Rosers rules

Jag bor i Rosersberg.

En liten håla under inflygningen till Sveriges största flygplats Arlanda.20140125-201131.jpg Mittemellan den norrlandsgående järnvägen, E4an och Arlanda Express.  Närmaste granne med norra Stor-Stockholms största industriområde – jaja, nuförtiden heter det visst arbetsplatsområde. Mellan den lilla natursköna sjön Fysingen och den vackra Mälaren, omringad av gröna ängar, åkrar och slingrande grusvägar. I direkt närhet till Sveriges första stad, vikingagravar, kungliga slott och naturskyddsområden. Välvårdade golfbanor bakom varje krön och endast 30 minuter till centrala Stockholm.

20140125-202127.jpg

Det är Rosers det.

När jag växte upp bodde jag downtown Märsta (som jag i veckan lärt mig är arbetarklassens Mecca). Jag och mina tuffa Märsta-kompisar såg snobbiga Rosersberg som en gudsförgäten plats som pendeltåget inte ens borde stanna i om ingen uttryckligen bett om att få kliva av. Hur det skulle gå till om nån ville kliva på funderade vi aldrig på.

I 7an-9an gick jag på Ekillaskolan i Märsta och hade flera lektioner ihop med ”den bonniga  20140125-202326.jpgklassen från Rosersberg”. Åhhhh, va de va töntiga! Och vad visste de om livet? De hade ju inte ens bussar! Att jag då ens skulle tänka tanken att jag skulle bo i Rosersberg med min familj och låta mina barn växa upp där var totalt otänkbart, skrattretande och alldeles, alldeles orimligt.

 

Nu har jag bott här i 16 år. För att få kallas rosersbergare ska man dock ha föräldrar som är födda här, så jag, min man och våra barn är fortfarande utbölingar och nyinflyttade i någras ögon. För det ska ni veta, man kan inte flytta in i det här lilla samhället och tro att man kan bli rosersbergare bara sådär. Det kräver mycket mer än så.

20140125-202141.jpg

Men det struntar jag i. Jag gillar Rosers. Jag gillar bykänslan, tryggheten som det lilla samhället ger såväl oss föräldrar, som våra barn. Jag gillar lugnet. Jag älskar närheten till Arlanda och känslan av att landa på vår egen bakgård när man kommer hem från utlandssemestrarna och alla andra i planet har långa bilresor, anslutningsflyg eller -tåg att passa. Jag gillar närheten till centrala Stockholm. Jag fullkomligt avgudar miljön i slottsparken och längs spången ut till fågeltornet i Fysingen. Jag är lycklig över att mina barn fått växa upp här.

Många tycker mycket om Rosersberg – i dubbel bemärkelse. Om du bor i Rosersberg, på 20140125-201222.jpglandet runtom det lilla samhället, funderar på att flytta hit eller bara allmänt tycker något om Rosers – kan du inte dela med dig av dina tankar och åsikter? Nya Moderaterna i Sigtuna vill veta vad du tycker och bjuder därför in just dig till ett öppet möte på onsdag den 29/1 kl. 18.30 i församlingshemmet downtown Rosers (ingen föranmälan).

Välkommen!

Be Sociable, Share!

2 reaktion på “Rosers rules

  1. Du bör också veta att om Du möter en cyklist i Rosersberg utan lyse efter mörkrets inbrott så är det förmodligen en infödd Rosersbergare. Dessa är nämligen befriade från den löjliga lagparagrafen! Vi jobbar på att införa det undantaget för alla Rosersbergare…

  2. Nämen, Roffe! Vad händer då med tryggheten? Har du t.ex. nånsin sett en Skoby-bo med reflex?

Kommentera