In i dimman

DSC01048Idag är Gotland grått. Helt grått. Hela dagen. Överallt.

De här bilderna tog jag ca kl 14 idag. Alltså nästan den ljusaste tiden på dygnet så här års.

Vi lämnade Matilda hos hennes Gotlandskompis och tvingade  ut oss själva och tonåringen på en promenad för att få lite frisk höstluft.

Det finns en plats strax norr om Klintehamn som heter Kovik.

Kovik är ett mycket vackert fiskeläge med ett charmigt kapell som rests till minne av förlista fiskare. Hade jag inte varit gift redan, hade jag kunnat gifta mig där för jag tycker att det ligger så vackert precis vid strandkanten och inger ett helt fantastiskt lugn.

Kovik är också ett populärt tillhåll för kite-surfare som surfar ut och in över den blåsiga viken och även barnfamiljer som byggt drakar hos drakbyggaren alldeles intill brukar prova sina nybyggda verk längDSC01052s stranden.

Men idag var det glest med besökare.

 

Luften var frisk och regnet höll sig undan den stunden vi var där.  Dimman gjorde att det kändes magiskt och som om tiden stannade en stund. Hade jag varit författare, hade jag gått direkt hem och skrivit en berättelse som utspelade sig där, kanske med inslag av nåt hemskt mord eller olycklig kärlek.

Hade jag varit ensam hade jag gått ända ut på Korumpu, som stenpiren kallas, och låtit tankarna fladdra fritt eller kanske inte alls.

DSC01066

Men jag var inte ensam, jag hade med mig Aksel – tonåring, som inte förstod charmen alls och Henke – nybliven fotograf som skulle stanna varannan meter och fota dimman.DSC01062

 

 

 

 

 

 

 

Jag roade mig istället med att testa om mina stövlar höll tätt. 

DSC01061

Be Sociable, Share!

2 reaktion på “In i dimman

  1. Helle,
    det här var det finaste du skrivit på din blogg hitintills….
    fortsätter du så här så håller säkert stövlarna tätt.

    Själv sitter jag och recenserar en avhandling skriven av en kines, diss. på Göterborgs universitet med ämnet kinesisk syn på ”bilden” under 1100-talet…..det är nästan så som du nyss beskrev det visuella kring dig.

    trevlig semester, Therese

Kommentera