Sjätte delen

”Jag minns hur jag brukade leka med Barbie och min kompis alltid… Jag minns när min mamma alltid ropade…Jag kommer speciellt ihåg när…”

Det var värst vad alla minns och kommer ihåg. Särskilt alla de som får ha ett sommarprogram i P1. De har ett alldeles fantastiskt minne. Varje ord i samtalet från första gången de träffade sin blivande, varje detalj från just den där dagen när de fick sitt första jobb, varje ögonblick från deras liv kan de måla upp med beskrivande ord och härlig inlevelse.

Jag försöker också komma ihåg vad jag varit med om och vill gärna berätta. Men jag tycker inte att jag minns något. Jag vill så gärna minnas och jag vill kunna beskriva det lika målande och inlevelsefullt som de som får minnas fritt i radio varje sommardag.

Till exempel skulle jag vilja minnas detaljer från min första skoldag. Hur det kändes i magen när jag satt där i klassrummet på Sätunaskolan i Märsta i min blåa klänning med volang och lyssnade på fröken Pia. Jag skulle också vilja minnas detaljerna från alla otaliga släktfester som min mamma och pappa bjöd på hemma i huset på Aspvägen under min uppväxt. Lite extra mycket skulle jag vilja minnas hur jag satt och tittade ut genom fönstret och väntade på att den första gästen skulle dyka upp. Vi hade fest varje födelsedag, dvs. fem gånger om året, vi bjöd hem gäster på påskafton och hade självklart fullt hus på julen.

20130719-100457.jpg

Jularna ja. Dem skulle jag vilja minnas. Jag skulle vilja minnas hur mamma kokade den underbara kalvsyltan och skar ingredienserna till ”rosoljen” som rödbetssallad heter på estniska. Tänk också om jag kunde minnas känslan i hela kroppen dagen innan julafton när mamma städade och fixade, pappa tog in granen och jag satt mitt i det organiserade kaoset och tittade på de dansande grisarna i Beatrix Potter sagovärld.  Sen skulle jag vilja minnas hur jag vaknade tidigt på julaftonsmorgon, smög ut till farstun och letade efter klappen som tomten smugit in i mina stövlar på natten. Det skulle också vara härligt att minnas hur jag och pappa la oss i soffan framför TVn för att se första avsnittet av Jullovsmorgon. Och hade vi riktig tur visades ett avsnitt av teckande Scooby Doo. Det älskade vi båda två, pappa och jag.

Pappa förresten. Honom minns jag. Jag minns honom ofta och jättemycket. Världens finaste pappa.

Ingen glömmer min pappa Einar. Han var en omtyckt person. Snäll, bestämd, generös och lugn. Han var en uppfinningsrik man som kunde fixa allt och hjälpte alla med allt. Jag kan inte minnas någon gång som han blev uppjagad eller grinig. Han kunde vara arg – tror jag – kan i och för sig inte minnas det, men jag antar att han var arg någon gång…Men han var inte arg när jag tjuvtittade på läskiga filmer genom det frostade glaset på vardagsrumsdörren. Han var inte heller arg när jag kräktes på ryamattan i vardagsrummet, vilket jag gjorde varje gång jag blev magsjuk och sprang till mammas och pappas sovrum istället för att springa till toaletten som låg precis bredvid mitt rum.

Pappa var inte arg när jag hade haft en föräldrafri fest och någon pappskalle hade glömt stänga locket på frysboxen och allt innehåll smälte innan någon upptäckte det – eller var det kanske den gången som han var lite arg…?

Han var inte det minsta arg när jag i första ring kom hem efter en fest där jag försökt sätta rekord i rödvinsintag. Inte arg. Men bestämd.

Mina kompisar tyckte mycket om min pappa, hans vänner älskade honom och jag älskar  honom fortfarande. Jag älskar honom och alla minnen jag har från honom och min fina uppväxt. Jag är vansinnigt ledsen över att mina barn inte fick uppleva den bästa morfarn man kan tänka sig, men jag är innerligt glad över att han fick vara med på mitt bröllop bara sju månader innan han dog i mars 1997. Han höll det finaste tal en brud kan tänka sig och precis som vanligt tyckte alla andra också om det.

20130717-090125.jpgJag minns verkligen min fina pappa. Honom kommer jag aldrig glömma, även om jag inte minns så mycket annat.

Jag heter Helle Nyman Ahlqvist. Tack för att du tar dig tid att läsa sjätte delen av mitt sommarprat 2013.

Be Sociable, Share!

Kommentera