Edith Kotka Nyman

Idag fyller min mamma år. Jättemånga år. 80 närmare bestämt. Och det ska firas i helgen.

Min mamma är världens bästa mamma. Hon är den mest generösa, icke-själviska och godhjärtade människa jag känner. Det har inte funnits många tillfällen under mitt eller mina syskons liv som hon inte ställt upp för oss eller för nån annan i vår närhet heller för den delen.

Eller, vänta, det har inte stannat vid vår närhet. Mamma har ställt upp för massor med människor som inte i sin vildaste fantasi kunnat förvänta sig hennes hjälp.

1944 kom mamma till Sverige från Estland med sin mamma Elfride, pappa Georg och storasyster Vivian. De flydde från kriget på andra sidan Östersjön och hamnade i det fria Sverige var de så småningom skaffade sig en bra tillvaro med arbeten, hem och vänner.

Mamma var alltså 12 år när hon och familjen lämnade allt de hade i Estland och kom till Sverige. Här fick de sitta i karantän innan de kom ut i det svenska samhället på riktigt. Barnen fick börja i svenska skolor utan att kunna ett ord svenska och föräldrarna sökte jobb direkt.

De ambitiösa människorna från krigets Estland jobbade hårt och målmedvetet i det nya landet, men hela tiden med hjärtat kvar i Estland. De startade flera föreningar och organisationer för utlandsester för att kunna hålla kontakten med varandra och höll bestämt kvar sina språkkunskaper.

Mamma utbildade sig till teckningslärare på Konstfack och senare till hemspråkslärare som hon jobbade som i flera år. Hon har alltid varit aktiv i estniska föreningar och organisationer, skrivit läroböcker i estniska och hållit tät kontakt med släkt och vänner som blev kvar i Estland. Under alla år har hon sett till att hjälpa dem så mycket hon kunnat. Jag minns fortfarande hur vi på 70-80-talet alltid köpte socker, kaffe, strumpbyxor mm, gjorde paket och skickade till Estland. 

Hennes hjärta har alltid räckt åt såväl familj, vänner, släkt som barnhem och fattiga familjer i Estland. Huset på Aspvägen har haft ett oräkneligt antal övernattande från världens alla hörn. Alla har alltid varit välkomna. Både när jag var liten, tonåring och ung var vårt hus alltid fullt av mina vänner. Alla trivdes hos oss och kände sig välkomna. Mamma arrangerade fester och kalas och hjälpte till när det var dags för mig att ta över festfixandet. Antagligen för att hon själv alltid varit en partypingla :-)

(det är hon längst ner på bilden)

Jag skulle verkligen kunna skriva en hel bok om min fina, fantastiska mamma. Men det kan jag ju inte göra idag. Jag måste orka festa imorgon. Då ska vi fira mamma ordentligt och jag hoppas hennes fest blir precis som hon tänkt sig. Det är hon värd.

Grattis finaste mamma!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Be Sociable, Share!

4 reaktion på “Edith Kotka Nyman

  1. Jag känner inte alls din lilla mamma men hälsa henne så gott i morgon. Jag önskar henne en riktigt trevlig kväll och många många fantastiska år till!

  2. Har i min ägo en akvarell sign. Edith Kotka 1958 . Med vänlig hälsning. Tapio Rautjärvi

  3. Hej,

    förlåt sent svar, men denna blogg uppdateras inte längre.
    Va kul! Hoppas du gillar den. Jag ska berätta för mamma :-)
    /Helle

Kommentera