Jag hade iallafall snyggast myskudde

20140101-184544.jpg

Sitter i förlig salong på Gotlandsbåten. Runt omkring iscensätts en studie i mänskligt beteende. Människor i flock, föräldraskap – såväl bra som uruselt och människor som inte åker båt för båtåkandets skull utan bara vill att plågan ska ta slut. Idag kan jag konstatera att nyårsdagen är kanske den sämst valda dagen att ta del av denna studie.

Men vi ska ju hem och bilen är med, så alternativen är inte många. Matilda föreslog att vi skulle ”uppfinna” Gotlandsbron och hade t.o.m ett förslag på betalningssystem och bokningsavgifter som skulle tas ut för att finansiera det hela. Det tillägget kom efter att Henke förklarat att det hittills inte funnits nån som velat betala bron som vi tyvärr inte skulle vara först med att ”uppfinna”.
Idén är klockren och jag tycker den känns väldigt 2014…Jag ska be Matilda ta upp det med infrastrukturministern. Kanske på Almedalen i sommar?

20140101-192746.jpg

 

Almedalen ja. Det kommer bli en laddad och spännande vecka i år. Jag ser fram emot den och förväntar mig ett supertal av Sveriges näste statsminister. En solig kväll i juli, i Sveriges näst vackraste stad.
Självklart hoppas jag att denne person är densamme som den nuvarande statsminister och att regeringen får fortsätta sitt hårda arbete med att förbättra Sverige. Vi ser idag hur mycket som blivit bättre under de senaste sju åren och vem vill väl förändra den utvecklingen?

 

En utveckling vill jag dock förändra, och de flesta andra verkar också vilja det om man ska lita på media. Och det är skolresultatens. Framför allt i de kommuner som inte förespråkar valfrihet och inte erbjuder olika skolalternativ. Jag blir olycklig över de så uttjatade Pisa-resultaten och jag tycker det är trist att debatten överhuvudtaget måste föras. Men vad hade ni förväntat er när den stackars flumskoleförstörda generationen plötsligt ska vara tonårsföräldrar och förebilder? Hur trodde man att dessa stackare skulle kunna hjälpa till med t.ex. rättstavningsläxor när de själva fick särskriva fritt, skriva med versaler, strunta i punkter och kommatecken. Bara för att de skulle ha det roligt och mysigt i skolan, inte känna press eller krav från lärare och föräldrar. Jag har skrivit det förr, men jag tycker det är bedrövligt att jag minns mer om myshörnan med kuddarna, den fina moroten jag ritade på mystimmen i 4an, än jag minns om hur vi lärde oss matte, historia eller rättstavning. Hade jag haft betyg, hade jag antagligen kämpat mer för att få bäst betyg och ett skriftligt bevis på min kunskap och mitt flit. Nu gled jag istället runt och tyckte jag var bäst och smartast för jag kunde ju babbla, hade många kompisar och var ganska omtyckt av lärarna ändå.
I Dagens Industri 30/12 gav Tony Fang, professor i företagsekonomi på Stockholms universitet, konkreta förbättringsförslag för svenska skolan och ja, betyg från åk 3 toppade listan. Och jag älskar rubriken på artikeln ”Skolan ska vara slitsam – inte rolig”. Självklart ska eleverna trivas i skolan, men det ska vara tydligt vad som är huvudsyftet med att vara där om dagarna.
Jag gillar också att han tar med vikten av att kommunikation mellan skola och elevernas familjer måste bli bättre. Såväl för inlärning som för att motarbeta mobbing.
Såna här åtgärder är ju lätta att genomföra! Man måste inte uppfinna hjulet igen och det kan inte krävas skolreformer varje gång resultaten går ner.
Vi måste ta de lätta stegen först, så de tyngre kommer mer naturligt därefter. Vi måste också våga erkänna att de usla skolresultaten till stor del är vårt, dvs. föräldrarnas fel. Eller rättare sagt, vi har helt enkelt inte kunnat vara bättre förebilder eftersom vi inte förstår varför skolan håller på att ställa krav och tjata om dåliga resultat. I skolan skulle det ju vara kul och mysigt och det viktigaste var ett snyggt fodral till myskudden.

Be Sociable, Share!

2 reaktion på “Jag hade iallafall snyggast myskudde

  1. Hälsningar från Gammelroffe God fortsättning på det nya året!

    december 9, 2013 · 8:26 e m | Redigera
    Den svenska skolan går att rädda!

    Det är oerhört frustrerande att ha upplevt skolans utveckling, eller snarare avveckling. Jag tillhör ”40-talsproppen” som gick i skolan på 40-, 50- och 60-talet och jag kan för mitt liv inte förstå att den var så dålig att den skulle behöva massakreras och strimlas så till fullo. Visst fanns det saker som kunde varit bättre men inte ens i närheten av dagens problem.

