Dagens ungdom!

När jag var liten hade jag kuben i flera olika modeller och storlekar. Det var superkul att snurra på den färgglada fyrkanten.Rubikskub

Jag minns att jag i början av min kub-karriär vid nåt tillfälle tappade tålamodet och pillade loss klisterlapparna med olika färger för att flytta dessa och på så sätt ”klara av kuben”. Klistret var starkt och det såg givetvis inte alls bra ut när jag försökte klistra lapparna på nya platser. Den kuben var därmed förstörd och en ny fick inhandlas. Då kom jag på att man kunde ju testa om det gick att dra isär hela konstruktionen och flytta klossarna. Det gick inte heller…

Jag gav upp med fuskandet och på nåt sätt – jag minns inte hur – lärde jag mig hur man löste kuben. Jag minns däremot att jag var grymt stolt och mallig över det och gärna visade alla kompisar hur man gjorde.

För nåt år sedan såg Aksel kuben i nån tidning eller film och nämnde att han skulle vilja testa den. Det behövdes inte mycket övertalning för att  jag skulle springa till leksaksaffären och köpa en.

Men oj, det är ju omöjligt att lösa den! Jag försökte på alla sätt hitta lösningen. Nånstans i hjärnan tyckte jag att jag såg mönstret som man skulle börja med för att sedan kunna vrida den rätt med bara några vrid. Henke testade, barnen vred och stönade över mina tjut om att jag minsann skulle komma på det och de trodde inte en sekund på att jag nånsin kunnat lösa den.

Så den blev stående.

Men så härom dagen kommer Aksel och säger att han löst kuben. What! Jag trodde att den försvunnit och att barnen för all framtid ratat alla manuella leksaker och återgått till PS3, dataspel och facebook.

Hur lyckades han? Jo, han och en kompis sökte på nätet och hittade en sida med lösningen…självklart, hur kunde jag tro nåt annat?

Be Sociable, Share!

Kommentera