite längre tid att komma ut ur stugan på morgnarna än det gör hemma.

Men för att inte vara helt försoffad tvingade jag med mig Aksel på promenad på en av mina favoritplatser – Ekstakusten. Vi promenerade och fotade och njöt av lugnet.

 

 

 

 

När Aksel inte orkade ta ett steg till fortsatte vi med bilen. Vi körde längs kusten och passerade mitt nästa hus på Gotland.

Där, mitt bland stora fält med vinrankor låg det. En mystisk allé omgiven av vinfälten ledde upp till huset som bara stod där och väntade på mig.

Jag tvingade ut Aksel ur bilen igen och vi traskade runt bland vinrankorna. Oj, vilken härlig känsla och vilket totalt lugn jag kände.

 

 

 

 

 

 Ibland önskar man att tiden ska stanna. Att ens tänka på pendeltåg, Sergels torg, politik och badrumsrenoveringar på en sån här plats känns väldigt, väldigt avlägset.

Jag stannar.

Be Sociable, Share!

Kommentera