    Vi hade respekt för våra lärare, vi satt tysta – något så när i alla fall – utan varken huvudbonader eller mobiltelefoner och insöp lärdom. Många av oss blev ”stora” och betydelsefulla personer i vårt samhälle och vi som inte blev det tycker ändå att vi fick en utbildning som gjorde oss till goda samhällsmedborgare. Betyg fick vi också från första klass och ingen mådde illa av det.

    När vi lämnade tredje klass i småskolan, som det hette på den tiden, hade vi lärt oss att rabbla multiplikationstabellerna fram- och baklänges plus ett antal psalmverser. De sistnämnda glömde vi ganska snart men multiplikationstabellerna har vi haft en ovärderlig nytta av genom hela livet.

    Vad hände sedan?

    På 60-talet började man så smått förstå vart det skulle barka hän. Det gamla dugliga betygssystemet ändrades för första gången sedan 1897. Nu skulle det vara siffror 1 – 5 istället för bokstäver. Och på 70-talet började det verkligen hända saker. Bort med stora delar av den gamla beprövade matematikundervisningen och in med något som kallades mängdlära. Ringar ritades runt bananer och allehanda ting och något krav på att kunna multiplikationstabellen fanns inte längre. Grupparbeten blev också ett dominerande inslag.

    Hur som helst lyckades vi ändå fram till början på 90-talet hålla oss i topp i de internationella undersökningarna men där kom sedan starten för det stora raset. Först överfördes skolorna till kommunalt ansvar. Sedan infördes det fria skolvalet och som ytterligare lök på laxen infördes återigen ett nytt betygssystem. Det fria skolvalet blev ett självdestruerande system kopplat till förnekelsen att det ökande antalet utlandsföddas inträde i skolsystemet inte hade någon betydelse. I verkligheten var, och är, det ju så att dessa elever inte fått eller får den hjälp som krävs för en snabb integrering i den svenska skolan. Klart att det påverkar den gemensamma kunskapsnivån.

    Ett skrämmande exempel var det reportage som Uppdrag Granskning nyligen gjorde om två skolor i Södertälje. Skolbussen åkte förbi den kommunala Ronnaskolan med 98 % utlandsfödda elever till den privata Vittraskolan en bra bit längre bort. På Vittraskolan fick eleverna liggkuddar där de med bakvända kepsar kunde halvligga med sina gratisdatorer. I programmet intervjuades skolministern Jan Björklund som tyckte att nya reformer måste till. Ändå borde väl lagret av reformer börja sina vid det här laget? Kanske sängar istället för liggkuddar till eleverna?

    Idag konstateras det också en onormalt stor ökning av elever med dyslexi. Kan det ha något samband med att dagens lärare och lärarutbildning har sina rötter i 80- 0ch 90-talsskolan? Lärarna saknar helt enkelt förmågan och kanske också resurser att hjälpa presumtiva dyslexielever in på banan.

    Idag åker också delegationer från skolor och kommuner till Australien och Nya Zeeland för hundratusentals kronor för att studera hur dom gör för att få så bra skolor. Det hade räckt att de tagit färjan över till Finland för en tiondel av kostnaden.

    Vad måste hända på kort sikt?

    Följande måste hända direkt, helst redan nästa vecka.

    – Lärarna måste återta klassrummen och få vara de som bestämmer. Diciplin och respekt måste återinföras. Tystnad på lektionerna så att alla får arbetsro. Inga huvudbonader inomhus och inga mobiltelefoner inom skolans område. Telefoner finns på skolexpeditionerna för nödvändiga samtal. Bestraffningar för dem som inte följer reglerna. Eleverna vill innerst inne ha ordning och reda så det borde inte vara några problem att genomföra. Lärarna måste få ett oförbehållsamt stöd för åtgärderna med hjälp av bland annat flera vuxna i skolan, till exempel pensionerade lärare.

    Vad måste därefter hända snarast möjligt?

    – Resurser måste sättas in så stt alla utlandsfödda elever lär sig multiplikationstabellerna och läsförståelse inom ett halvår efter att de börjat skolan. Det har på många håll visat sig helt möjligt om viljan finns.

    – Resurser sätts in för att ge extrahjälp till presumtiva dyslexielever direkt i lågstadiet.

    -Krav på att alla som går ut tredje klass skall kunna multiplikationstabellerna och ha vissa minimikav på läsförståelse.

    – Etableringsstopp för nya friskolor och eventuellt utfasning av befintliga förutom de internatskolor som funnits länge och fyller ett behov av ”elitutbildning”.

    – Ansvaret för skolorna återgår till staten som utan prut bidra med de resurser som kommer att behövas, framför allt för svaga elever.

    – Det fria skolvalet försvinner. Alla elever skall kunna hänvisas närmaste skola och veta att man får bästa undervisning efter sina behov.

    Nu är det bråttom att rädda Sveriges framtid!

    Dagens aforism:

    ” Att inse att man är okunnig är ett bra steg mot kunskap.”

    Benjamin Disraeli

  2. Tack, Gammel-Roffe, för kommentaren! Den var innehållsrik :-)
    Jag väljer att svara på den i inläggsformat. Hoppas det är ok med dig.

Kommentera