Engagemang – till vilket pris?

”Det är vår absoluta övertygelse att alla förtroendevalda politiker strävar mot att skapa ett bättre samhälle. Ett oerhört stort engagemang och oändligt många timmars ideellt arbete ligger bakom de förtroendeuppdrag ledamöterna fått. För detta förtjänar de alla stor respekt.”

”Partierna och demokratin bygger på människors engagemang. Vi har alla en stor utmaning att locka till oss duktiga företrädare. Det är dessa människor som ska ta det yttersta ansvaret i framtiden. Då krävs det att politiskt arbete är lustfyllt och givande.

Situationen i Sigtuna kommun skrämmer bort människor som gärna bidrar med sina åsikter, erfarenheter och kunskaper, men som inte vill bli hånade offentligt.”

”Under lång tid har den politiska debatten i Sigtuna kommun förts med avsaknad av respekt för andra människors uppfattningar. Direkta hån framförs såväl i sammanträdesrummen som i den övriga politiska debatten. Förtroendet för det politiska systemet och de förtroendevalda sjunker hos de invånare som följer debatten.”

Det här är stycken ur det öppna brev som vi skrivit till kommunfullmäktiges presidium med anledning av det bedrövliga politiska klimatet som råder i vår kommun.

Jag har åtskilliga gånger fått försöka förklara för vänner, arbetskamrater och familj varför jag lägger ner så mycket tid och energi på politik. Som jag var inne på i ett tidigare inlägg har jag t.o.m. försökt förklara det för mig själv. Det är faktiskt obegripligt.

Det är inte lättare nu, efter ytterligare ett fullmäktigesammanträde under all kritik.

Efter min time-out är det inte med de allra lättaste stegen som jag tar mig till sammanträdena. Och efter april-mötet var jag helt övertygad om att det skulle vara det sista jag deltog i. Jag var fullkomligt rasande när jag kom hem ca 23.45 efter ett bedrövligt, osakligt och pinsamt sammanträde. Så rasande att jag i princip skällde ut min stackars sovande man…

 Jag säger inte – den här gången heller – att det enbart var våra politiska motståndare som betedde sig illa. Det är inte så. Det sades onödiga och osakliga saker från vårt håll också. Det är det som gör mig så förtvivlad.

Hur ska vi få människor att engagera sig? Ingen normalt funtad person med känslor kan ju bli lockad av de debatter som förs i vår kommuns högsta beslutande organ.

Min bror, tillika Folkpartiets gruppledare, har i ett blogginlägg funderat på varför det inte är fler kvinnor som ger sig in i debatten. Han nämner att kvinnor är mer självkritiska, medan männen har bättre självförtroende. Ja, kanske, men jag tycker ändå att det är fel sätt att gömma Sigtuna kommuns problem genom att dra in könsaspekten. Det handlar INTE om kön – inte den här gången heller. Det handlar om vett. Vett att inse när det är dags att lägga ner. Lägga ner och avsluta en osaklig diskussion som fladdrar långt utanför ämnet. Det verkar saknas i vår församling. Och ribban läggs av kommunens store ledare.

Återigen – om ”vanliga människor”  i vår kommun skulle lyssna på debatterna, ta del av nämndmötena eller t.ex. känna till hur de styrande nedvärderar medborgarförslag som nåt som man kan skjuta upp i flera år, skulle många fler vara bekymrade och besvikna.

Jag är det. Gång efter gång efter gång…