Stolt som en tupp – del 2

Idag har jag varit på det sista utvecklingssamtalet EVER på Råbergsskolan. Det känns skönt eftersom Matilda verkligen har vuxit ur den lilla skolan och behöver komma vidare. Alla barn i 6an upplever nog samma sak, men jag tror att det är extra tydligt i ett sånt litet samhälle som Rosersberg.  Barn i den åldern behöver nya intryck, utmaningar och vänner och plötsligt har lilla Rosers blivit för litet.

Men det känns också vemodigt eftersom vi haft sån tur med läraren Ingela. Vi försökte få henne att följa med oss till Skolan Bergius, men det gick tyvärr inte…Vi har också haft tur med flera andra lärare, som t.ex. Gunilla Rasmuson. Henne tar vi också gärna med till Bergius!

 I dessa tider när alla diskuterar hur dåliga svenska skolor är och att lärarna ofta är otillräckliga, känns det extra bra att vi har haft turen att få dessa två fantastiska lärare. Bilden här bredvid kommer i repris – den är ju så fin :-) !

 

Det var ett roligt utvecklingssamtal på flera sätt och jag fick än en gång gå ifrån skolan med högt buret huvud och fylld av stolthet. Lite extra stolt blev jag när Ingela berättade om de nationella proven i svenska där en del var att skriva en insändare. Matildas var så bra skriven att lärarna använde ord som ”fantastiskt begåvad” :-) och berättade att hon är enormt duktig på att argumentera för sina åsikter…Mmmmmmm, mamman myser! 

Jag är en lyckligt lottad mamma med duktiga barn som fått ha fantastiska lärare som gett oss en bra start i såväl elev- som föräldralivet.

Stort tack till Ingela och Gunilla m.fl på Råbergsskolan – ni har fått våra barn att trivas i skolan, känna sig trygga och – kanske det viktigaste av allt? – vilja lära sig saker och utvecklas för sin egen framtids skull.

 

Be Sociable, Share!

Kommentera