Respekten som försvann

Vad hände?

20140331-230746.jpg

 

Vad hände med ungdomars respekt för vuxenvärlden? Vad hände med respekten för lärare? Vad hände med visad respekt för sin chef? Vart tog tonåringarnas respekt för sina föräldrar vägen? Varför visar man inte ett uns av respekt för sina meningsmotståndare? Vem visar egentligen respekt för mänskligheten?

Jag är bekymrad. Allvarligt bekymrad. Bekymrad över att känslan av respekt är som bortblåst. Jag har funderat på detta under en tid. Under en tid av funderingar över hur det kunnat gå så illa för svenska skolan, hur det kunnat gå så illa att partiet som jag verkligen inte vill skriva om på nätet fått så stort fäste i Sverige, hur det kunnat gå så illa att ungdomar inte tar ”vilket jobb som helst” för att skaffa sig erfarenhet istället för att leva respektlöst på sina föräldrar och bekväma bidrag. Jag har funderat över bristen på respekt hos arbetstagare som tycker att arbetsgivaren ska servera allt, inte bara ett arbete, lön och social trygghet, utan även lagom jobbiga arbetstider, friskvård, gym, kafferaster, fikabröd och julklappar. Jag har funderat över hur friska, starka, sittande människor inte visar respekt för skröpliga, svaga äldre personer när de ser hur de kämpar för att stå upprätta på de vinglande bussarna eller tågen. Jag funderar ofta över den bristande respekten för avvikelser eller helt enkelt för ”personer som inte är som jag själv”.

Och jag har funderat över den totala avsaknaden av respekt för varandras liv när fotbollssupportrar har ihjäl varandra inför en match.

Jag är bedrövad. Och jag vet inte hur jag ska komma vidare. Det är nästan så illa att jag inte kommer vidare. Istället stannar jag i förtvivlan och tänker att respekten försvann med flummet på 70-80-talen. Efter dessa årtionden gick vi vidare utan att känna eller visa respekt. Eleverna behövde inte längre visa respekt för sina lärare. Föräldrarna behövde inte visa respekt för barnens lärare. Cheferna fick inte ställa för tuffa krav på sina anställda och de anställda behövde inte visa respekt för sina chefer och ledare. Yngre förväntades inte längre visa respekt för de äldre.

Man förväntades helt enkelt inte längre visa respekt.

Det är nästan så att jag minns känslan, nån gång i femte klass på Sätunaskolan i Märsta: ”näe, nu behöver jag inte visa respekt för magister Ragnar längre. Han kan inte ställa krav på mig, jag behöver inte bevisa något, jag ska bara fördriva mina dagar i skolan ett tag, så löser sig allt sen.”20140331-230801.jpg

Varför, varför, varför blev det så? Varför kunde inte jag få växa upp i en skola med respektingivande lärare, betyg och ordningsomdömen? Varför förlorade vi respekten för lärare, föräldrar och vuxenvärlden? Varför drabbades vi av flumskolan och respekten som försvann?

Jag är bedrövad. Hur kan vi hitta respekten igen?

Be Sociable, Share!

2 reaktion på “Respekten som försvann

  1. Bra ord Helle! Jag har också funderat länge på samma sak och en av de sakerna jag kommit fram till är att, lite lutherskt kanske, man har slutat att skämmas. När vuxenvärlden curlar och med dåligt samvete tar på sig allt ansvar så slutar vi respektera barnen, när vi säger – jag fixar, du slipper så har vi egentligen sagt – du kan inte, du är värdelös. Vuxna dövar samvete med handling som får motsatt effekt. Får man inget ansvar tar man inget ansvar, och då lär man sig inte heller att visa respekt. Kan skriva massor om detta då det verkligen bekymrar mig.

  2. Tack Nina för att du läser och kommenterar!
    När tror du vändningen kom när man slutade att skämmas? För det är ju så att vuxenvärlden har en stor del i denna sorgliga utveckling och curlandet är ett modernt problem som har förstört mycket i Sverige – för inte är det lika illa i andra länder??? Det är ju generationen/-erna som växte upp under den kravlösa tiden som tagit ett steg längre och på något oförklarligt sätt tror att man skyddar barnen genom att göra allt åt dem. Vilket, precis som du säger, får motsatt effekt. Varför blev kravställande och ansvarstagande förbjudet och fult?

Kommentera