Vanlig mjölkko, filmjölksko och köttko

Idag har jag varit klimatsmart, miljövänlig och väldigt 2014.

20140126-174044.jpgNär vi i morse funderade på vad vi skulle äta till middag på kvällen, kände vi förtvivlan över det dåliga köttet som säljs i affärerna i vår närhet. Visst, det finns bra bitar också, men inget som sticker ut eller som man direkt imponeras av. Paddan åkte fram när vi kom på att vi sett skyltar om köttförsäljning på en av gårdarna längs ett av våra favoritpromenadstråk, nämligen Ströms Gård vid Fysingen, ca 3 km från downtown Rosers. Vi hittade hemsidan och eftersom det var söndag och inga öppettider fanns angivna på sidan, skickade jag för säkerhets skull ett sms – för att inte riskera att störa nån ilsken söndagsledig bonde med ett samtal från okänt nummer dvs. – med frågan om det gick bra att handla idag. Det tog nån minut innan jag hade svaret: ”Det går jättebra, kom kl. 12.30″.

Det är så det ska vara. Det är såhär jag vill handla mat. Det är något helt annat än att åka till en stormarknad och klämma på nån blekgrå köttklump. Visserligen har vi länge köpt endast svenskt kött, men ändå. Nu skulle jag få smaka på kossorna som jag tittat på på mina promenader genom naturreservatet vid Fysingen, kossorna och tjurarna som jag fotat och tyckt om när de står där vid sjökanten med sina stora horn och lurviga pälsar – ja, det är en sån sort, fråga mig inte vad de heter…Min ko-kunskap är nämligen inte så stor, när jag var liten var jag övertygad om att de bruna korna gav vanlig mjölk och de svartvita filmjölk. Vid ett tillfälle när vi hälsade på goda vänner som bodde på landet utanför Uddevalla såg jag för första gången ett kogäng springa. Jag minns det än, jag var helt fascinerad – ”Visste ni att kor kan springa, frågade jag familjen efteråt. Jag trodde kor bara stod i hagar och tuggade.”20140126-174059.jpg

Hursomhelst, vi åkte till Ströms Gård kl. 12.30 och träffade Peter. Han berättade lite om de olika lådorna man hade att välja mellan och vi valde ”Finlådan”.

Det visade sig vara ett bra val! Oxfilé, innanlår, märgpipa, högrev, rostbiff, biff – alla superfina bitar som gjorde att munnen vattnades och lyckan var fullständig.

Ikväll har vi ätit rostbiffen. Den var alldeles ljuvligt mör, hade massor av smak och inte en gnutta blev kvar på fatet. Det är såhär kött ska smaka! Jag längtar till oxfilén…

Be Sociable, Share!

Kommentera